På grund av tidsbrist blir dagens inlägg en länk, men inte till vad som helst utan till texten The Order of the Iron Wreath som Julius Evola skrev på 60-talet som en uppsättning råd till en grupp traditionalister som övervägde att skapa en Orden. Ordens-iden är central i en del radikalkonservativt tänkande och är ofta underförstådd när nationalsyndikalister och liknande mer decentralistiska högerradikaler beskriver det framtida samhällets form (det är också detta som skiljer den nationalsyndikalistiska iden från den rent amorfa, egalitära och statslösa utopi som är anarkismens). Evola tar också uttryckligen upp kopplingen mellan den europeiska ordens-iden och de indo-germanska Männerbunden (grupper av män samlade kring en andlig princip, som grundar en stat).

Punkter av intresse är vikten Evola lägger vid att man som medlem av hans tänkta Orden (och som traditionalist) skall sträva efter framgång och perfektion. Man kan mycket väl träda i tjänst hos politiska organisationer, både statliga och partier, men man måste då bevara ett inre oberoende som gör att man kan sätta andliga värden och ordensbröderna framför den trygghet och privilegier som en sådan tjänst kan erbjuda. Strävan efter framgång och perfektion kan inte nog understrykas, vi måste alltid sträva efter att vara en elit. Evola nämner också att en sådan orden kan välja att stödja de krafter och rörelser som i varje given situation bäst motverkar den moderna epokens andliga förfall (och det är så jag tolkar hans stöd för fascismen och axelmakterna).

Intressant är även att Evola föreslår ärftligt medlemskap i orden.

Länk till texten:
http://thompkins_cariou.tripod.com/id11.html

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.