”Lusten till förstörelse är samtidigt en skapande lust!” – Michael Bakunin
Då julen nalkas skulle undertecknad kort vilja reflektera över en sak som slog mig under en promenad genom huvudstadens trängsel och fart, fylld av människor som av erfarenhet inhandlar julklapparna i förtid.
Cirka 80% av de västerländska staternas Sverige inkluderat BNP består av den privata konsumtionen. Helt enkelt vad du, jag och alla andra köper för våra surt förvärvade pengar efter att skatten har inkasserats. En ständigt växande ekonomi kräver en ständigt växande penningmängd, annars finns det inte nog för att alla transaktioner ska gå runt. Om inte BNP ökar kan inte bankerna skapa mer fiatvaluta och på det lån – ur tomma intet. Det är en rävsax som är omöjlig dyrka upp. Men varje slug, mindre omskriven och orangehårig vargsläkting vet att det kan bli nödvändigt att offra en lem för att rädda de resterande tre. Och nödvändigheten ser inte ut att minska. En av det moderna narrativets största, mest verklighetsfrånvända och konkret skadliga myter är denna: sagan om den eviga utvecklingen. Den eviga tillväxten. Och framförallt, behovet av ett sådant tillstånd. Med denna myt som katalysator framträder de mest hårresande och konkreta symtomen av ett samhälle på dekis. Till synes oförhindrad miljöförstöring, utrotning av djurarter, utsugning och lidande för de som bor i områden som fångats upp av globaliseringens exploaterande blick. I början av industrialiseringen – innan det moderna narrativet imploderade och den post-moderna eran förlöste oss som av nödtvång ansträngde sig tänkare för att motivera evig tillväxt som en framtida och annalkande vision. Idag lever vi i denna vision och de suktande argumenten har tynat. Istället konstateras detta eviga tillstånd av expansion som ett faktum, en ofrånkomlighet. Och detta stämmer, men inte för evigt. För evig tillväxt kräver eviga resurser någonting som aldrig har existerat.
Nu till saken. Alla dessa människor som flockades i köpcentret är blinda. Inte inför det faktum att vi alla är lurade. Utan inför sin revolutionära potential. För när 80% av BNP består av vår privata konsumtion och ekonomins fortbestånd är beroende av ständig tillväxt för att inte avstanna och till slut implodera. Då är det kraftfullaste motståndet passiviteten. Makten bärs upp av krackelerade lerfötter. Vilket de är medvetna om, till skillnad från flertalet av oss själva. Det är därför de ständigt söker att distrahera oss med konstruerade behov, irrelevans och den korta stundens tillfredsställelse. När dagen kommer då vi resolut vägrar att konsumera saker utöver det mest basala, de mest grundläggande behoven. Då brister benen som håller upp den koloss av maktfullkomlighet som utgör dagens finansiella system.
Så, sprid de enkla slagorden till nära och kära i vintermörkret. Fira med ansvar och glädje, vårda och uppskatta familj och vänner. Framförallt, konsumera med måtta. Det har aldrig varit så enkelt att göra så mycket motstånd.
Ha en riktigt god jul.
Om skribenten: Mikael Andersson
