Pseudoheraklitiska fragment

Filosofi

Upptecknade i drömmen ur Hermann Diels hemliga anteckningsböcker.

(1)
Apan har sin vishet. Visheten har sin apa.

(2)
Att sakna tro är att sakna självkännedom. Den trolöse flyr från sig själv.

(3)
Att vara hatad av de föraktliga är lika hedrande som att vara älskad av de ädla.

(4)
Av de mångas okunskap blir gemensam kunskap när de fås kunskap inte ger de många vetskap om sin ovetskap.

(5)
Bågen har en sträng, lyran har sju. Tillsammans är deras strängar fler.

(6)
Den som bara lyssnar till sin egen röst blir döv för sig själv.

(7)
Den som stiger ned tillräckligt djupt i sig själv stiger upp i någon annan.

(8)
Den sovande griper efter vakenheten i sina drömmar.

(9)
Den vise härskaren känner sin uppgift: att låta varje undersåte gå till sin uppgift.

(10)
Du vägleds av dig själv som av en främmande.

(11)
En lögn kommer sällan ensam. Den håller en ny lögn i handen.

(12)
Fredens liv är lagens liv. Lagens liv är stridens.

(13)
Fria när de alla drar var och en åt sitt håll förlorar de alla sin frihet när de drar isär den osynliga fog som finns mellan dem.

(14)
För åskådaren som har betalat dyrt för sin plats är våldet på arenan vackert.

(15)
Guldet byter ansikte med härskaren.

(16)
Hand är öga. Handen ser där ögat är blint.

(17)
I den föraktliges mun blir sanningen lögn och lögnen sanning.

(18)
Mannen drömmer att han är barn. Barnet drömmer att han är man.

(19)
Måttan ser stridens ordning.

(20)
Människorna i det förgångna drömmer i dig, drömmande är du deras vakenhet.

(21)
Om kosmos vore kosmos skulle kosmos vara kaos.

(22)
Onaturens natur är att avslöja sig.

(23)
Oordningen bibehåller ordningen.

(24)
Rättvisan är alltid beväpnad.

(25)
Rörelse är oordning, ordningen är rörelsens upphörande.

(26)
Själen bär med sig sitt eget ljus: osynligt om dagen, synligt om natten.

(27)
Slaveri: att inte veta vem man är.

(28)
Stridens oordning ordnar oordningen.

(29)
Visdomen återvänder alltid till sig själv.