Peter Hitchens skriver att han just har varit ute på stan. Han har bland annat varit inne på Marks & Spencer. Han har där funnit att man kan köpa ”kyckling Kiev”, fortfarande. Det är tydligen en gammal välkänd rätt. Det nya är att rätten inte kan erhållas utan en rejäl dos politisk propaganda.

Hitchens skriver att han aldrig i sitt liv har varit med om en sådan våg av upphetsad okunnighet som den som nu slår upp bland britterna. Alla människor har åsikter om Ukraina. Ofta försvarade med ett våldsamt uppbåd av känslor. Men vad vet de? Inte ett dyft, menar han. Och det är inte bara ”packet” som skriker och ryar fast de inget vet; det är lika illa med ”eliten”. Hitchens berättar att han varit oförsynt nog att påpeka för en ”framstående forskare” i Oxford att ukrainarna 2014 fann för gott att skära av tillförseln av färskvatten till människorna på Krim. Den framstående blev mycket indignerad, skriver Hitchens. Inte, som hon borde, över det ukrainska nidingsdådet. Inte heller över att hon inget visste ett dyft om saken. Nej, den framstående var mest bestört över att Hitchens var ofin nog att göra ett påpekande. Sakläget i sig intresserade henne inte.

Sådant är enligt Hitchens över huvud taget läget på brittiska öarna just nu. Ingen har en aning om någonting alls, vad Ukraina beträffar. Ingen har någon kännedom om den urartade och rasistiska ukrainska nationalismen (Så skriver han faktiskt). Ingen vet något om den stora idolen och krigsförbrytaren Stepan Bandera. Ingen vet något om Kievs åtta år långa diskriminering mot ryssar, rysktalande och ryskt språk i Ukraina efter kuppen 2014. Och ingen bryr sig om att hålla reda på att president Zelensky i Kiev faktiskt vann sitt val till president på löfte om fred och förhandling med Moskva.

Hitchens håller före att kriget i Ukraina började, inte i Donbass i februari 2022, utan i Kiev 2014, när, som Hitchens skriver, en kupp genomfördes, med hjälp av ”Väst”. Det är inte sagt som någon ursäkt för den ryske presidentens del, framhåller han. Men det är ett faktum som i hög grad förklarar den ryska ledningens val av väg 2022, tycker han.

Britterna får för Hitchens del tycka precis vad de vill om Ukraina och Ryssland, skriver han. Det som stör honom är den alldeles ensidiga framställningen av ämnet i brittisk offentlighet. Allt i livet har flera sidor. Men kriget i Ukraina framställs som om det bara kunde ses på ett sätt, från en enda synvinkel. Det är ensidighet på gränsen till galenskap, anser han. Kulmen är rapporteringen om ukrainarnas kapitulation i Mariupol. Kapitulationen kallas ”evakuering” i brittiska massmedier. Varför det, undrar Hitchens. Ukrainarna gav uppenbarlig upp och överlämnade sig till de ryska trupperna, avväpnades och skickades till fängelse. Vad är det för en ”evakuering”? Varför kan brittiska journalister inte säga sanningen, helt enkelt? Hitchens skriver också att han har ytterst svårt att se varför britterna måste följa USA slaviskt i dess spel om Ukraina; det finns såvitt han kan se inget brittiskt intresse i kriget. Han låter sig gärna övertygas om motsatt mening, säger han. Ett sådant övertygande kan dock bara ske, framhåller han, om det äntligen kunde få uppstå en fri och offentlig debatt om saken. Och en sådan kan enligt Hitchens bara komma till stånd om den rådande monomanin bringas till upphörande.

Vem är Peter Hitchens? Peter Hitchens är en engelsk journalist och författare. Han skriver för närvarande för Mail on Sunday men har tidigare varit utrikeskorrespondent i Moskva och Washington. Han har skrivit i The Spectator, The American Conservative, The Guardian, First Things, Prospect och The New Statesman. Hitchens har alltså medverkat i publikationer på både höger och vänster sida. Han har nämligen flyttat sig från vänster till höger. Han har skrivit flera böcker, bland annat The Abolition of Britain och The Rage against God. Han har beskrivit sig som ”burkeansk konservativ”, socialdemokrat (!) och ”anglo-gaullist”. Han har yttrat sig avvisande om äktenskap för homosexuella och liberaliserad narkotikapolitik och har ställt sig kritisk till den konservativa regeringens hantering av corona-krisen, alltså till tvångsmedicinering, masktvång och undantagstillstånd. Wikipedia omtalar honom alltså som en omstridd person, som av sina belackare anklagas för att sprida ”desinformation”.

Peter Hitchens är yngre bror till den troligen mera kände skribenten Christopher Hitchens. Den katolske debattören E Michael Jones har yttrat sig intressant om bröderna och deras skiljaktiga vägar i politiken. Bröderna var söner till en brittisk officer som utmärkte sig och var hjälte under världskriget men som inte gjorde så väl ifrån sig i det civila. Enligt Jones valde de båda bröderna helt olika attityder till fadern. Han menar att det senare visade sig i deras eget liv. Christopher föraktade fadern för att denne i hans tycke var en förlorare; Peter tvärtemot högaktade sin far för att han var en hjälte. Christopher blev en nihilistisk rebell som aldrig intog en klar och hederlig hållning i politiken och förföll till att bli ett cyniskt kvickhuvud med framgång i massmedierna. Peter blev en av Storbritanniens bästa konservativa skribenter.

Mats Loman

Le Courrier des stragèges i Réseau international 23/5/2022: ”Guerre d’Ukraine – jours 86-87-88: La Pologne joue les pyromanes”

Peter Hitchens i Mail on Sunday 21/5/2022: ”Can Anyone Explain to me Why This Was Called Evacuation and Not Surrender?”

Om skribenten: Mats Loman

Mats Loman är humanist. Det är hans yrkesidentitet. Han kan skaplig franska och tyska. Loman lyckades aldrig att ta sig samman och skriva uppsats och ta examen och så där. Alls. Men han hävdar att det misslyckandet huvudsakligen är andras fel, inte hans eget. Loman är i praktiken autodidakt. En som först helt nyligen lärt sig att utföra ett riktigt arbete. Och knappt det, egentligen. Loman föddes i Norrköping 1969. Föräldrarna var 20- och 30-talister. Loman fann skolan i stort sett gräslig. Han har som vuxen tjänstgjort på flera skolor, dem han själv i någon mån har bidragit till att göra ännu gräsligare, för andra. Loman har antipati mot 40-talister. Han gillar inte liberaler heller; av ungefär samma skäl. Loman är kristen, så gott han förmår. En kristen ska som bekant älska sina fiender. Loman övar sig dagligen på det. Han är 40-talisterna vederbörligen tacksam för att de med sådan generositet berett honom tillfälle att underkasta sig den övningen. Loman är en ivrig anhängare till den patriarkaliska samhällsordningen. Han är lyckligt gift med en kvinna som är honom mycket överlägsen på många sätt - och som stundom är jävlig nog att utnyttja detta mot honom.