Nu är det Halloween. Denna ursprungligen keltiska högtid har kommersialiserats ganska hårt, och som nyhedning kan man därför vara en aning skeptisk till att fira den. Men i dessa dagar infaller även den kristna högtiden Alla Helgon, då man minns de döda. Alla Helgon är mer i linje med den gamla skandinaviska traditionen, än det mer keltiskt festliga Halloween.

Alvablot
Den mer nordiskt hedniska ”förlagan” till Alla Helgon är det som kallats Alvablot. Det var en mer stillsam och vördnadsfull högtid än dagens Halloween, och det är heller inte säkert att det ägde rum på samma datum. Precis som under det kristna Alla Helgon vördade man förfäderna och de döda. Idag minns man sällan sina förfäder längre tillbaka än 1-2 generationer, men man kan då antingen vörda dessa och därigenom starta en ny tradition, eller så kan man släktforska för att hitta utmärkande förfäder att minnas.

Det kan även vara värt att påminna sig om att de nordiska alverna skiljer sig en hel del från de keltiska småfolken som vi känner dem från populärkulturen.

Mer om alvablotet här:
Northvegr
Gimle

Om man inte känner sig väldigt befryndad med kelterna, är det alltså tveksamt om man ska klä ut sig och karva i pumpor. Det klassiska svenska Alla Helgon, där man i stillhet sätter ljus vid gravarna, torde ligga oss närmare.

Närliggande blogginlägg om hedniska högtider, och synen på vissa dagar som ”övergångar” mellan årstiderna återfinns här:
Valborg hos germanerna
Indo-europeisk geografi

Anark har skrivit ett mycket läsvärt inlägg om fokliga högtider här.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.