När Oswald Spengler åren 1918-1922 kom ut med boken Västerlandets Undergång dröjde det inte länge förrän den snabbt spreds och började diskuteras flitigt runt om i Europa. Spengler själv blev berömd och gästade och föreläste i många länder, bland annat i Sverige på tjugotalet. Hans mycket vassa mediakritik som finns inbakad i det digra verket var dock inte det som debatterades mest, möjligen för att det sågs som en del av en helhet där så mycket annat var angeläget att diskutera. Idag skulle jag dock vilja påstå att just den delen är högaktuell och kanske det mest angelägna Spengler har att säga till vår tid av mediadiktatur och hyckleri kring ord som demokrati och yttrandefrihet.
Tänk bara på följande citat ur Västerlandets Undergång, kapitlet Staten (4):
"Presskampanjen uppstår som en fortsättning med andra medel på kriget eller en förberedelse för det -, och dess strategi med förpostfäktningar, skenmanövrer, överfall, stormangrepp, finslipas under 1800-talet till den grad att ett krig kan vara förlorat innan det har börjat eftersom pressen redan vunnit det. Idag lever vi så motståndslöst under effekterna av detta andliga artilleri, att man har svårt att vinna den inre distans som behövs för att se det kusliga i detta skådespel. Viljan till makt i rent demokratisk förklädnad har lyckats med konststycket att kombinera objektens känsla av frihet med ett totalt underkuvande, som man dessutom känner sig smickrad av."
Vad brukar en sådan misstro mot olika presskampanjer kallas i våra dagar? Vad brukar till exempel vi som tvivlar på medias kampanjer om terrorism kallas?
I bästa fall bara "paranoida".
Men "konspirationsteoretiker" är kanske det vanligaste epitetet, fastän de flesta som tvivlar på medias sanningshalt i farliga frågor inte alls har några färdiga teorier. Och varför skulle vi det? Bara för att jag en gång för alla tagit in att propagandaministeriet ljuger betyder ju inte det att jag själv vet sanningen, även om jag ibland tror mig skymta den.
Men det är sunt att tvivla, varför skulle en frisk människa slänga bort sitt liv på att gräva ner sig i mänsklighetens allra fulaste bibliotek?
Titta vidare på ett annat citat ur samma bok:
"Pressen är idag en armé med omsorgsfullt organiserade vapenslag, med journalister som officerare och läsare som soldater. Men det är som i alla arméer: Soldaten lyder blint, och ändring av krigsmål och operationsplan genomförs utan hans kännedom. Läsaren vet inte vad man gör med honom och skall heller inte förstå vilken roll han spelar. En våldsammare satir om tankens frihet får man leta efter."
Läs och begrunda även följande:
"Den politiska pressen skapar ett behov av skolutbildning för alla, något som saknas under antiken. Omedvetet uppstår en önskan att utöka partipolitikens maktmedel med tidningspressen. Den tidiga demokratins idealister ansåg att detta var en fråga om upplysning utan baktankar, och än idag finns dumbommar som entusiasmeras vid tanken på pressens frihet, men just tack vare den har världshistoriens kommande Ceasarer fria händer. Den som lärt sig läsa dukar under för dess makt, och den drömda självständigheten förvandlas i den sena demokratin till folkens radikala följsamhet inför de makter som bestämmer det tryckta ordet."
I den sena demokratins tid som vi själva lever i är alltså pressen i händerna på krafter som bara vill makt.
Vad är det man gör när man utgått från att de axiom media slagit fast är riktiga?
Man lyder.
Få har som Spengler i slagfärdiga kompakta meningar lyckats ringa in vår tids skenheliga tro på demokrati och frihet:
" Folkens självbestämmanderätt är en hövlig fras; i verkligheten urvattnas snart den ursprungliga meningen med valen sedan den allmänna anorganiska rösträtten införts. Ju grundligare politiken har utplånat de organiskt framväxta uppdelningarna i stånd och yrken, desto formlösare och hjälplösare blir väljarskarorna, desto lättare blir de utlämnade åt de nya makterna, åt partiledningarna, som påtrycker mängden sin vilja med andliga tvångsmedel och sinsemellan utkämpar striden om herraväldet med metoder som mängden knappast ser eller förstår och som smider opinioner såsom vapen mot varandra."
Vilka är då de "metoder som mängden knappast ser eller förstår"?
Tja, om jag får gissa, till exempel lönnmord och terrorattentat med någon byfåne som målvakt, allt medan överhetens tjänare sopar igen spåren efter de verkliga förövarna.
Spengler hymlade inte med sitt media- och politikerförakt. Han såg igenom det mesta även om han inte hade rätt i varenda detalj inom alla de områden han omfamnade. Men tänk er ovanstående citat idag, i vår tid där medias godkännande är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna göra sin röst hörd i det offentliga samtalet.
Så det är nog tragiskt men sant, om Spengler hade levt idag hade han med största sannolikhet blivit kallad konspirationsteoretiker, och förstås allt annat fult man brukar benämna oss fritänkare anno 2012.
Källa: Västerlandets Undergång (Der Untergang des Abendlandes) av Oswald Spengler Kapitlet Staten (nr 4).
Om skribenten: Markus Andersson
