Vårdnadshavare vår

Aktuellt, Kristendom, Rekommenderat, Satir

Svenska kyrkan har nu i sin outgrundliga vishet låtit meddela att Gud inte längre ska kallas Han. Högsta ledningen (nja, näst högsta, om en ska vara petig) vill undvika sådana genusanstrukna pronomen.

Inte en dag för tidigt! säger vi. Den unkna sexism som i århundraden präglat denna religion borde för länge sedan ha förpassats till historiens soptipp. Åtgärden är dock djupt otillräcklig. Det finns såå mycket mer att göra för att genuscertifiera kyrkan. Idag tänker vi därför föreslå en lätt modernisering av en av de mest centrala delarna i kristendomen, nämligen Herrens bön, populärt kallad Fader vår.

Ja, ni ser ju själva vilken äckligt patriarkal struktur som avslöjas redan i titeln!

Nedan följer först den version som idag används och därefter vårt förslag till ny formulering, så att ingen ska känna sig exkluderad eller kränkt eller rasifierad eller förminskad eller osynliggjord eller känna någonting alls faktiskt.

 

Vår Fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.

Ge oss idag det bröd vi behöver.

Och förlåt oss våra skulder,

liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning,

utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket,

din är makten och äran,

i evighet.

Amen.

+++++++++++++++++

Vår Vårdnadshavare, du som finns i Molnet,

Låt ditt namn bli Hen.

Låt din jämställda demokrati komma.

Låt demokratiska beslut fattas, IRL och i Molnet.

Ge oss idag det glutenfria kosttillskott vi behöver.

Och radera samtliga våra tveksamma kommentarer från alla sociala medier,

liksom vi på nåt jävla sätt ska försöka glömma åtminstone vissa av de kränkningar vi utsatts för.

Och låt oss slippa all kritik och alla motargument,

kort sagt: rädda oss från rasister/fascister/nazister.

Vi kommer att hålla Dig ansvarig,

makten är nämligen egentligen vår egen (och kändisskapet),

for ever.

#Fatta!

// Jante Ackelén och politbyrån

Pin It
  • MartinA

    De har bytt ordalydelse i fader vår sedan jag konfirmerades. fader vår som är i himelen, helgat varde ditt namn vill jag minnas att det var. Så fruktansvärt klåfingrigt. Så fruktansvärt antitraditionellt. Inte undra på att kyrkorna står tomma, de har ju inget att komma med.

  • The Chamber Pot

    Tillspetsad satir är välkommen. Lyssna gärna på det teologiska samtalet mellan Magnus Malm och K.G. Hammar. Den förre övertygar!

    ”Postmodernismen är senkapitalismens kulturella logik”

    https://www.youtube.com/watch?v=ma0a35daOfA

    • Nilrik

      Tack för tipset!
      Malm är klok.

  • AxelWKarlsson

    Utgångspunkten för satiren och resonemanget, att Gud enligt Svenska kyrkan ”inte längre ska kallas Han” är falsk. Inget sådant beslut är fattat. Fråga mig, jag var ledamot vid det kyrkomöte som beslutade att anta en ny kyrkohandbok i november 2017.

    • Nilrik

      Nu är ju detta en tillspetsad satir redan från början, men ”resonemanget” är ingalunda gripet ur luften.

      Världen Idag skriver t ex att styrgruppen kritiserats för att ”maskulina former som ”han” eller ”herre” i kyrkohandboksförslaget tonas ner till förmån för det mer neutrala ”Gud”. http://www.varldenidag.se/nyheter/ny-kyrkohandbok-antogs-trots-omfattande-kritik/repqkt!GLkTpUAihezhkdLf6XtHVg/

      Tidiningen Dagen skriver: Bland annat citerar den amerikanska kristna tidningen Christian Today ärkebiskop Antje Jackelén som tidigare sagt: – Teologiskt vet vi att Gud är bortom våra könsbestämningar. Gud är inte mänsklig.

      […] I den nya kyrkohandboken benämns Anden numera benämns som feminum, det vill säga i stället för ”I den helige Andes namn” heter det nu ”I den heliga Andens namn”. http://www.dagen.se/nyheter/svenska-kyrkan-slar-tillbaka-hen-finns-inte-i-kyrkohandboken-1.1061740

      Sydsvenskan: Många präster har framfört att de inte känner igen sig i det nya språkbruket som enligt målsättningen ska bli ”mer inkluderande”. Det handlar bland annat om synen på Gud som inte ”i onödan” ska ges maskulin form .. […] I förslaget tonas maskulina former som ”han” eller ”herre” ner till förmån för det mer neutrala ”Gud”. https://www.sydsvenskan.se/2017-11-22/hard-strid-vantas-om-ny-kyrkohandbok

      Menar att dessa källor (ett axplock) fabulerar fritt? Eller fanns det ett konkret förslag som röstades ner vid kyrkomötet? Hur röstade du? Utveckla gärna.

