Vårt folk har bestulits på sina myter, sina traditioner och sin identitet. Men inom dem växer en längtan att återfå det man tagit ifrån dem, och detta märks inte minst genom framgångarna inom populärkulturen för det som kallats ”sanna myter”. Batman Begins, The Transporter, Conan, Last Samurai, med flera filmer är sådana sanna myter, och i en tid när ingen längre läser Eddan så är det genom dessa filmer som våra fränder får en glimt av den världsåskådning man berövat dem.

En sådan sann myt, som dessutom är väldigt populär inom den nya högern, är JRR Tolkiens böcker om Härskarringen, och de filmer som baserats på dem.

Tolkien som kristen indo-europist
Tolkien var inte bara författare, utan även akademiker. Han var väldigt intresserad av europeiska språk och myter, och bland annat Beowulf var en viktig inspiration för honom. Man märker detta genom att hans böcker är späckade med gamla europeiska ord och begrepp. Midgård, Beren, orch, namnen på rohirrim, listan kan göras väldigt lång.

Tolkien var också kristen, och det finns många kristna teman i Härskarringen. Den kristendom Tolkien företräder är dock inte densamma som dagens Svenska Kyrkan står för, utan en ”muscular christianity” som det kallats, och alltså en kristendom som bevarat mycket av det bästa av hedendomen (både i livssyn och i respekt för gamla traditioner).

Dessa kristna inslag blir särskilt tydliga i de teman som återkommer i hans böcker, nämligen svek och försoning, personlig utveckling, faran med att låta ändamålen helga medlen och liknande. Detta är djupa psykologiska insikter som bidragit till sagans popularitet. Den som inte berörs av Gollums tragiska öde, och den inre kamp mellan hans känslor för sina nyfunna vänner och Ringens grepp över honom, är en känslomässig analfabet. Detsamma gäller Boromir, Denethor och Saruman, vilka för en god sak låter ändamålen helga medlen och får betala priset för detta. Särskilt Boromirs öde är ett typiskt kristet exempel på svek och försoning. Hobernas utveckling från piprökande stora barn till framstående krigare, eller Theodens frigörelse från Ormstunga och ritten mot en episk och heroisk död i räddningen av Gondor, är också något som läsare kunnat identifiera sig med i decennier.

Traditionella teman i Härskarringen
Midgård som litterär skapelse har ett flertal likheter med den europeiska traditionen. Det finns där dels en kronologi som är märkligt lik den traditionella. Det sjunkna Beleriand motsvarar då med lite god vilja Hyperborea, medan Numenor är ett tydligare exempel på Atlantismyten. Intressant är även att Tolkien talar om Fyra Åldrar, som dessutom präglas av att människorna blir allt mindre heroiska, moraliska och ”gudddomliga”. I Beleriandkrigen kunde människor framgångsrikt kämpa mot drakar, i Tredje Åldern däremot har de flesta dvärgar och alver försvunnit. Denna historiepessimism är ett återkommande inslag i traditionalismen, och det är även tron på Åldrar/Yugor (enligt både Tolkien och hinduerna lever vi ju just nu i Fjärde Åldern ;-)). Tolkien arbetade även på en apokalyptisk slutstrid, då den fallne ”ärkeängeln” Morgoth återkom i en episk kamp, men mig veterligen blev han inte färdig med detta. Det är i så fall också en ganska klassisk del av den traditionella historiesynen: det blir hela tiden sämre, tills det kommer en massiv strid mellan gott och ont, och världen ”föds på nytt”.

Tolkien arbetar även med det som kallats en sakral geografi , alltså en världsbild där vädersträck och platser är fyllda med mening. Vissa platser är onda, såsom Utumno och Mordor, andra platser är idylliska (Fylke), gudarnas sfär har avskiljts från människornas men ligger i väster, och så vidare. En intressant detalj är att för Tolkien kommer ondskan från sydost, och det är en tanke som återfinns även i vissa traditionella europeiska synsätt.

Tolkien arbetar även med en detaljerad raslära, där olika raser och folkslag har olika egenskaper. Vi har olika grenar av de mäktiga alverna, vi har de förvridna orcherna och den elit av uruk-hai som avlats fram av dem, vi har troll, dvärgar, och så vidare. Även bland människorna kan man med Evola säga att vissa folk har tagit del av the Northern Light och fått en ”spiritual chrism”, medan andra levt i mörker och därför också är benägna att tjäna mörkret. I Nord finns de sanna religiösa traditionerna (hyperboreanska?) och man har påverkats av alverna både genetiskt och kulturellt, i söder har man påverkats desto mer av Sauron. Samtidigt kan det vara värt att påpeka att Tolkien inte hade en så förenklad världsbild att han inte trodde att ”goda” raser inte kunde falla, tvärtom är detta ett återkommande tema och ett återkommande hot mot dem (Numenoranernas bittra öde och de överlevandes förfall till svarta numenoriter är ett typexempel på det Evola kallar en titanisk utveckling. Deras ättlingar i Arnor och Gondor representerar då mer en heraklidisk utveckling). Tolkien ser heller inte vissa utbyten mellan de goda raserna som ett problem.

