Upptecknade i drömmen från Hermann Diels hemliga anteckningsböcker.

(1)   Apan har sin vishet. Visheten har sin apa.

(2)   Att sakna tro är att sakna självkännedom. Den trolöse flyr från sig själv.

(3)   Att vara hatad av de föraktliga: lika hedrande som att vara älskad av de ädla.

(4)   Av de mångas okunskap blir gemensam kunskap när de fås kunskap inte ger de många vetskap om sin ovetskap.

(5)   Bågen har en sträng, lyran har sju. Tillsammans är deras strängar flera.

(6)   De döda drömmer i dig, drömmande är du deras vakenhet.

(7)   Den som bara lyssnar till sin egen röst blir döv för sig själv.

(8)   Den som stiger ned tillräckligt djupt i sig själv stiger upp i någon annan.

(9)   Den sovande griper efter vakenheten i sina drömmar.

(10)   Den vise härskaren känner sin uppgift: att låta varje undersåte gå till sin uppgift.

(11)   Du vägleds av dig själv som av en främmande.

(12)   En lögn kommer sällan ensam. I handen håller den en ny lögn.

(13)   Fredens liv är lagens liv. Lagens liv är stridens.

(14)   Fria när de alla drar var och en åt sitt håll förlorar de alla sin frihet när de drar isär den osynliga fog som finns mellan dem.

(15)   För åskådaren som betalat dyrt för sin plats är våldet på arenan vackert.

(16)   Guldet byter ansikte med härskaren.

(17)   Hand är öga. Handen ser där ögat är blint.

(18)   I den föraktliges mun blir sanningen lögn och lögnen sanning.

(19)   Mannen drömmer att han är barn. Barnet drömmer att han är man.

(20)   Måttan ser stridens ordning.

(21)   Om kosmos vore kosmos skulle kosmos vara kaos.

(22)   Onaturens natur är att avslöja sig.

(23)   Oordningen bibehåller ordningen.

(24)   Rättvisan är alltid beväpnad.

(25)   Rörelse är oordning, ordningen är rörelsens upphörande.

(26)   Själen bär med sig sitt eget ljus: osynligt om dagen, synligt om natten.

(27)   Slaveri: att inte veta vem man är.

(28)   Slaveri: att tro att man är fri.

(29)   Stridens oordning ordnar oordningen.

(30)   Visdomen återvänder alltid till sig själv.

Om skribenten: Jonas Åberg

Jonas Åberg är född och uppvuxen i ett annat Malmö. Han är utbildad bibliotekarie och har arbetat i ett tiotal år som sådan. Filosofi och politik är två områden som alltid har engagerat djupt – det första av lust, det andra av irritation. Under några år var han doktorand i filosofi. Politiskt är han konservativ med libertarianska böjelser, eftersom han tror att historien och kulturen inte skapas av folket utan genom det av kreativa ledare. Jonas Åberg härstammar från skånska bönder och köpmän, vilket han givetvis är stolt över. Kulturellt sett känner han sig närmare besläktad med den grekiska och romerska antiken – i dess av tidens gång raffinerade form – än med sin samtid, och han anser att beundran inför mänsklig storhet är ett nyckelvillkor för själslig sundhet och vitalitet. Den som inte förmår se upp till andra människor kommer att förakta sig själv – medvetet eller omedvetet. Och den som föraktar sig själv kommer att avsky livet. Medan kärleken till livet tar sig uttryck i konservativa synsätt och värderingar tar sig livshat uttryck i politisk radikalism. ”För dem som mäktar det är världen god”, skriver Ekelund. Det kan låta som ett riskabelt passiviserande motto. Den som försöker leva upp till det vet bättre.