Jag har inte hunnit få nya numret av Folkets Nyheter än, men enligt initierade källor ska det innehålla en artikel om modern kontra traditionellt indo-europeisk tidsuppfattning. Väldigt kortfattat kan man säga att jag i artikeln ställer en modern linjär och optimistisk syn på historien mot en traditionell cyklisk och mer pessimistisk sådan, och antyder en sfärisk och decisionistisk tidsuppfattning. Det är en av de metapolitiska artiklar jag är mest nöjd med hittills, och tidningen ifråga tycks bjuda på läsgodis även i form av en Guillaume Fayeartikel, en artikel om ”happy slapping” och en intervju med konstnären Markus Andersson.

Som ett led i att vi nordliga indo-européer återupptäcker och återerövrar vår identitet och våra fäders världsbild, är det inte tillräckligt att vi skakar av oss modernismens linjära och naivt optimistiska syn på historien och återvinner den kargare, nordiska historiesyn där människan ställd inför ett ofta bistert öde skapar både framtiden och sitt eftermäle. Vår syn på historien och vår roll i den, kort sagt vår livssyn, kan alltså sammanfattas som heroisk realism.

Den heroiska realismen, och dess relation till etisk nihilism, illustrerad av Nibelungensången behandlas här:
http://oskorei.webblogg.se/180306091140_gud_r_mitt_vittne.html

Indo-europeisk geografi
Om artikeln i Folkets Nyheter visar på en annan och mer germansk syn på historien, och Nibelungesången visar på en annan livssyn, så återstår det att ta en närmare titt på den traditionellt indo-europeiska synen på geografin. För det finns både en modern och en traditionell geografi, precis som det finns en modern och en traditionell antropologi, språkvetenskap (vi har tidigare antytt att många traditionella kulturer såg sina språk som heliga, och att det fanns en relation mellan en företeelse och dess namn, och relationerna mellan dessa namn, på dessa språk. Vad denna syn på språket innebär för vår inställning till ”miljonsvenskan” låter jag vara osagt…), samhällsfilosofi, syn på naturen, och så vidare.

I artikeln om Valborg tog vi upp övergångar, i både tid och rum, alltså platser och tidpunkter som var varken-eller och just därför både magiska och potentiellt farliga.
http://oskorei.webblogg.se/290406121706_valborgs_hedniska_rtter.html

I artikeln om Georges Dumezils bok Destiny of a King tog vi upp de gamla indo-européernas sakrala geografi. Detta innebar att de menade att världen, och dess delar, har ett centrum, en pol, som är extra heligt. Runt detta ligger det fyra mer barbariska och mindre heliga områden.

Ytligt betraktat är detta bara historisk kuriosa, men jag misstänker att den som känner det som ett alltid blödande knivhugg i det egna hjärtat att se delar av Sverige och Europa förloras till icke-européer har en aning om vad våra förfäder menade när de talade om det heliga urhemmet, oavsett om de sedan var kelter och kallade det Meadh, germaner eller iranier.

http://oskorei.webblogg.se/060306054550_dumezil_och_destiny_of_a_king.html

En värdefull artikel, på samma tema (alltså att Europa aldrig kan återvinna sin livsvilja innan vi ser henne som både en kulturell, politisk, etnisk och helig enhet, alltså det heliga Europa), skriven av den kristne fader Andrew Phillips men ändå intressant även för hedningar:

http://www.new-right.org/?cat=29

Den fortsatta planeringen för veckan är en djupare artikel om traditionell syn på rummet och geografin, med utgångspunkt i Julius Evolas Revolt against the Modern World, samt en recension av Hossein Nasrs bok Man and Nature, om den traditionella och den moderna synen på människans förhållande till naturen.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.