      Men det har mindre betydelse. Om Svenska kyrkan (m fl samfund) fortsätter att anpassa sig efter världen i samma takt som nu kommer satiren ovan att vara verklighet i vår livstid. Tendensen är minst sagt antitraditionell och sådant som för bara ett par årtionden sedan ansågs som rena absurditeter uppfattas nu som rätt och självklart.

      Kristi brud (kyrkan) har gift om sig – med tidsandan. Hon lär snart bli änka.

      • AxelWKarlsson

        Det är korrekt att enligt tidens sed skall ”maskulina former som ”han” eller ”herre” i kyrkohandboksförslaget tonas ner till förmån för det mer neutrala ”Gud”. – Men ”tonas ned” är något helt annat än det som står i artikeln ”att Gud inte längre ska kallas Han”. F ö är det hebreiska ordet för Ande femininum, medan den grekiska motsvarigheten är neutrum.

        • Nilrik

          Det hebreiska ordet för ”armé” (tsavah) är också femininum. Just därför vet vi att de gammaltestamentliga krigshärarna bestod av kvinnor, eller hur.

          För att vara övertydlig: grammatiska genus har föga med saken att göra och det finns gott om maskulina referenser till Helig Ande i såväl GT som NT. Frågan är ganska väl utredd.

          Låt oss höras igen om sisådär tio år och bocka av hur mycket Svenska kyrkan då ytterligare har förvärldsligats, om den finns kvar.

          • AxelWKarlsson

            Att försöka lägga tillrätta felaktiga påståenden om Svenska kyrkan är otacksamt. Det finns en tradition där Svenska kyrkan beskrivs i en raljant stil och med en attityd av överlägsenhet, hån och förakt. Den torde ha sina rötter i liberala DN:s kampanjer på 1950-60-talen, ledda av filosofiprofessorn Ingemar Hedenius.
            Det finns även “bekännande kristna” som faller in i samma hållning av överlägsenhet, hån och förakt. Enligt min erfarenhet har de i regel sina rötter i kyrkan med den finaste självbilden av tydlig överlägsenhet. Denna kyrkas förvärldsligande framgår inte minst genom att den utmärker sig genom att vara synnerligen modern när det gäller pedofilskandaler. Ibland hör kritikerna av Svenska kyrkans förvärldsligande hemma i svensk frikyrklighet.
            Alla kyrkor har inslag av förvärldsligande och än värre problem. Innan man börjar kritisera något bör man sätta sig in i fakta.

  • Maximus

    Bra satir Nilrik.

    Jag tycker dock Svenska Kyrkans egna självmord och masochistiska behov av förnedring är helt logiskt. Låt dem hållas. Jag tror t.o.m en nitisk ateist nästan finner detta pinsamt och patologiskt behagsjukt. Vi tigerryttare står med lugn och smått ironisk blick och bara passivt bevittnar.

    Jag finner de gamla svenska kyrkobyggnaderna väldigt vackra och majestätiska. Jag har en stark och vördnadsfull relation till dem. Det har jag till alla klassiska europiska byggnader och monument.

    Tar alltid tillfället i akt för en stund av kontemplation, vandring och beundran av arkitekturen. De sekulära och moderna åsikterna och värderingarna som förfäktas och propageras där inne upprör mig icke längre alls. Alla gamla byggnader i Norden tillhör sådana som oss. Alla nationellt sinnade klassiska konservativa borde få hedersnycklar till alla slott, herrgårdar, torn och kyrkor av äldre arkitektur. Det är bara vi som förstår varför de byggdes och det budskap det vill förmedla. Det eviga, det bestående och episka. Rent metafysiskt och själsligt så är dessa nycklar redan våra givna av våra förfäder.

    https://uploads.disquscdn.com/images/1220c586422595b7e8d5110877a6fcae5f89612722d020dad91eef4c8e4fd4ba.jpg

    • Nilrik

      Tack för en fin betraktelse.
      Jag uppskattar också kyrkobyggnaderna, när det inte hålls låtsasgudstjänster i dem.

    • Nicodemos

      Jag var i Linköpings Domkyrka för en tid sen (Biskop ”Brasklappen” Brasks kyrka!) och vände ut igen efter bara någon minut av äckel.. överallt hängde det etniska lapptäcken, barnteckningar, en ljusinstallation här och en fototavla där.. Såg ut som hemma hos en alkoholiserad förtidspensionerad sjuksköterska i Farsta eller något.. Vidrigt..

