De senaste dagarna har vi fått se en våg av hat riktas mot vårt brödrafolk i söder, en våg av hat som de flesta nog inser inte står i proportion till något vårt lilla brödrafolk rent faktiskt gjort. Rent instinktivt anar vi att vi därför måste söka andra svar än ”Jyllands-Postens hemska bilder” för att förstå de djupare sammanhangen. Kort sagt måste vi besvara frågan: ”varför hatar de oss?”. Och vi ska undvika den masochistiska versionen av frågan (”de hatar oss. Vi måste ha gjort något oförlåtligt. Vi är svin. Eftersom det finns folk som hatar oss”), och istället besvara den genom att översätta ett stycke av Guillaume Fayes l’Archeo-Futurisme. Faye har funnit ett antal historiska trender som under 2000-talets första hälft sannolikt kommer att leda till katastrofer, och till modernitetens undergång. Två av dessa trender är tillväxten av religiös fanatism, och Syds hat mot Nord. Fayes text är intressant såtillvida att den identifierar motsättningar utan att förfalla till vulgära nidbilder. Kort sagt, man kan respektera både islam och afrikansk kultur, samtidigt som man inser att de befinner sig på andra planhalvan i det spel som är historien. Hur som helst, över till Faye:
5. Den femte katastrofen: framväxten av religiös fanatism, främst Islam men inte bara (även Indisk polyteism exempelvis). Den oväntade framväxten av radikal Islam och återverkningarna av modernismens kosmopolitanska överdrifter, som har som avsikt att påtvinga hela världen den ateistiska individualismen, kulten av marknaden, avspiritualiseringen av alla värden, och Skådespelets diktatur. Som en reaktion mot denna aggression, står ett dominant och samtidigt erövrande Islam, i enlighet med sin tradition. Som helhet är dess antal utövare ständigt växande, jämför bara med kristendomen som har förlorat varje aggressiv proselytism det en gång haft, och som nu minskar, till och med i Sydamerika och sub-sahariska Afrika. Detta är resultatet av det självmord som var Vatikan II [en liberalisering av katolicismen]. Det radikala Islam sprider sig som en eld, och hotar nya länder: Marocko, Tunisien, Egypten, Pakistan, Indonesien osv. Konsekvenserna är oundvikliga inbördeskrig i länder med dubbla religioner som Indien, sammandrabbningar i Europa, särskilt i Frankrike och Storbrittannien, där Islam mycket väl kan komma att bli den största praktiserade religionen, ökning av antalet internationella kriser där muslimska stater är inblandade, kanske rentav ”smutsiga” atombomber. Det är därför nödvändigt att genomskåda dem som talar om ett ”västligt Islam”. Det har en teokratisk natur, och konflikten tycks därför oundviklig. Utanför, och inuti, Europa.
6. Konflikten mellan Nord och Syd kan spåras i de teologiska och etniska rötterna, och kommer sannolikt att vara farligare än Öst-Väst-konflikten. Ingen vet vilken form den kommer att anta. Men den kommer att vara allvarlig, och den kommer att bygga på starka kollektivs känslor och intressen vilket är mycket olikt Öst-Väst-konfliktens kapitalist-kommunistiska kontrovers som var artificiell. De kraftfulla rötterna till detta hot är för det första den långlivade förnärmningen i Syd som baseras på deras tidigare kolonisering. ”Rasialiseringen” av deras tal är imponerande. Nyligen har en asiatisk minister använt rasist-kortet när den franska regeringen föredrog en italiensk investor framför en asiatisk. Denna rasialisering av mänskliga relationer är en direkt konsekvens av modernismens ”antirasistiska” kosmopolitanism, och den växer också fram i Västern. Rapgrupperna i både Frankrike och USA förklarar öppet ”vendetta mot de vita männen” och civil olydnad. Det är paradoxalt, men den egalitära kosmopolitanismen har lett till global rasism – fortfarande på babystadiet och implicit, men inte mycket längre. Folken gör sig redo att konfrontera varandra. Och Europa, offer för en befolkningskolonisation, riskerar att bli det främsta slagfältet. Och oavsett hur många som tror att mänskligheten kommer att bli ”blandad” i framtiden, så har de fel. Detta riskerar bara att ske i Europa. De andra kointinenterna, särskilt Asien och Afrika, utgör fortsatt etniska block som exporterar men aldrig importerar människor. Point förstod dem: Islam blir fanbäraren i denna revolt mot Nord, denna freudianska revanchism mot västlig ”imperialism”. I det kollektiva undermedvetna bland Syds folk tar följande ide rot: ”moskeer har byggts på kristen jord”. Gammal revanchism från korstågen, återgång till arkaismen, historiens återkomst, som en bumerang.
Denna kolonisering av Nord från delar av Syd tar sitt uttryck i den svage mannens kolonialism, ständigt förvirrad, ständigt bygger den på vädjanden till humanism, på rätten till asyl, på jämlikhet. Och detta är rävens strategi (motsatt lejonets), för att låna ett uttryck från Machhiavelli. För i verkligheten delar inte kolnisatören dessa ideal som den låtsas omfatta, och som är dess offers. De sydliga kolonisternas ideologi är i verkligheten anti-egalitär, dominant (trots att den låtsas vara den dominerade och förföljda), revanchistisk och erövrande. Denna mentalitet är fortfarande arkaisk. För att kunna möta den måste vi därför göra oss av med den ”humanism” som försvagar och ideologiskt avväpnar oss.
Det finns ännu en orsak till den troliga konflikten mellan Nord och Syd, och det är politiskt-ekonomiskt, i form av kamp om knappa marknader och resurser.
Om skribenten: Joakim Andersen
