Jag har på senaste tiden fått en mer ambivalent inställning till diverse populärkulturella företeelser, och tolkar dem delvis enligt ”Blood will out”-perspektivet. ”Blood will out” är en tanke inom modern hedendom, där man menar att ett folks livssyn och världsbild inte bara finns i dess kultur och religion, utan även kodat i deras DNA, i deras blod (se mer om detta i Gothick God of Darkness tidigare i denna blogg, eller varför inte Resurgent Atavism). Vad detta innebär är att man kan ta ifrån ett folk deras religion och deras traditioner, men livssyn och beteenden från tidigare epoker kommer ständigt att dyka upp trots detta. Även Evola är inne på att ett folk kan ha andliga ”rester” i sina blodslinjer, som gör dem predisponerade för vissa riter exempelvis.
Problemet är såklart att frikopplat från en tradition och en andlighet som kan förklara dessa atavismer, kommer de ofta att ha en förvirrad, sporadisk och destruktiv karaktär. Indo-ariernas ättlingar kommer då att pierca könet, äta psykotrop svamp, arbetsvägra, sluta bada, och sprattla runt i voodooritualer, utan att riktigt veta varför annat än en djupliggande insikt om att det moderna samhället/kapitalismen7Skådespelet eller vad de nu väljer att kalla det är djupt sjukt och onaturligt.
Idag ska vi ta en närmare titt på drogbruk ur ett Traditionellt perspektiv, då det nyligen framkommit att detta är galopperande i hela Europa (http://www.dw-world.de/dw/article/0,2144,1791515,00.html).
Det går att skölja tre huvudsakliga attityder till psykotropa preparat (utöver tee-totaller-attityden).
1. Instrumentell attityd
En instrumentell attityd till droger innebär att de ses som medel, redskap, för att nå vissa mål. Det kan röra sig om smärtlindring, självmedicinering, minskat sömnbehov, sexuella mål, eller rent rekreativa/sociala skäl. Guillaume Faye är för en dekriminalisering av droger och torde hamna i denna kategori.
2. Dekadent attityd
För dekadenten är drogen ett mål i sig, och det centrala målet. Det rör sig här ofta om människor med känslomässiga skador, och känslomässiga behov, som de försöker tillgodose genom drogmissbruk, spelmissbruk, sexmissbruk, och en uppsjö andra missbruk. Det hela är djupt tragiskt, då dessa människor förlorat sin självkontroll, och deras Själv inte längre befinner sig i centrum. Alla Traditionella läror har varnat för och fördömt detta.
3. Psykonaut attityd
Psykonauten är en på flera sätt arkeo-futuristisk företeelse. Det rör sig om individer som med typisk indo-arisk beslutsamhet och dödsförakt gör resor i sitt eget medvetande med hjälp av diverse kemiska preparat, inte sällan utan en viss insikt i de andliga/shamanistiska kopplingarna. Citat: Jag röker aldrig tobak, dricker knappt alkohol. Dessa droger är ingenting för mig. Om jag då vill göra en shamanistisk traditionell ayahuasca resa som en psykonaut i medvetandet, enligt urtida tradition. Skall jag då få göra det? Skall vi ha fri religionsutövning? http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10393466
Det är uppenbart att flertalet risker finns kopplade till en psykonaut attityd, och för de allra flesta lär det snarare sluta i kategori 2. Det krävs dels en differentierad personlighet (alltså ingen sudra-business), och dels en speciell personlig ekvation (en udda typ av mystikerpersonlighet) för att välja just dessa risker. Jag har själv inte en sådan personlig ekvation, men har ändå svårt att rakt av fördöma dem som har det. Detta då det mycket riktigt är sentida ekon av urgamla traditioner.
Extrakt ur Evola och Danielou om detta är på gång, och torde publiceras relativt snart.
Om skribenten: Joakim Andersen
