Det pågår en sällsam medial fars i vårt arma land. Men det är inte det vanliga dravlet med kändisskvaller, bantningskurer och lågbegåvad propaganda mot SD. Nej, nu rör det sig istället om en fara som lurar i vattnet. Är det en bananbåt från Afrika månntro? Eller är det Loch Ness-odjuret? Nej, det ska tydligen vara frågan om en rysk ubåt!

Åh, kära hjärtanes så hemskt!

Vårt försvar är nästan helt avvecklat, vi är politiskt och ekonomiskt underställda diverse fientliga krafter, vårt land och folk kränks dagligen av främmande folk som väller in från jordens alla hörn och de börjar gapa om en rysk ubåt? Det är så sanslöst dumt att jag inte vet om jag ska skratta, gråta, kräkas eller ställa mig och dansa kosackdans på torget.

En jävla ubåt, vem fan bryr sig liksom? Tydligen en hel del, konstigt nog. Pissliberaler, punschpatrioter och flumsocialister tycks förenas i sin idiotiska indignation och sitt illa dolda hat mot Ryssen.

Jag vill därmed säga följande:

Det västerländska politiska etablissemanget har utsett Ryssland och Putin till sin nya fiende. Detta har stått klart sedan en tid. Jag anser att alla som nu ägnar sig åt att hetsa mot Ryssland därigenom legitimerar denna världsbild och ger på så vis sitt stöd till det nuvarande styret och ett alltmer aggressivt och expansivt NATO. Därför borde man verkligen tänka efter vad man egentligen håller på med. Särskilt så kallade samhällskritiker som rycks med i den patetiska hetsen borde sannerligen veta bättre.

Själv är jag inte ett dugg upprörd över rysk närvaro i svenska vatten, om nu så skulle vara fallet. Tvärtom, jag ser tämligen positivt på både Putin och på Ryssland och skulle gärna se ett närmare samarbete med dem. Istället fylls jag snarare av en känsla av att vilja be ryssarna om ursäkt för det patetiska uppträdandet från svenskt håll. Jag skäms över att tillhöra en nation som blivit så pacificerad, retarderad och kulturellt utarmad att dess företrädare kan bete sig på ett sådant pinsamt sätt. Men ni som ägnar er åt att hetsa mot Ryssland, ni borde skämmas desto mer.

Om skribenten: Michael Nordlind

Michael Nordlind är radikal romantiker, estetiker, tribalist och indoeuropeisk hedning. Han önskar se en global mångfald och är därför starkt kritisk till den nuvarande utvecklingen där världens olika folk och kulturer är på väg att utplånas och ersättas av en enfaldig och själlös konsumtionskultur. Han inspireras av filosofer och författare som Friedrich Nietzsche, Julius Evola, Ernst Jünger, Yukio Mishima och Nikanor Teratologen och uppskattar människor som går sin egen väg utan ett behov av att passa in i någon snäv mall.