Väst – vad betyder det egentligen? Detta begrepp verkar kunna betyda lite vad som helst beroende på vem som använder det och i vilket sammanhang. Det är mitt intryck att det ofta används lättvindigt och okritiskt i systemkritiska kretsar och det behöver därför redas ut vad det egentligen innebär. Den här texten har som syfte att behandla begreppet ”väst” och att visa varför detta är missvisande och direkt kontraproduktivt att använda sig av i kampen för de europeiska folkens och kulturernas överlevnad.
Vissa talar idag om att ”väst är under attack”, att vi måste ”stå upp för den västerländska civilisationen”, ”rädda det kristna västerlandet” osv. Och vissa påstått ”nationella” tokstollar går till och med så långt som att hävda att vi måste sprida den västerländska civilisationen till jordens alla hörn, att alla folk måste bli en del av den kristna gemenskapen och dylikt dravel.
Men sådan kristen universalism och globalistisk imperialism är ju just en av anledningarna till att vi befinner oss där vi gör!
Det är ett synsätt som bygger på helt falska premisser och de som förespråkar sådant är inte mycket bättre än de globalister och kulturmarxister de säger sig vara emot. Det går också helt emot vad som förespråkats av tänkarna för den Europeiska Nya Högern och många andra; om rätten till särart, sann mångfald, en multipolär värld samt ett återknytande till den ursprungliga europeiska kulturen. Personer som vill sprida Coca Cola, McDonalds, MTV och abrahamitisk religion till världens alla hörn har inte de europeiska folkens bästa i åtanke, det är en sak som är säker.
Några av dessa dårar talar till och med om att kristna missionärer ska skickas ner till Afrika för att upplysa om att abort är fel. De vill alltså öka den redan enormt växande afrikanska populationen ytterligare!
En historisk tillbakablick
Men låt oss då ta en närmare titt på begreppet väst och det västerländska. Hur har det använts i en historisk kontext och vad representerar det idag?
Vi ska i denna korta genomgång göra några nedslag i historien och vi kan ta avstamp vid tiden för kristendomens etablerande i Europa. Denna religion kom till Europa från Mellanöstern och blev så småningom statsreligion i det romerska riket. Den kom sedan efter Roms fall att få ett starkt fotfäste i västra Europa i Frankerriket och spreds sedan därifrån till norr och öster till de områden som ännu var hedniska. Vi har sedan den stora schismen som separerade västkyrkan och östkyrkan, katolicismen och ortodoxin. Här har vi en tidig skiljelinje mellan öst och väst, de länder som var katolska hörde till väst och de ortodoxa till öst. Vi har även de många konflikterna med islam som till viss del kan betraktas som väst mot öst, även om det hotet mot väst snarare kom söderifrån.
Jag vill sedan göra ett långt hopp fram i tiden till första världskriget och i denna konflikt kan man ana att vad som då ses som väst inte är helt klart vilket exemplet Tyskland kan få illustrera. Tyskland utmålades i detta krig av västmakterna som hunner och barbarer, som något auktoritärt och väsensskilt från västra Europas demokrati och ”frihet”. Ironin här är ju dock att västmakterna var allierade med det än mer traditionella och auktoritära Tsarryssland.
Under mellankrigstiden får sedan det besegrade Tyskland en än tydligare identitet som något som står mellan öst och väst. Här kan nämnas den konservativa revolutionens tänkare som på ett intressant sätt beskrev Tysklands kulturella, samhälleliga och ideologiska säregenhet. Ett exempel på detta är den tidiga Thomas Manns begreppsschema. Andemeningen i det är att finns en fundamental skillnad i världsåskådning mellan det engelska och det tyska, det anglosaxiska och det kontinentala.
Tyskland blev på allvar inte en del av väst förrän efter andra världskriget och då endast Västtyskland. Under kalla kriget stod det liberala väst mot det kommunistiska öst och trots det totalitära förtrycket i kommunistländerna bakom järnridån så skyddades de dock där från massinvandring, dekadens och skräpkultur, vilket är en viktig sak att komma ihåg.
Efter Sovjetunionens fall blev det en unipolär värld och en liberal världsordning med USA som supermakt och världspolis som genom både ekonomiska incitament och direkta invasionskrig sprider de liberala värdena. Väst blev till en världsomspännande globalism och modernismen blev till postmodernism. I denna tid vi nu befinner oss har väst transformerats till ett vidunder som är ett hot mot alla jordens folk och kulturer och även mot naturen och planeten själv.
Min negativa syn på väst har som synes inte bara med det moderna väst att göra utan också med det anglosaxiska Västeuropa som länge stått i motsatsförhållande till det kontinentala Europa med länder som Tyskland och Ryssland m.fl. där dessa representerar det mer organiska medan Storbritannien och USA representerar krämarmentalitet, protestantism, parlamentarism etc. Jag resonerar ungefär som så att filosofen, soldaten, konstnären = Europa, medan köpmannen och politikern = väst.
Västbegreppet är anglocentriskt och exkluderar en stor del av den europeiska kultursfären. Det egentliga väst finner vi alltså i länder som Storbritannien och Frankrike men särskilt i USA som blev ett sorts hyper-väst där individualismen och det ständiga framåtskridandet samt negligerandet av Tradition och hierarki fick fritt spelrum, vilket ledde till skapandet av en ny kultur (eller anti-kultur) som sedan spreds över världen. I detta väst ser man penningen som enda måttet på framgång och naturen som en resurs för människan att förbruka och som saknar värde i sig självt. Människan ses som stående över naturen, inte som en del av den, och detta synsätt började med abrahamismen. I själva konceptet väst finns alltså de frön som lett till Europas andliga och kulturella nedgång och som kommer leda till dess undergång.
