Arkeo-futurismen är en mycket givande utgångspunkt för den som vill vara med och tänka de radikala tankar som kommer att forma 2000-talet, och jag rekommenderar därför var och en att sätta sig in i Fayes skrift (även om översättningen lämnar mycket att önska). Om jag fick välja en skrift som skulle översättas till svenska under 2006, ligger l’Archeo-futurisme väl till. Någon som har mycket fritid och kunskaper i italienska? 😉

Mina kommentarer till de fem delarna nedan:

I: Följande är ett försök att översätta Fayes bok L’Archeo-futurisme till hjälpligt läsbar engelska. Faye torde vara av potentiellt intresse för delar av den värdenihilistiska miljön som inte helt svalt PC-klyschorna, och pekar på ett nietzscheanskt politiskt projekt som är mer givande än att sitta hemma och dregla över parisiska bilbrännare och rosengårdska stenkastare. 30-talets högerradikala rörelser hade inte sällan rötter i sin tids mest avancerade vänster (syndikalism), och frågan är om samma sak kommer att ske i vår tid med postmodern autonomism, i form av en fruktbar syntes med spiritualitet (numen/puissance ;-), identitet (difference) och tradition. Den som lever får se.

Original på italienska här: http://www.arctogaia.com/public/fay.htm

II: Här beskriver Faye hur han letat efter ett namn på sin ståndpunkt, och hur han förkastat både ”anti-egalitarism” och ”post-modernism”, eftersom man ska vara för något, inte anti eller post. Vitalistisk konstruktivism är den filosofiska grunden, medan arkeo-futurism tycks vara dess tillämpning på den sociala och politiska verkligheten.

III: Den rudimentära översättningen går oförtröttligt vidare. Här beskriver Faye mer djuplodande sin tes om ”katastrofernas konvergens”, att moderniteten har minst sju inbyggda motsättningar, som inom kort kommer att utmynna i öppna kriser. Och en kris kan ett system klara, kanske två, men inte sju samtidigt (hur ska exempelvis våra ”ledare” hantera det mångkulturella samhällets inbyggda konflikter när världsekonomin kraschar och de inte längre kan muta olika grupper till lugn med våra skattepengar? Och återkommande krascher (Kondratieffcykler och allt vad de heter) är inbyggda i kapitalismen…). Modernitetens dagar är räknade, enter arkeo-futurismen.

Särskilt givande är stycket om Nord-Sydkonflikten och vilka känslor som egentligen ligger bakom denna.

V: Man kan ha en del invändningar mot Fayes teser (särskilt vad gäller bioteknologin, där man anar en hybris, och det faktum att det rör sig mer om futurism och postmodernism än arkaism. Detta blir särskilt tydligt av det faktum att avsnittet om religion känns ”påklistrat”), men som utgångspunkt för en fortsatt diskussion om Europas framtid är de utmärkta.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.