Nu har det varit val. När det gäller att kommentera detta val är man tvungen att hålla tungan rätt i mun, för det är kanske inte i första hand respekt man känner för ett folk som inte ens klarar att rösta ett halvljummet invandringskritiskt parti som SD över 4%-spärren (nåja, kanske kan SD med David Duke säga att ” we won our vote”, och med detta mena att man bland de etniska svenskarna kom över 4%, precis som Duke en gång fick majoritet av de euro-amerikanska väljarna i ett val trots att han inte vann det. Mer sannolikt är kanske att SD undviker alla associationer till Duke och etnicitet dock).

Några kommentarer är redan nu på sin plats dock:

– Alliansen vann, och detta innebär att de förr eller senare kommer att börja göra neddragningar i välfärden. Detta innebär i sin tur ett gyllene tillfälle för socialt medvetna nationaliströrelser att ägna sig åt social kamp, vilket kommer att vara mycket nyttigt.

– Ungefär 20% av de röstberättigade stannade hemma. Detta innebär att samma tillstånd nu råder i Sverige som media ofta anklagar USA för: regeringen har inte en majoritet av folket bakom sig. Hur denna bristande legitimitet kan utnyttjas framöver får framtiden utvisa.

– Vad gäller de radikala nationaliströrelserna gjorde dessa ett val som vid en första anblick kan tyckas mindre bra (särskilt i NSF:s fall, ND har haft flera lokala framgångar). Deras blotta existens i form av mass- och folkrörelser är dock en seger, eftersom det normalt är svårt att hålla partier med ”revolutionära” ideologier vid liv i en situation som inte är objektivt sett revolutionär. Karaktären av folkrörelser är därför det som i nuläget är viktigt att hålla vid liv eller bygga upp. För en objektivt sett revolutionär situation kommer, kanske i samband med nästa världsdepression, kanske i samband med att förorterna ”goes Paris”. Fram till dess är det viktigt att skapa levande sociala sammanhang.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.