Inte helt sällan använder vi oss på webblogg Oskorei av begreppet arketyp. Det är ett användbart begrepp, och idag kommer vi därför att behandla det lite närmare, och försöka visa att det inte bara är intressant för psykologer utan att det finns en naturlig koppling även till den traditionellt indo-europeiska världsbilden och livssynen. Inledningsvis måste påpekas att mina kunskaper om Carl Jung är ganska begränsade, och jag använder därför främst jungianismen här för att illustrera indo-europeiska fenomen.
Jungianska arketyper
Psykologen Carl Jung var en av Freuds lärlingar, men kom sedan att utveckla en egen skola med egna teorier (vilket framstår som lyckosamt om man läst Kevin MacDonalds beskrivning av vad freudianismen egentligen går ut på, och vilken antieuropeisk lära den faktiskt är). En skillnad mellan Jung och Freud var den vikt Jung lade vid arketyper. En arketyp hos Jung är en idealtyp eller prototyp, som finns i det undermedvetna. Vi har alla sådana idealtypiska bilder inom oss, de kan sedan vara Modern, Krigaren, den Vise Gamle Mannen, Vargen, eller liknande. Dessa bilder/typer har en förmåga att dyka upp i konsten, i religionen, i våra drömmar, i litteraturen, filmer, och så vidare.
En kritik som riktats mot Jung är att han inte skiljer på högre och lägre arketyper, alltså sådana som är kopplade till vårt rent biologiska driftsliv från arketyper som är kopplade till det som är högre än det rent biologiska. Om detta är en rättvis kritik eller inte tillåter mina begränsade kunskaper mig inte att uttala mig om, men om så är fallet är det viktigtatt hålla i åtanke.
Jungs kanske mest kända artikel på området är Wotan, där han framförde teorin att varje folk har ett unikt kollektivt undermedvetande, med arketyper som inte helt liknar några andra folks. Detta gällde också tyskarna, vars naturliga arketyper hade förträngts i samband med kristnandet. Men att försöka förtränga den man är, är i längden vare sig nyttigt eller möjligt. Jung tolkade därför det folkliga återuppvaknandet före och under Tredje Riket som Wotanarketypens återkomst.
”Because the behaviour of a race takes on its specific character from its underlying images we can speak of an archetype ”Wotan”. As an autonomous psychic factor, Wotan produces effects in the collective life of a people and thereby reveals his own nature.”
”We have seen him come to life in the German Youth Movement, and right at the beginning the blood of several sheep was shed in honour of his resurrection. Armed with rucksack and lute, blond youth, and sometimes girls as well, were to be seen as restless wanderers on every road from the North Cape to Sicily, faithful votaries of the roving god. Later, towards the end of the Weimar Republic, the wandering role was taken over by thousands of unemployed, who were to be met with everywhere on their aimless journeys. By 1933 they wandered no longer, but marched in their hundreds of thousands. The Hitler movement literally brought the whole of Germany to its feet, from five-year-olds to veterans, and produced the spectacle of a nation migrating from one place to another. Wotan the wanderer was on the move.” (2) Who is this Wotan? ”He is the god of storm and frenzy, the unleasher of passions and the lust of battle; moreover he is a superlative magician and artist in illusion who is versed in all secrets of an occult nature.” (3) ”Wotan disappeared when his oaks fell and appeared again when the Christian God proved too weak to save Christendom from fratricidal slaughter.” (4) ”I venture the heretical suggestion that the unfathomable depths of Wotan’s character explain more of National Socialism than” (5) all economic, political and psychological factors put together.
Wotanessän demonstrerar arketypbegreppets användbarhet, men som ren jungian rör man sig ändå endast i närheten av en traditionellt indo-europeisk världsbild.
Från Jung till asatro; mikro- och makrokosmos
För att till fullo ha nytta av arketypbegreppet måste man därför kombinera det med en viktig insikt hos våra förfäder, som uttrycks i talesättet ”as above, so below”. Detta betyder att mängden mönster och deras möjliga kombinationer trots allt är begränsat på universums nivåer, och att det finns ett samband som förklarar detta. Vi vet exempelvis att relationerna på molekylär nivå (i en atom) inte är så olika relationerna på solsystemsnivå. Detta har kallats mikro- och makrokosmos.
Arketyperna blir då inte något som bara finns i det mänskliga undermedvetna, utan ett uttryck för något som finns på alla nivåer av Kosmos, bland annat det mänskliga psyket. Man kan då uttrycka det som så att Torarketypen (den ordnade och mänskliga världens beskyddare mot Kaos och död) representeras av planeten Jupiter på solsystemsnivå (Jupiters gravitation beskyddar Jorden från kometer, asteroider och annat hotfullt), av de vita blodkropparna på mikrobiologisk nivå (skyddet mot virus och bakterier, som även de är en sorts kaoskrafter), och så vidare. Detta innebär även att det är möjligt att på personnivå bli ett med Torarketypen. Om man utvecklar de egenskaper som utmärker Tor, som en krigare och beskyddare av det egna folket. Personligen betraktar jag skinnskallekulturen som ett instinktivt försök att göra just detta (att det inte alltid når ända fram behöver egentligen inte ens nämnas, detta är trots allt Vargaåldern och de flesta av dessa indo-europeiska ungdomar saknar därför det stöd av en tradition de skulle haft tidigare). På samma sätt som man kan bli ett med Odenarketypen, Freja, Loke, eller rentav Fenris.
Mer att läsa finns här:
Stephen McNallen om metagenetik:
http://www.runestone.org/metag.html
Stephen Flowers om The Gothick God of Darkness:
http://www.trapezoid.org/thought/secret.html
Stephen McNallen om den aztekiska motsvarigheten till Wotanarketypen:
http://www.aztlan.net/wotan.htm
Det alltid lika praktiska, och riskabla, Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Archetype
En kritisk artikel om Jung och Wotan:
http://www.meta-religion.com/Psychiatry/Analytical_psychology/jungs_shadow.htm
Hugo Chavéz och den nationalrevolutionära traditionen
I dagens Aftonbladet finns det med en artikel av journalisten John Pilger om Venezuela och dess ledare Hugo Chavéz. Pilger ser troligtvis sig själv som en vänsterman, men artikeln är av minst lika stort intresse för oss högerradikaler som för gemene vänsterpartist.
Anledningen till detta, och till att Chavéz och hans ”bolivarianska revolution” med gillande behandlas av de tyska nationalrevolutionärerna på dessas hemsida Die-kommenden, är att hans politik mer påminner om Mussolinis än Stalins. Anledningen är att när man blandar nationalism och strävan efter social rättvisa, och dessutom hotas av en imperialistisk stormakt, så brukar ens politik få omisskännligt fascistiska drag.
Så känner vi utan större ansträngning igen Mussolinis och Bombaccis tal om ”proletära nationer” i Venezuelas anti-imperialistiska kamp mot USA. Så känner vi igen den inter-nationalism (alltså samarbete mellan länder) som alltid väglett en framgångsrik social rörelse snarare än den anti-nationalism som vägleder Europas misslyckade och självhatande ”vänster”. På samma sätt känner vi igen försöken att kringgå parlamentarismen, behovet av en stark ledare, och de fattigas delaktighet i staten.
Att Rumsfeldt jämför Chavéz med Hitler är därför inte bara fult förtal, även om Mussolini hade varit en bättre jämförelse.
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,828295,00.html
http://www.die-kommenden.net/dk/bn-ai/hugo_chavez.htm
Om skribenten: Joakim Andersen
