I samband med att man läser Dumezils indo-europeiska studier, där de tre funktionerna spelar en så viktig roll, så kommer man osökt att tänka på den kristna treenigheten. Evola har övertygande visat hur den traditionella europeiska indelningen av samhället i tre funktioner var så djupt rotad i folksjälen att den ”återföddes” under den kristna medeltiden (alltså att de tre indo-europeiska kasterna återuppstod som de tre stånden oratores/präster, belloratores/riddare, och laboratores/arbetare), och även hur den traditionella inställningen till enheten mellan politisk och religiös auktoritet tog uttryck genom de pro-kejserliga ghibellinerna.

Som en följd av det kan man fundera över om det var en slump att européerna fastnade för just treenigheten när det gällde de olika konkurrerande inställningarna till den kristna gudens natur, och att alltså de tre funktionerna fortlevde i en kristen ”dräkt”. Min fråga till dem som är mer insatta i kristen teologi är därför om den kristna treenigheten går att tolka i dumezilska termer. Finns det inslag som gör att man kan säga att Fadern har en förstafunktionskaraktär (det tror jag är fallet), Sonen en andrafunktions (jag misstänker att så är fallet i varje fall i ortodox tradition där en triumferande Kristusgestalt tycks spela en central roll), och den Helige Anden en tredjefunktions (kanske genom kopplingen till ”folken”?)?

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.