Stefan Olofson, krönikör på KB/NSk, är rädd för ryssen. Ja, eller också låtsas han vara det. Olofsson är, hur det nu än är med motivet, en av dem som håller före att vi svenskar tvunget måste ty oss till amerikanerna. Ryssen kommer, hojtar de, och det hojtar de med sådan ihärdighet att man ibland frågar sig om de verkligen själva tror på sitt budskap. Och eftersom ryssen snart kommer, enligt de här skränfockarna, så måste vi svenskar tvunget ge fosterlandet till pris under USA. Säger de.
Olofson frågar: ”Vem vill ha Ryssland som långtidsgäst med diktatur och förtryck av oliktänkande, homosexuella och kvinnor?” (KB/NSk 10/1/2024)
Och jo, jag fattar att Olofson menar sin fråga retoriskt. Det är underförstått att Olofssons fråga bara kan ha ett svar, nämligen ”nej” och ”snälla USA, kom hit och fräls oss undan ryssen”.
Men en människa som inte är så skrämd från vett och sans som Olofson och de andra komplottmakarna (Hökmark, Bildt, Wallmark, Enström, Winnerstig, Oksanen, Paasikivi, Kristersson, Bydén…) gärna vill att vi ska vara kan faktiskt besvara den här frågan på ett helt annat, friare och förnuftigare sätt än de.
Mitt eget svar på Olofsons fråga, det är ett slags ja. Jag säger utan någon som helst tvekan ”Hellre ryssen, om jag tvunget måste välja”.
Varför ska vi anta att ryssarna är på väg hit? Det finns det sakligt sett inget som tyder på. Kriget i Ukraina är inget ryskt krig. Det är amerikanskt. Det är just tragiken i det kriget. En halv miljon ukrainare har narrats att offra livet för USAs skull och till ingen nytta.
Diktatur? I Ryssland? Den är inte värre än här. I Ryssland är det i alla fall ryssarna själva som bestämmer, inte amerikanerna och deras ombud, som hos oss.
Vad de ”oliktänkande” beträffar har sådana figurer det inte värre i Ryssland än sådana som jag har det här i Sverige. Jo. Slynorna i Pussy Riot får inte bete sig som det passar dem. Men än sen, då? I ett välordnat samhälle låter man inte bortskämda och neurotiska borgarbrackor bete sig hur som helst. Så vad det beträffar faller det ingen skugga över herr Putin eller Ryssland. Tvärtom.
Det ryska folket är inte så förtjust i sexuella avvikare, så är det. Men styret är inte grymt mot sådana stackare. Herr Putin och hans kamrater är ett slags liberaler, vad mores beträffar. De struntar faktiskt i vad sådana stackare gör hemma hos sig. Men allmänna opinionen i Ryssland tillåter inte att styret låter den utlandsfinansierade och lönnligt organiserade homosexualismen hoppa och rya i massmedier och politik som det passar dem och deras handläggare i västliga spiontjänster. Även på den punkten är alltså förhållandena i Ryssland klart att föredra, för en normalt förnuftig människa, svensk eller rysk, än de i USA eller EU.
Har kvinnorna det sämre i Ryssland än i ”Väst”? Jag tror inte det. Ja, svenska kvinnor tror kanske det. Men det tror de inte därför att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Det tror de därför att de har blivit förförda till ett liv i total förvirring. Rätt till orgasm! Rätt till abort! Och sen rätt att gräla på männen för vad de själva ställt till. I en tillvaro präglad av sådan våldsam oreda och förvirring är en kvinna inte i stånd att fatta ens hur hon själv mår. Än mindre att jämföra sig med kvinnor i Ryssland.
Olofson kan man inte ta på allvar. Han ömmar egentligen inte mer för oliktänkande, bögar och kvinnor än du och jag. Det är bara som han skriver. Han bara skyltar med en lånad politisk dygd. Det hör till rollen. Gör han inte det, får han inte vara kvar i spalterna på KB.
En förnuftig människa låter sig inte bedras av det här krigs-partiet. Han låter sig inte luras att gå med på att fosterlandet ska skänkas bort till USA. Vi kan inte förhindra det som nu sker. Men vi kan i alla fall säga ”Inte jag!” så det hörs.
Om skribenten: Mats Loman
