En viktig fråga i vårt tidevarv är hur man som traditionalist bäst kan leva traditionen. Vi har på bloggen tidigare hävdat att politisk verksamhet till försvar för folk och tradition kan vara ett sätt att leva traditionen. Att återupptäcka sina fäders tro, och att exempelvis bli hedning, är ett ytterligare sätt (det är då viktigt att hedendomen är något man lever, genom livssyn, högtider firade i samfällighet med andra och personliga riter). Att vistas mycket i naturen, och själv återupptäcka den miljö som bidrog till att skapa våra fäders kultur (Blod och Jord i det egna livet), att lära sig traditionella hantverk, mjödbryggning eller folkmusik, är fler sätt. Julius Evolas bok Ride the Tiger berör ju också detta ämne.

Ett lite kuriöst exempel, men ändå intressant, ges i följande text, där temat rituella, magiska och besjälade vapen tas upp. Det kanske inte är något som var och en ägnar sig åt (jag vill helst slippa kommentarer i stil med ”jag läste texten om rituella vapen och nu har jag ett par magiska knogjärn, jag har döpt dem till Parveldräpare och Hippieskände”), men texten ger i vilket fall som helst en inblick i en svunnen mentalitet, och den betydelse hantverk och ens personliga vapen hade i den:

http://forum.skadi.net/showthread.php?t=57271

Webblogg Oskoreis syn på rätten att bära vapen återfinns här:
http://oskorei.webblogg.se/010606063747_vapentraditionalism.html
http://oskorei.webblogg.se/290606095716_dagissamhlle_och_hundrasism.html

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.