Oswald Spenglers Västerlandets undergång är en av de mest intressanta böcker som skrivits, med ett perspektiv som är både spännande och värdefullt. Första gången man stöter på det blir högst sannolikt en aha-upplevelse, och det kan vara mycket nyttigt som komplement både till den rena rasfetischismen och till den ahistoriska vänsterns självhat. Dagens inlägg blir en lätt ostrukturerad introduktion till några huvudteman hos Spengler.
Högkulturerna
Spengler säger i korthet att det funnits ett antal högkulturer genom historien. En högkultur kan bäst beskrivas som en organism, den har en födelse, en ungdom, en ålderdom, och en död. Varje högkultur är unik, den har en egen själ, en egen mentalitet, som delas av alla som ingår i den. Hur man föreställer sig världen/rummet är kärnan i varje högkulturs själ. Vår faustianska högkultur föreställer sig exempelvis världen som oändlig, vilket dels gör oss väldigt expansiva och nyfikna, ligger bakom de gotiska katedralernas strävan mot skyn, kan kopplas till iden om Homo Galactica, vår syn på människans liv som en utveckling av en kärna och ett öde, och så vidare. Den antika världen hade istället kroppar som ursymbol för sin världsbild, kroppar i ett nu. Det var därför statyn var så viktig för dem, därför de brände sina döda, därför de ville tro att kosmos var begränsat, därför de ogärna hade större stater än stadsstaten. Den magiska högkulturen, där judar och muslimer ingår, ser istället världen som en grotta. Det är därför moskeer är mer storslagna inuti än utanpå, därför moskeer sällan har stora fönster (jämför med de gotiska katedralerna). De ser världen som ett spel av mystiska krafter, och det är enligt Spengler därför de ogärna avbildar det guddomliga (gäller både judar, muslimer och de tidiga kristna). Det är även därför guld är en så viktig färg för dem, eftersom det är en färg som inte är en egentlig färg, och som därför minner om det guddomliga (Spengler räknar både mithraism, tidig och bysantinsk kristendom, judendom, och islam till den magiska högkulturen).
Alltså, varje högkultur har ett levnadsförlopp, där den utvecklar och förverkligar sin potential. Men som alla organismer kan även en högkultur dö i förtid. Och det är det som håller på att hända vår faustiska högkultur. För tillfället lägger vi nämligen en mycket stor del av våra resurser på att försörja medlemmar av andra högkulturer (främst magianer), genom bidrag och bistånd, och att undvika att stöta oss med samma magianer, istället för att förverkliga vår egen högkultur. Vi borde för tillfället hålla på att utforska solsystemet, det enda värdiga faustianska projektet, men istället ägnar vi oss åt etnomasochism som kostar biljarder. Biljarder vi borde lagt på annat.
Civilisationsfasen
Mot slutet av sitt liv (högkulturer lever normalt i ungefär 1000 år. Därefter lever de på ”lånad tid”, och är inte längre nyskapande. Den arabiska/magiska kulturen har varit i denna fas sedan 900-talet, vi kommer dit runt 2200 om vår faustianska kultur får leva så länge) går högkulturer in i en period av förfall, materialism och artificiella former. Staden blir viktigare än landet, pengar viktigare än traditioner. Plutokrater och demokrater visar sina stygga nunor. Queerteoretiker rör sig i universiteten. Konsten blir artificiell, och oförmögen till nyskapande. Detta är civilisationsfasen. Civilisationsfasen är samtidigt den caesariska fasen, den storpolitiska fasen där caesarer kämpar med varandra om makten. Auktoritet och Plikt återkommer i denna fas.
Men på den lokala nivån lever människorna på denna nivå vidskepliga och materialistiska små liv. Och scenen är redo för nästa högkulturs födelse (den arabiska kulturen föddes inne i den antika enligt Spengler).
Spenglers vision kan påminna oss om flera saker. Dels är den en nyttig motpol till de självhatare som påstår att det inte finns något Sverige eller Västerland, och/eller att Västerlandet är essentiellt ont till sin själva natur. Det kan även vara produktivt att tänka kring det caesariska stadiet. Vad innebär det för oss? Att nationalbolsjevismen är en relevant ideologi för oss i denna era som kommer präglas av storpolitisk kamp? Att vi bör bli nationalanarkister för att kunna skapa fröna till den högkultur som kommer att födas efter eller under den faustianska kulturens yttersta ålderdom? Att vi bör vara både nationalbolsjeviker och nationalanarkister, både försvara det existerande Europa mot ren kolonisation och samtidigt skapa frön till något nytt?
Spenglers vision kompletteras av FP Yockeys verk Imperium, även om dennes teorier kring ”culture aliens” och ”culture parasites” kan framstå som stötande antisemitiska för en och annan. Man bör då betona att för Yockey rör det sig alltid om mäktiga element från den magiska kulturen som är problemet, inte en viss ras. För Yockey var det fullt möjligt för individer med rötterna i andra kulturer att bli faustianer, även om det var mindre realistiskt att större grupper skulle göra det.
Spengler har även varit föremål för en tråd på Skadi Forum, med ett antal engelska texter:
http://forum.skadi.net/showthread.php?t=39659
Ett par talande Spenglercitat, som belyser hans ”pessimistiska” grundsyn (en del av oss skulle hellre se den som ett uttryck för nordeuropeisk eller faustisk heroisk realism):
Man is a beast of prey.
Pacifism will remain an ideal, war a fact. If the white races are resolved never to wage a war again, the colored will act differently and be rulers of the world.
Om skribenten: Joakim Andersen
