Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 1

Historia, Ideologi

Den konservativa revolutionen har varit en blind fläck på den ideologiska kartan för många politiskt och historiskt intresserade svenskar som inte behärskar det tyska språket. 1993 gav dock Symposiums teoretiska och litterära tidskrift Res Publica ut ett nummer på temat konservativ revolution. Så här presenterade man temanumret:

”Begreppet konservativ revolution står idag som en samlingsbeteckning på en grupp tyska intellektuella under Weimarrepubliken. Oswald Spengler, Carl Schmitt, Martin Heidegger och Ernst Jünger hör till dem som brukar räknas hit. Andra, i dag i hög grad glömda, men på sin tid av betydelse, var Arthur Moeller van den Bruck, Hans Freyer, Edgar Julius Jung, Ernst Niekisch, Otto Strasser, Hans Zehrer och kretsen kring tidsskriften Die Tat. Av dessa var några verksamma vid olika tyska universitet, medan majoriteten levde som fria skriftställare. Denna radikala höger hade gemensamt med den radikala vänstern att man avvisade republiken och parlamentarismen (”det inre England”). Man skilde sig från vänstern genom betoningen av det nationella: målet var att se Tyskland resa sig ur den förödmjukelse och orätt som segrarmakternas diktatfred efter första världskriget hade inneburit.”

Fyra år senare (1997) gav samma förslag (Brutus Östlings Bokförlag Symposium) ut Preussiska anarkister (utvidgad nyutgåva på Bokförlaget Augusti 2016) av Carl-Göran Heidegren. Heidegren presenterade sin bok på följande sätt:

”Den så kallade Weimarrepubliken i Tyskland tillhör de legendomsusade epokerna i Europas moderna historia. Den kom till som en följd av Tysklands nederlag i det första världskriget och den avlöstes femton år senare av den nationalsocialistiska diktaturen. Sedan åren 1929/1930 var krisen – den ekonomiska, politiska och kulturella – dess signatur. Till Weimar-republikens många glänsande vedersakare hörde Ernst Jünger. Denne var en högt dekorerad soldat från första världskriget som under de följande åren alltmer kom att göra sig ett namn som en nationalrevolutionärt sinnad skriftställare. I hans skriftställarskap kommer en facett fram av den första tyska republikens korta och stormiga, ja explosiva historia till förföriskt uttryck. I centrum för den följande framställningen befinner sig Ernst Jünger och den närmaste vänkretsen kring honom.”

Den konservativa revolutionens främste apologet schweizaren Armin Mohler (1920-2003) systematiserade detta politiska kraftfält på ett pedagogiskt sätt. Han delade in den konservativa revolutionen i fem kategorier varav tre är ideologiska/teoretiska och två mer handlingsinriktade.

1) De nationalrevolutionära och den preussiska principen
Den nationalrevolutionära gruppen bestod av unga tyskar med fronterfarenhet från första världskriget. Krigsnederlaget och den så kallade skyttegravssocialismen hade präglat dem och deras starka nationalistiska och revolutionära vilja. Preussen var i många hänseenden de nationalrevolutionäras ideal, men det konservativa elementet kom här i skymundan. De var starkt bejakande till samhällets teknologiska utveckling och kan såtillvida ses som futuristernas kusiner. Gruppen utvecklade tidigt tankar om den tyska/preussiska (icke-marxistiska) socialismen och önskade sig således en icke-kapitalistisk samhällsordning på nationell grund. I en vidare bemärkelse var de anti-västliga och fiender till all sorts liberalism (”England inom oss”). Utrikespolitiskt orienterade de sig österut mot Ryssland/Sovjetunionen. Som företrädare för denna grupp nämns bland andra Ernst Jünger, Otto Strasser, Ernst von Salomon, Harro Schulze-Boysen och Ernst Niekisch.

2) De ungkonservativa och den tyska rättsidén
Den tyska ungkonservativa gruppen använde prefixet ”ung” för att avgränsa sig mot den reaktionära konservatismen. De ungkonservativa avfärdade den franska revolutionens ideal och lyfte fram det Tysk-romerska riket (Heliga romerska riket av tysk nation) som förebild. De såg nationen som en organisk enhet och eftersträvade snarast ett socialt differentierat ståndssamhälle. Enligt Armin Mohler var Arthur Moeller van den Bruck hjärtat, Heinrich von Gleichen-Rußwurm organisatören och Eduard Stadtler propagandisten/trumslagaren i den ungkonservativa rörelsen. Även Carl Schmitt och den unge Thomas Mann brukar betecknas som ungkonservativa.

3) De folkligt nationella och den germaniska myten
Den tyskfolkliga idériktningen satte etniciteten i centrum. Folket var enligt dem inte bara en kulturell utan också en biologisk enhet. Vid sidan av biologismen fördjupade man sig i esoteriska idéer, spiritualitet och paganism. Kristendomen och dess ursprung ifrågasattes av tyskfolkliga hedningar eller omvandlades till en germaniserad kristen tro.

4) Bündische Jugend
Bündische Jugend är ett samlingsbegrepp på den livsstilsinriktade ungdomsrörelse som hyllande friluftslivet. Rörelsen startade som en idealistisk och romantisk reaktion mot det borgerliga samhällets konstlade liv. Det viktigaste för dessa ungdomar var att knyta sunda gemenskapsband i tysk natur- och kulturmiljö. Rörelsen som byggde på den tyska wandervögeltraditionen höll riddaridealen högt och betonade självdisciplin och en sund kroppskultur.

5) Landvolkbewegung
Lantfolkrörelsen var en handlingsorienterad grupp som manade till agrarpolitisk aktion genom demonstrationer och bojkotter under Weimarrepubliken. Gruppen började som en nordtysk militant bonderörelse och spred sig senare till andra delar av Tyskland. Historiskt hittar man rörelsens rötter i de tyska bondeupproren.

Första världskriget kom att påverka en hel generation unga europeiska män. En som skrev om sina erfarenheter från skyttegravskriget var Ernst Jünger. För andra unga tyskar som Ernst von Salomon fortsatte kriget in på 1920-talet då kampen mot de röda fördes med vapen. På den röda sidan fanns till en början Ernst Niekisch. Han kom dock att vända sig mot marxismen och försökte i stället bygga en bro mellan den tyska arbetarrörelsen och den icke-reaktionära och anti-liberala högern. Ernst, Ernst och Ernst kom alla att samlas i den mångfacetterade rörelse som senare skulle beskrivas som den konservativa revolutionen.

Brutus Östlings Bokförlag Symposium

Bokförlaget Augusti