I dagens Aftonbladet kan man läsa en artikel om hur Oliver Curry, evolutionsteoretiker vid London School of Economics, föreställer sig människoartens evolution framöver. Som alla science fictionförfattare så säger Currys framtidsbeskrivning mer om vår egen tid än om framtiden (det är en aning löjligt att försöka spå om mänskligheten år 102.000 e.Kr. när vi inte ens vet hur de teknologiska framstegen i genmanipulation och cybernetik kommer att se ut år 2010…). Men studien är trots, eller just på grund av, detta av intresse.
Curry utgår ifrån att vår evolution kommer att leda till en både estetisk, långlivad och atletisk människoras år 3000. Männen kommer att vara som hämtade från en Conanfilm (atletiska, fyrkantiga hakor, djupa röster), kvinnorna som mangafigurer (stora rådjursögon, hårsvall, och ingen kroppsbehåring). Däremot konstateras i förbigående, i en enda mening, i Aftonbladets artikel att en massiv utrotning av de olika människoraserna kommer att ha ägt rum. Vi kommer nämligen alla att vara ”lätt kaffefärgade”. Alltså; inga mer kineser, inga mer pygméer, inga mer blonda nordeuropéer, inga mer typiska somalier, et cetera. Med tanke på den energi som läggs vid att bevara hundraser, bengaliska tigrar, och andra speciella typer av djur, så är det märkligt att ingen reagerar på denna massiva förlust av biologisk och estetisk mångfald. Kanske beror det på att det hela sker i ”mångfaldens” namn. Kanske beror det på att processen ska ses som oundviklig och ödesbestämd, alltså som något vi inte har möjlighet att påverka (lite som den mer ekonomiska globaliseringen). Detta har alltid varit ett användbart propagandaverktyg, ägnat att passivisera motståndare och uppmuntra anhängare: den politik vi för är oundviklig, den är framsteget, ödet, det är ingen idé att ens försöka göra motstånd. När små barn använder den strategin försöker de få oss att tro att ”det bara blev så”, men vi borde ha högre krav på makthavarnas förklaringar när det trots allt är ett globalt folkmord de genomför.
Men år 102.000 tror Curry att mänskligheten delats in i två underarter, genetiska ”haves” och genetiska ”have-nots”. Vissa är stora, smarta och snygga, andra är små, fula och dumma troll (likheterna med HG Wells science fictionverk The Time Machine, med de två raserna Eloi och Morlock, är milt sagt tydliga). Att Curry här har utgått ifrån en av vår tids viktiga frågor, de växande klassklyftorna, och sedan överdrivit dem in i det extrema i framtiden, är tydligt. Det är detta mycken science fiction går ut på, att hitta en trend i dagens samhälle och sedan överdriva den (det må sedan vara miljöförstöring, reklam, eller feminism man väljer som trend, eller som i Currys fall klassklyftor).
Det är omöjligt att göra Currys scenario full rättvisa utifrån korta artiklar om det, men det är minst lika omöjligt att förutspå vad som händer år 3000. Motkrafter dyker alltid upp mot trender (judarna har till exempel undvikit att bli ”kaffefärgade” under närmare 2000 år, så det är troligt att andra grupper också kommer att lyckas med det), teknologin och samhällsvärderingarna förändras (vilket kan innebära att de ”små dumma trollen” utrotas eller genetiskt förändras till en mycket ringa kostnad), migrationen går från söder till norr (vilket innebär att européerna kanske blir lätt kaffefärgade, men det är mindre troligt att afrikanerna blir det), och miljöförstöringen kan också ha en del att säga till om när det gäller om det ens finns människor år 3000.
Det är en självklarhet, men tyvärr en självklarhet som måste upprepas:
1000 år är lång tid, och 100.000 år är ännu längre.
Aftonbladets artikel finns här.
Längre artiklar på engelska finns här.
Men egentligen är Currys artikel en källa till uppmuntran. Ett samhälle som börjar fundera på sin egen undergång och sin egen framtid i längre perspektiv än 5 år, är nämligen ett samhälle som är redo för radikalkonservativa alternativ. Särskilt om detta samhälle börjar ta upp frågor om ras och klass.
Om skribenten: Joakim Andersen
