Under en period av ungefär tjugofem år har jag inalles fyra gånger drömt att jag får ett kortfattat, skriftligt meddelande på en lapp eller ett vykort. De har det gemensamt att avsändaren är anonym och att jag inte kunnat associera innehållet till något specifikt som jag hört, sett eller läst. De bildar ett slags helhet som jag inte riktigt kan avfärda som slumpmässig, särskilt med tanke på seriens inbyggda, metafysiska dramaturgi och den långa tidsrymd under vilken de anlänt. Döm själva.
***
I den första drömmen satt jag på ett fik i en storstad när någon räckte över ett vykort med följande text:
Den gjorde starkt intryck på mig, men något mönster kunde jag ju knappast se då.
***
Flera år senare fick jag ännu en liten lapp i en dröm, överlämnad av en kvinnlig bekant som dock inte kunde säga var hon fått den ifrån:
***
Det skulle dröja ytterligare många år innan det tredje, skriftliga drömmeddelandet dök upp. Jag befann mig då i ett högt torn tillsammans med en gammal alkemist. På ett litet ark hade jag, tusen år tidigare, hittat ett chiffer som han nu äntligen lyckades tyda:
När jag vaknade började jag ana ett mönster. De tre drömmarna tog formen av en förunderligt långsam berättelse.
***
Så, för bara något år sedan kom det fjärde kortet, ett kvarts sekel efter det första. Det låg på ett bord bara. Sett i ljuset av de föregående kan det sägas fullborda en serie, från frön i jorden, via civilisationens uppkomst och världens räddning – till detta:
//Nilrik
Om skribenten: Henrik Lind