Det är en vanlig missuppfattning att väst är liktydigt med Europa. Denna genomgång har visat att så inte alls är fallet. Västbegreppet omfattar inte hela Europa och dess olika folk och kulturer. Snarare har väst varit en expansiv kraft som bedrivit ett krig mot inte bara det traditionella Europa utan mot all världens kulturer och folk genom modernisering, rationalisering och exploatering. Det bör därför absolut inte användas på det sätt som det ofta gör. Vi kan i varje fall konstatera att om begreppet någonsin haft en relevans så har det idag helt spelat ut sin roll.
Europa kontra Väst, Nord kontra Syd
Jag vill därför här ställa upp en motsättning som jag menar har stor giltighet: Europa kontra väst. De är i mångt och mycket varandras motpoler. Väst är idag förknippat med modernism/postmodernism, materialism, kapitalism, liberalism, kulturmarxism, kristendom (särskilt i form av protestantism och katolicism), anglosionism och amerikanism. Och även då spridandet av allt detta, vilket leder till en global monokultur där alla ska dyrka samma gud, ha samma kläder, äta samma skräpmat och se på samma tv-program. Det är en själlös och rotlös enfaldig mardröm.
Det är istället främst i det kontinentala Europa och Eurasien som vi finner vårt ursprung och vår andliga och kulturella urgrund. Det organiska och autentiska. Det gamla klassiska Europa. Det sanna Norden.
Istället för en uppdelning i väst och öst ser jag nord och syd som en mer giltig konfliktlinje idag. Detta kan då innebära att Europa, Ryssland, Nordamerika och även Östasien kan ha ett samarbete och en gemensam front mot globalism, massinvandring och dekadens. Mot den globala södern och de invaderande horderna, som kan vara muslimer, kristna, voodoo-utövare eller ateister. Det spelar inte så stor roll. De ska oavsett inte vara här. Men med ett kristet, universalistiskt synsätt blir det svårt att argumentera mot invandring, folkblandning, ”allas lika värde” etc.
Det finns dock bättre och sämre former av kristendom. Jag hyser mer respekt för den ortodoxa kristendomen än för de västerländska formerna. Den är mer patriotisk, mer patriarkal och har mer hedniska inslag. Den är även mer skäggig och mer manlig. Och här kan vi också nämna Ryssland som en viktig motvikt mot det anti-vita och dekadenta väst och som en representant för det mer traditionella. Ett Ryssland som innefattar inte bara en stark rysk-ortodox kristendom utan också en slavisk hedendom som är på uppgång samt buddhism och olika shamanistiska traditioner.
En fråga som också bör beröras i denna text är frågan om USA. Är de en fiende, konkurrent eller kanske en allierad? Det råder en del olika uppfattningar om detta men för mig står det tämligen klart: så länge de har militärbaser i Europa och runtom i världen, så länge NATO existerar, och så länge de bedriver en aggressiv utrikespolitik och kulturimperialism som sprider politisk korrekthet och dekadent masskultur, så ser jag dem som en fiende. Något självständigt Europa existerar inte i nuläget. Vi är ockuperade av USA, kulturellt och militärt. De kan bli en konkurrent eller samarbetspartner först när de betraktar Europa som en självständig spelare med sina egna intressen.
Tyskar i Tibet på 30-talet. De hade respekt för andra folks urgamla kulturer och traditioner.
Hyperboréer, inte hebréer
Min åsikt är att europeisk identitarism/nationalism/traditionalism måste, i sin kärna och sitt väsen, vara anti-väst! Jag välkomnar västs undergång och ser i detta en möjlighet till en riktig europeisk renässans – en palingenesis och en revolt mot den moderna världen!
Så glöm ”den västerländska kristna civilisationen”. Den är försvagad, trött och har utvecklats till något motbjudande och förkastligt. Dess tid är förbi. Och ur dess ruiner bygger vi något nytt. Något genuint nordiskt och europeiskt. Med inspiration från det naturliga, primordiala och hedniska. Med en futuristisk framåtblickande anda. Vi måste åter tala med Nietzsche och förstå att vi är hyperboréer, inte några hebreiska zombies!
Och en sak till: sluta tramsa med ”Deus Vult” och hyllande av korstågen. De flesta korstågen bedrevs inte ens mot muslimer utan mot andra kristna och framför allt mot europeiska hedningar, alltså mot den europeiska ursprungskulturen! Att yra om Deus Vult och att vi ska ”återta det heliga landet” är ren anti-europeisk villfarelse. Varför ska vi bry oss om deras öken? Mitt heliga land är inte Jerusalem. Mitt heliga land är Sverige, Norden, Europa och Eurosibirien!
Så nej, ”väst” är inte bäst. ”Väst” är utifrån detta synsätt en pest, ett gift som hållit de europeiska folken fjättrade, svaga, passiva och nedtyngda av skuld och semitisk hjärntvätt. Det är ett ok som måste avlägsnas så att vi kan frigöra oss och finna vår kamplust, skaparkraft och livsglädje! Så att vi åter kan bli de vi är och på sikt nå stjärnorna!
Denna text har även publicerats på Altnorden.
Om skribenten: Michael Nordlind
