Henrik Lind

Tjärnen och förundran

”Den har lämnat visdomens väg, som har sönder något bara för att ta reda på vad…
Gravar längs en djurstig

Att följa djurstigar har en viss tjusning. Viltet har inte samma mål som människorna. Precis som…
Vårdnadshavare vår

Svenska kyrkan har nu i sin outgrundliga vishet låtit meddela att Gud inte längre ska kallas Han.…
Ode till oktober

Vem som helst kan glädjas åt färgerna, den höga luften och irriterande flygfäns frånvaro. Men hur…
Färöarnas renhet

Närvarande: klippan, som vore den nyss uppstigen ur djupet, oslipad och obeboelig; havet, som dånat här…
Tillit

Till en början såg det ofarligt ut. De mörkgröna bladen formade sig till en allt tätare krage…
Husets hjärta

Kolstål slås mot kiselhaltig sten. Gnistorna antänder fnösket som antänder trästickorna som antänder veden. Så blir…
Den yttersta stranden

Hela Europa ligger bakom mig. Norröver finns ingen civilisation värd namnet, bara hav. Tur har den…
I vårstormen

Det har varit en torr vinter, nästan snölös. Vattnet i ån står lågt och jag hittar…
I Europas vilda hjärta

Bergskammen är så smal att man skulle kunna sitta gränsle över den. På ömse sidor stupar…
Höstdagjämning och vildsvin (2/2)

Detta är en direkt fortsättning av förra delen. Mitt begrepp om tiden är diffus. Hur länge…
Höstdagjämning och vildsvin (1/2)

Få saker kan få en människa att fokusera på här och nu som lite klassisk, djurisk…
Hemvärdegrund

– Värdegrund, värdegrund, värdegrund. Sergeanten tittar med spelad stränghet på oss rekryter. Någon har visst råkat säga…
Fyra drömda meddelanden

Under en period av ungefär tjugofem år har jag inalles fyra gånger drömt att jag får…
Höra hemma

Jag känner en palestinier som längtar hem varje dag, hem till byn som jämnades med marken,…
Självmördarens florett

Av min farfar, född 1889, ärvde jag två floretter. Den ena skaffade han åt sig själv…
Vid S:t Olofs källa

Vattnet är stillastående. Det lätt att föreställa sig hur ytan i äldre tider kunde vara täckt…
Oändligheten i ett löv

I min hand ligger ett löv. Där är det. På verandan står ett teleskop och på…
I det besjälade

Ända sedan barnsben har jag uppfattat naturen som besjälad. Jag har kunnat betrakta ett träd eller…
Island II – en glimt av elementens raseri

Det dammar oroväckande mycket i gräset. Kängorna blir alldeles brungrå, ögonvrårna svider lätt och munnen känns…