      • Maximus

        Jag vet. Har varit med om det själv flera gånger där det varit omöjligt att stanna kvar.

      • David Karlsson

        Känner igen detta, var själv där i somras. Stojigt och stökigt, människor som inte fått lära sig respekt för kyrkorummet. Fick en helt annan upplevelse då jag besökte en katolsk kyrka i Paris för några veckor sedan, där fanns lugnet, friden och respekten.

        • Maximus

          Jo, jag skrev ett brev till en av Sveriges större och historiska kyrkor om hur personal som vaktmästare, receptionister, diakoner och präster för ett sådant oväsen genom att prata högt och uppföra sig som de var på en fritidsgård. Någon respons fick jag icke. Var länge sedan jag besökte denna kyrka. Den finns många väldigt fina äldre kyrkor också på landsbygd och småstäder. Öppettiderna är få men när väl så är det värt ett besök. Stillsamt och fridfullt, så som det skall vara i en kyrka.

          Revolutionen börjar vid mursleven:
          https://uploads.disquscdn.com/images/a07c9484cde196cc5dff2b26c98d6cd94f25dad381c275aad8b9aab1439aa93f.jpg

    • AxelWKarlsson

      Svenska kyrkan förvaltar det största sammanhållna kulturarvet i Sverige och de många ofta anonyma medarbetarna försöker förmedla evangeliet så gott de kan. Det finns en tradition där Svenska kyrkan beskrivs med en raljant stil och en attityd av överlägsenhet, hån och förakt. Den torde ha sina rötter i liberala DN:s kampanjer på 1950-60-talen, ledda av filosofiprofessorn Ingemar Hedenius.
      Det finns även “bekännande kristna” som faller in i samma hållning av överlägsenhet, hån och förakt. Enligt min erfarenhet har de i regel sina rötter i kyrkan med den finaste självbilden av överlägsenhet samt många pedofilskandaler.

      • Nilrik

        Ja, Svenska kyrkan fyller fortfarande en viktig funktion som förvaltare av inte minst klassisk musik och det sociala arbetet inom diakonin är många gånger hedervärt. Det ska inte förringas. Men som f.d medlem är det med oro jag åser hur organisationen liksom uppifrån och ner förvandlats till den värdsliga regimens alltför lydiga redskap. Själv anlägger jag varken ett liberalt, katolskt eller frikyrkligt perspektiv, och jag är för tillfället samfundslös (även om jag teologiskt närmat mig den ortodoxa tron.)

        I vilket fall som helst måste det finnas utrymme för satir – som ju till sin natur är syrlig och tillspetsad – även kristna emellan. Jag känner många musiker och andra anställda inom Svenska kyrkan, och deras kritik mot den nya kyrkohandboken är minsann inte nådig. Många känner sig brutalt överkörda av styrgruppen, och flera har sagt upp sig.

        (Vad beträffar Hedenius banala angrepp uppfattar jag dem som riktade mot kristen tro i allmänhet, snarare än mot Svenska kyrkan specifikt.)

        Nåväl, låt mig avsluta min del i denna ordväxling (även som svar på en snarlik kommentar från dig nedan) med en from förhoppning att du och andra kan få Svenska kyrkan på rätt köl igen, inifrån. Min arena är en annan.

        • AxelWKarlsson

          Det finns utrymme för satirens svåra konst allt sedan Gamla testamentets profeter, fortsätt gärna med den, ”Jante Ackelén” uppskattar jag. Hedenius riktade sig också mot Svenska kyrkan och dess ”hiskeliga biskopscirkus” och leverera en del raljanta nidporträtt av dess medlemmar. – Det fanns och finns allvarlig saklig kritik från musikerskrået och kyrkomötet beslutade också att arbete med kyrkomusiken skall gå vidare. Hur kyrkomötet än beslutat torde det ha funnits några som kännt sig ”brutalt överkörda” och andra som ansett att kyrkomötet är den ”världsliga regimens alltför lydiga redskap”. Motsatta övertygelser kan förstås inte samtidigt få sin vilja igenom. Musikfrågor brukar dock inte engagera den världsliga makten. – För att få svenska kyrkan på rätt köl behöver ständigt alla god krafter samverka i enlighet med det gamla kyrkliga talesätten ”kyrkan behöver ständigt reformeras” (ecclesia semper reformanda est) – ”reformation måste pågå hela tiden” och är inte en avslutad händelse i det förflutna.