Puritanen längtar efter renhet. Just nu hör vi mycket om muslimska puritanska jihadister som ibland angriper väst och de fördriver kristna i mellanöstern och förslavar yezidier. De flesta av deras offer är dock andra muslimer som inte anses vara tillräckligt renläriga. I skrivandets stund, 26/6-2015, läser jag om självmordsbombare som slog till mot en Moské i Kuwait under fredagsbönen. 13 människor är döda. Muslimer dödade av andra muslimer i en moské under fredagsbönen under den för muslimer heliga månaden ramadan? I islams namn? Det torde vara svårsmält för vanliga muslimer. Jag tror att de självutnämnda försvararna av islam håller på att förstöra sin religion. Nästan samtidigt har 27 personer dödats på en strand i Tunisien. Och Al-Shabab dödade 30 personer i en militärbas i Somalia. Dessutom har en fabrik i Frankrike angripits och någon har blivit halshuggen. IS -ideologen Abu Muhammad al-Adnani ska ha efterfrågat attacker under ramadan. Det verkar som att han har fått vad han efterfrågade.
Den gemensamma nämnaren torde vara salafismen som är en puritansk form av islam, vars predikanter ofta är utbildade i Saudi-Arabien. Alla salafister är inte våldsamma, men såvitt jag vet är alla muslimska terrorister, som sysslar med den här typen av attacker, salafister. Salafismen är ideologin som driver dem.
För den som längtar efter en renlärig utopi ligger det nära till hands att ta till våld och helt enkelt ta kål på dem som inte passar in, eller som är i vägen för, utopins förverkligande. Sånt har inte bara skett inom religioner. Mina tankar går exempelvis till Röda Khmererna i Kambodja som längtade efter en renlärigt kommunistisk utopi och ställde till ett blodbad för att förverkliga den. Det kan också föra tankarna till Adolf Hitler som försökte skapa ett rent ariskt rike och på ett liknande sätt tog kål på dem som inte passade in i utopin.
Salafismen uppkom med Muhammad Ibn Abd al Wahab på 1700-talet. Så den är ett relativt modernt fenomén inom islam. De tänker sig att de går tillbaka till en ursprunglig, ren, form av islam. Men de glömmer att världen har förändrats sedan Muhammeds tid. Den historiska situationen är helt annorlunda jämfört med när Muhammed mottog sitt budskap och människorna lever inte likadant och tänker inte likadant heller. Så salafismen tillhör inte medeltiden, som vissa säger. Den är ett modernt fenomén. Nostalgi spelar en viktig roll. De längtar efter fornstora dar. De längtar efter den tid som bland annat Nietzsche var så imponerad av, då mäktiga muslimska kalifat blomstrade både politiskt och kulturellt.
Salafisterna längtar efter ett nytt storslaget kalifat. Det är ett politiskt projekt i religiös klädnad. Därför kallas det ofta för politisk islam. Jag tror hela saken är omöjlig att genomföra med de fullständigt hänsynslösa metoderna som används av de salafitiska jihadisterna. Om de lyckas skaffa tillräckligt med makt för att framstå som ett verkligt existentiellt hot mot omvärlden så har resten av världen inget annat val än att krossa dem. Det räcker kanske med terrorattackerna för att reta upp omvärlden tillräckligt mycket för att den ska slå tillbaka ordentligt. Ett problem är dock att trådarna leder till Saudi-Arabien och därifrån vidare till USA. Det här är ingen ”konspirationsteori”. Det är ett lätt verifierat faktum, och inget som amerikanska politiker förnekar, att USA använde salafist-jihadister för att strida mot Sovjetunionen i Afganistan. Det finns också dokument som visar att de fanns med när IS grundades(1). USA ville ha bort Syriens president och jag antar att ett salafitiskt kalifat skulle kunna spelas ut mot Iran.
Om vi nu vänder blicken mot oss själva. Men kan tänka sig puritanska identitärer som vill ha ett rent Sverige eller Europa och där alla som inte passar in riskerar att råka illa ut. Allt jag vet om liknande projekt är mycket avskräckande. IS, Röda Khmererna eller nationalsocialisternas Tyskland. Jag är fascinerad av Guillaume Fayes mörka framtidsvison. Men i den skickas miljontals människor som inte är europider till Madagaskar. Jag läste Fayes bok om katastrofernas konvergens som en en slags dystopisk roman. Händelserna verkade avlägsna och jag uppfattade inte händelserna som ett förslag till ett politiskt program. Fast det kanske finns identitära puritaner som är av en annan åsikt. I i så fall vill jag vara tydlig med att jag på intet sätt stöder ett sådant projekt. De utomeuropéer som har flyttat hit är för mitt vidkommande välkomna att stanna så länge de följer våra lagar och försöker göra rätt för sig.
Självklart finns det etniska svenskar, jag tillhör själv deras grupp. Den nuvarande politiska klassen förnekar vår existens, vilket jag inte accepterar. Men om det skulle framträda en ny politisk klass som i den etniska svenskhetens namn går till andra extremen och vill fördriva alla som inte passar in i en ny etniskt svensk utopi, motiverat av en nostalgi efter ett svunnet ”rent” Sverige, så anmäler jag härmed mitt fortsatta utanförskap som dissident.
”Det går inte att vrida klockan tillbaka”, är kanske något av en klyscha. Men jag tror att det är sant. Det gamla Sverige, i den mån fantasin alls överensstämmer med verkligheten, kommer inte tillbaka. Min nostalgi handlar om värden från förr: heder, ära och andlighet. De värdenas återkomst kräver inga utrensningar. De är tvärtom helt oförenliga med onödig hänsynslöshet.
(1) http://www.theguardian.com/commentisfree/2015/jun/03/us-isis-syria-iraq
Om skribenten: Joakim Fredriksson
