Följande text är baserad på det femte kapitlet – Individualism – i René Guénons verk The Crisis of the Modern World, sidorna 55-63.

I – Individualismen som anti-tradition

René Guénon beskriver individualism som förnekandet av varje princip som står över individualitet, konsekvensen av detta blir att civilisationen reduceras till att någonting enbart mänskligt och profant. Denna profana världssyn har förekommit både implicit och explicit i marginaliserad form – under tidigare epoker och civilisationer, men det som gör det moderna samhället unikt är att det är den första civilisationen vars fundament vilar på denna ur ett historiskt perspektiv ovanliga och onaturliga ontologi. Aldrig förr har en civilisations fundament utgjorts av avsaknaden av en högre än mänsklig – supra-mänsklig – princip, och Guénon tillskriver individualismen som främsta källan till västvärldens nuvarande förfall. Detta då individualism endast främjar de lägre egenskaperna hos människan – de som inte kräver någon kontakt med supra-mänsklig dimension- och endast kan frodas i en miljö som utmärks av en avsaknad av element som är supra-mänskliga.

Inom filosofin reducerades intellektet till endast inbegripa det ytterst relativa och exklusivt mänskliga förnuftet. En epistemologisk utgångspunkt som benämns rationalism, vars ursprung Guénon tillskriver fransmannen René Descartes. Vidare så skriver Guénon att en annan konsekvens av individualismen är en ontologi baserad på naturalism, det vill säga tron på att varandet endast kan definieras utefter den fysiska verkligheten. Då allt som existerar bortom den fysiska naturen är omöjligt att nå genom förnuftet allena omöjliggör naturalismen metafysik och tron på en högre verklighet. Vidare innebar rationalismens intåg på den epistemologiska arenan ett förnekande av den intellektuella intiutionen, den del av människans intellekt som kan uppfatta det supra-mänskliga. Således förnekades all form av möjlighet till att nå metafysisk kunskap. Inom filosofin innebar det här en ökad pluralism av idéer och -ismer – intellektuell anarki – skapade av män som i sitt behov av att sätta sitt efternamn på ännu en -ism satte individualitet och strävan efter att vara originell framför någon reell sanning. En filosof blev känd för att han tillförde ännu en problembeskrivning istället för att ha repeterat redan tidigare uttalade sanningar eller presenterat någon reell lösning på problemet i sig. Dessa tendenser och tecken på regression återfinns senare i protestantismens spridning och utveckling.

This breach with tradition calls for further comment, for it is precisely this that produced the modern world, whose characterstics could be summed up under one single heading, namely opposition to the traditional spirit; and negation of tradition, once again, is the same as individualism. This, indeed, is in perfect accord with what has already been said, since it is intellectual intitution and pure metaphysical doctrine that constitute the very principle of every traditional civilization; once the principle is denied, all its consequences must be denied also, at least implicity, and thereby everything that really merits the name of tradition is destroyed at one blow. [1]

II – Protestantismen en protest mot den levande traditionen

Inom den organiserade religionens domän manifesterade sig revolten mot den traditionella världssynen i form av protestantismen. Guénon går till och med så långt att han kallar protestantism för individualism applicerat på religion. Likt det moderna samhället baseras protestantismen på samma negation av principer som utgör kärnan inom individualismen, resultatet av dess framfart är ett tillstånd av anarki och upplösning. Individualismen förnekar varje auktoritet som står över individen samt all kunskap högre än individens förnuft. Som en konsekvens av detta kom den moderna världssynen att förneka all autentisk andlig auktoritet – det vill säga auktoritet som utgår från den supra-mänskliga dimensionen – samt alla traditionella

Om skribenten: Mikael Andersson

Mikael Andersson arbetar inom IT och är sedan ett decennium tillbaka politisk och kulturell dissident. Han ogillar absoluta ideologiska beteckningar och ontologisk grobianism och har genom livet försökt att skapa en sammanhängande, sund och realistisk syn på världen genom att plocka guldkornen från flera säckar. Inspireras framför allt av idéer från identitära, anarkistiska, libertarianska, konservativa och postmoderna strömningar. Föredrar att dra sitt strå till stacken genom att träffa människor, föreläsa och föra diskussioner.