Regeringen håller möte på regeringskansliet. ”Symposium” kallar man det.
Ämnet är antisemitismen.
Kristersson håller ett anförande. Han talar med kluven tunga. Han gör det numera. Kristersson yttrade på Folk och försvar i veckan att det ”är inte krig” för svensk del. Men det är ”inte fred heller”. Fatta det den som kan. Inte ens journalisterna på systemmedierna kunde undgå att inse att det var något galet med Kristerssons verklighetssans och logik. På symposiet yttrar sig Kristersson på samma besynnerliga sätt om antisemitismen. Mannen säger att antisemitismen är ”utbredd”, Ja, men han säger att den är ”tyst” och ”osynlig” också. En tänkande iakttagare kan inte undgå att undra. Vad är Kristerssons antisemitism för något? Finns den alls?
Kristersson och hans symposium har svar på den där outtalade frågan förstås. Antisemitismen finns! – Fast den alltså tydligen inte hörs eller syns i någon större utsträckning. Den finns! Och det måste tvunget föras politik mot den. Vad tänker regeringen göra alltså? Jo, den tänker tussa skolan på judehatet. Skolan ska motarbeta uppkomsten eller spridningen av åsikter som den nyliberalistiska regeringen inte gillar.
Det finns i alla fall ett uppenbart skäl till att Kristersson hamnar i ideologiskt snömos när han talar om antisemitismen. Alla vet att det är araberna det handlar om. Men det kan man inte säga högt, offentligt. Det är araberna i Sverige som står för den där förmodade explosionen av judehat som har föranlett regeringen att inkalla till sitt nonsenspräglade symposium. Ja, för det är araberna som har protesterat mot Israels krig mot befolkningen i Gaza, naturligt nog. Och den som protesterar mot Israels styre, den måste ju tvunget vara antisemit, det fattar ju vem som helst. Netanyahu är jude; alltså är all kritik mot den politik han för antisemitism. Lätt fråga. – Nästa! Tidö och dess anhängare gillar inte araber. Men det tycker de inte att de kan säga högt. Det är däremot fritt fram att hata förmodade antisemiter. Araberna är därför numera att se framför allt som antisemiter, tycker Tidö. Och då lossnar det. Då är det fritt fram att ge sig på araberna. Och deras barn.
Kristersson får som han vill förstås. Det blir åsiktskrig uppifrån i skolan på regeringens uppdrag. Men ingen ska komma och säga att Kristersson är någon riktig liberal, någon riktig demokrat. Det är han inte. Inte han och inte resten av den svenska riksdagen heller. Styret och oppositionen utgörs i sin helhet av totalitära och ideologiska nyliberalister som tycker att det är rätt och riktigt att styret använder staten för att slå ner på åsikter som de inte gillar. Vilka de åsikterna nu är. Egentligen. När de inte uteslutande formuleras av dem som hatar dem. I en verklig demokrati skulle det förstås vara precis tvärtom: befolkningen skulle där få utveckla sina åsikter i fred och påföra styret dem genom öppen och fri debatt, fri partibildning (utan statsstöd) och fria val.

Om skribenten: Mats Loman

Mats Loman är humanist. Det är hans yrkesidentitet. Han kan skaplig franska och tyska. Loman lyckades aldrig att ta sig samman och skriva uppsats och ta examen och så där. Alls. Men han hävdar att det misslyckandet huvudsakligen är andras fel, inte hans eget. Loman är i praktiken autodidakt. En som först helt nyligen lärt sig att utföra ett riktigt arbete. Och knappt det, egentligen. Loman föddes i Norrköping 1969. Föräldrarna var 20- och 30-talister. Loman fann skolan i stort sett gräslig. Han har som vuxen tjänstgjort på flera skolor, dem han själv i någon mån har bidragit till att göra ännu gräsligare, för andra. Loman har antipati mot 40-talister. Han gillar inte liberaler heller; av ungefär samma skäl. Loman är kristen, så gott han förmår. En kristen ska som bekant älska sina fiender. Loman övar sig dagligen på det. Han är 40-talisterna vederbörligen tacksam för att de med sådan generositet berett honom tillfälle att underkasta sig den övningen. Loman är en ivrig anhängare till den patriarkaliska samhällsordningen. Han är lyckligt gift med en kvinna som är honom mycket överlägsen på många sätt - och som stundom är jävlig nog att utnyttja detta mot honom.