I gårdagens inlägg fick vi en första inblick i pre-columbisk europid närvaro i Amerika. Det rör sig sannolikt inte om indo-europeer i Amerika, utan om tidigare kaukasoida grupper. Men våra förfäder, indo-europeerna, eller arierna som de också kallats, var också en mycket expansiv och reslysten grupp. Vi vet redan att de invaderade Indien och införde kastväsendet, vi misstänker starkt att de under namn som ”sea peoples” och hittiter utforskade Mellanöstern och Egypten, vi vet att de skapade högkulturer i dagens Iran, och vi vet att de även spred sin kultur till dagens Europa. Faktum är att en längre redogörelse för indo-europeernas bedrifter och äventyr de senaste 2-3000 åren under normala omständigheter nästan borde undvikas, eftersom den kan skapa hybris. Men under nuvarande förhållanden, där den indo-europeiska ungdomen dagligen matas med självhatande hjärntvätt och propaganda, är en beskrivning av våra förfäders bedfrifter en nödvändig motvikt till makthavarnas försök att ge vårt folk ett dåligt självförtroende genom historieförfalskningar och förtiganden.

Dagens inlägg blir en kort introduktion till tocharierna, de östliga indo-europeerna. Denna indo-ariska gren nådde trakterna av inre Kina (Takla Makan), där de bildade en civilisation som idag återupptäcks steg för steg genom fynd av bland annat blonda och rödhåriga, europida, mumier.

Bilder på dessa mumier hittar man bland annat här:
http://www.meshrep.com/PicOfDay/mummies/mummies.htm

DNA-studier tyder även på att befolkningen i dessa trakter har både europoida och mongoloida gener. Nordicister vill gärna se tocharierna som bringarna av all kultur till Kina, och alltså spåra dagens kinesiska kultur till ett indo-europeiskt ursprung. Detta är naturligtvis svårt att bevisa eller dementera, personligen nöjer jag mig med att finna de tochariska mumierna intressanta.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.