Även politiskt står Tolkien för en traditionell världsbild, och det är ingen slump att han kallade sig själv anarko-monarkist. Detta innebär att hans ideal var en kombination av ett organiskt, decentraliserat samhälle med självstyre för lokala samhällen och deras traditioner, och ett auktoritetsideal som är som hämtat från Julius Evola. Den sakrala konungen har en förbindelse med det högre, med valar, alver och Eru, och har ett ansvar för att försvara sitt folk. Den ”sanne kungen”, som gömts undan i århundraden men sedan återkommer och räddar folket i dess mörkaste stund, är ett återkommande tema i europeiska sagor. Att en sann kung har övernaturliga krafter och kan bota sjuka genom beröring är också ett sådant tema, välkänt från medeltiden.

Vad gäller religionen är de kristna inslagen tydligare, och man kan tolka skaparen Eru som en motsvarighet till de kristnas Gud, medan valar är ärkeänglar och maiar vanliga änglar. Melkor/Morgoth är då ett tydlig motsvarighet till Lucifer. Men det finns både kristna och hedniska inslag även här, och hur världen enligt Tolkien får himlakroppar är ett exempel på det senare.

Härskarringen som sann myt
I en tid när Europas folk fråntagits sin identitet och deras minnen och historia ersatts med rena förolämpningar som kokats ihop av människor som vill dem illa, så fyller en trilogi som Härskarringen en viktig funktion. Inte minst ser vi detta genom de beskyllningar om ”rasism” som riktades mot den. Varför hade man bara med ”vita” skådespelare i huvudrollerna, varför gick man inte emot handlingen i Tolkiens berättelse och lade in lite mer kvinnor, minoriteter, HBT-personer? Det reaktionen egentligen handlar om är att våra fiender inte kan smälta att en film görs som riktar sig till europeéer, och att denna film sedan blir en jättesucce. Kort sagt, de kan inte leva med att vi har egna myter som är gjorda just för oss.

Kanske är detta för att de anar vad som rör sig under ytan i vår folksjäl, kanske är det för att de anar vilken inspiration många av oss kan hämta från Härskarringen. Kanske anar även de de likheter som finns mellan hotet som riktas mot de fria folken i Tolkiens historia, och den situation som Europa befinner sig i. Vi har drabbats av samma moraliska och kulturella förfall som Gondor, i likhet med gondoranerna föder vi för få barn, och i likhet med Rohans folk låter vi kriminella band härja våra länder utan reaktion.

Men Tolkien visar även att det alltid finns hopp när det är som mörkast. De arketyper som frälser Midgård i hans böcker, är arketyper som även vi bär inom oss. Det är därför inget sammanträffande att skådespelaren John Rhys Davies, som spelade Gimli i filmerna, efter att de gjorts uttalade sig på följande vis om Europas situation:

”- Det pågår en demografisk katastrof i Europa som ingen vill prata om, som vi inte vågar prata om eftersom vi är så försiktiga med att inte förolämpa någon rasmässig, och det skall vi också vara, men den här frågan rymmer även en kulturell aspekt. Runt 2020, kommer 50 procent av barnen under 18 år i Holland att vara av muslimsk härstamning. Västeuropéer skaffar inga barn. Befolkningen i Tyskland kommer att vara 56 procent av vad den är i dag. Befolkningen i Frankrike, 52 procent av vad den är i dag. Det sker en förändring i den västerländska civilisationens själva karaktär i Europa som vi borde fundera över och åtminstone diskutera.[…] Om det bara betyder ersättandet av en genetisk härkomst med en annan så vore det inte så allvarligt. Men om det innebär ersättandet av den västerländska civilisationen med en helt annorlunda beskaffad civilisation med annorlunda kulturella värden, då är det något som vi verkligen borde diskutera.[…] Ni förstår säkert att det jag just sagt är detsamma som att häda i den här stan[…] Men om Tolkien har ett budskap så är det just att ibland måste du stå upp och kämpa för det du tror på. Han visste vad han kämpade för under första världskriget. ”

Den effekten kan sanna myter ha på dem som verkligen kan uppleva dem, som är öppna för vårt folks myter.

Mer Tolkien finns här:
http://www.valaquenta.com/

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.