Vapen i traditionen

Okategoriserade

En viktig fråga i vårt tidevarv är hur man som traditionalist bäst kan leva traditionen. Vi har på bloggen tidigare hävdat att politisk verksamhet till försvar för folk och tradition kan vara ett sätt att leva traditionen. Att återupptäcka sina fäders tro, och att exempelvis bli hedning, är ett ytterligare sätt (det är då viktigt att hedendomen är något man lever, genom livssyn, högtider firade i samfällighet med andra och personliga riter). Att vistas mycket i naturen, och själv återupptäcka den miljö som bidrog till att skapa våra fäders kultur (Blod och Jord i det egna livet), att lära sig traditionella hantverk, mjödbryggning eller folkmusik, är fler sätt. Julius Evolas bok Ride the Tiger berör ju också detta ämne.

Ett lite kuriöst exempel, men ändå intressant, ges i följande text, där temat rituella, magiska och besjälade vapen tas upp. Det kanske inte är något som var och en ägnar sig åt (jag vill helst slippa kommentarer i stil med ”jag läste texten om rituella vapen och nu har jag ett par magiska knogjärn, jag har döpt dem till Parveldräpare och Hippieskände”), men texten ger i vilket fall som helst en inblick i en svunnen mentalitet, och den betydelse hantverk och ens personliga vapen hade i den:

http://forum.skadi.net/showthread.php?t=57271

Webblogg Oskoreis syn på rätten att bära vapen återfinns här:
http://oskorei.webblogg.se/010606063747_vapentraditionalism.html
http://oskorei.webblogg.se/290606095716_dagissamhlle_och_hundrasism.html

Vapen i traditionen