Förpliktelser

Filosofi, Konservatism, Rekommenderat, Religion

Förpliktelser, människans förpliktelser, är ett nyckelbegrepp i Simone Weils centrala skrift Att slå rot. Vi bör undvika att göra dessa förpliktelser och den högre ordning (det evigas, universellas eller absolutas plan) beroende av föreställningar om/tron på Gud och en odödlig själ. Faktum är att Weil själv, som tror på bådadera, inte nämner Gud och den odödliga själen i samband med att hon på de inledande sidorna diskuterar förpliktelsernas art och betydelse. Hon vet väl att detta skulle göra det svårare att kommunicera med och bli riktigt förstådd av dem som inte delar denna tro. Istället bör vi försöka grunda vår övertygelse om förpliktelsernas innebörd och roll på det faktum att vi som levande varelser är en del av någonting större och att detta större utgör en ordning som trots vår litenhet och svaghet påverkas av vårt handlande och i vissa avseenden är beroende av det. Det är insikten om att vara en del av en större ordning och förståelsen av vad detta innebär, nämligen att vi måste bejaka vår delaktighet i denna ordning och agera för att efter bästa förmåga söka bibehålla och förstärka den, som ger oss kunskap om dessa förpliktelser och lär oss att förstå deras betydelse. Genom dessa förpliktelser stiger världen och dess ordning in i oss, och genom att vi uppfyller dem stiger de i förnyad form ut i världen igen. Att leva i dessa förpliktelser är att leva i världen på riktigt. Det är genom att vara medveten om dessa förpliktelser och i god vilja försöka uppfylla dem som vi träder i verklig kontakt med världen och med människorna och de andra levande varelserna i den. Följaktligen är det även på detta sätt som vi träder i kontakt med oss själva och kan lära känna oss själva på riktigt. Förpliktelserna, säger Weil, ligger på ett annat och högre plan än rättigheter och skyldigheter. Utan förpliktelser finns det inga rättigheter. Rättigheter och skyldigheter är varandras spegelbilder. En rättighet är ett annat sätt att uttrycka en skyldighet, en skyldighet ett annat sätt att uttrycka en rättighet. De rättigheter och skyldigheter som inte har sina rötter i förpliktelserna är flyktiga och relativa. De är överenskommelser som kan ändras och upphävas av dem som vill och kan. I sämsta fall är de bara en retorisk lek med ord. Kanske ett sätt att skaffa sig moraliskt överläge och makt. Men de rättigheter och skyldigheter som faktiskt har sin rot i förpliktelserna är aldrig några fullständiga och exakta uttryck för dem utan endast en tillfällig av de skiftande praktiska villkoren betingad uppenbarelse av dem. En och samma förpliktelse kan således uppfyllas – eller svikas – av olika handlingar i olika situationer. Det är för att vi ska kunna uppfylla våra förpliktelser som vi har fått en fri vilja. Eller om man så vill: det är för att vi har en fri vilja som vi har förpliktelser. Om vår vilja inte är fri bryts bandet mellan det högre verklighetsplan som vi kan kalla det eviga och universella och de praktiska livsvillkorens plan. Då upphör detta högre plan att utgöra en levande realitet för oss. Den fria viljan reduceras till ett materiellt och sekulärt fenomen, till valfrihet. Valfrihet förutsätter inte någon kunskap om rätt och fel, om gott och ont. Den tvärtom hämmas av denna kunskap. Den fria viljan behöver inga alternativ för att vara fri. Om den endast ser det goda eller rätta och gör det så är den inte mindre fri för det. Valfrihet förutsätter alternativ att välja mellan. Men förutsätter den en fri vilja? Fången som har två maträtter att välja mellan har ännu valfrihet. Eftersom jag tror att vi kan tro på att det finns en högre ordning som vi är en del av tror jag också att vi kan tro på existensen av eviga och ovillkorliga förpliktelser, förpliktelser som vi inte kan ändra på eller avskaffa utan bara välja att acceptera eller vägra att acceptera, och att vi därför – oavsett om vi accepterar dem eller inte – kan förstå vilka dessa förpliktelser är och vad de innebär för oss. Människans förpliktelser har, som Weil säger, sitt ursprung i hennes vitala behov, d.v.s. i de behov som är kopplade till hennes andliga existens. Om man har tålamod och är uppmärksam kan villkoren för denna existens och de behov som är kopplade till den klargöras och definieras. Det är detta Weil gör i Att slå rot.