Här följer en översättning av ett öppet brev som Generation Identitaire sände till Frankrikes premiärminister, Jean-Marc Ayrult, den 23:e oktober 2012. Jag är inte en van översättare, så jag kan tänka mig att det finns brister. Men jag tror att meningen med brevet framgår tillräckligt klart. (Lettre ouverte de Génération Identitaire à M. Le Premier ministre)

Herr premiärminister

På lördagen den 20:e oktober klockan 6 på morgonen gick vi in på byggplatsen för den stora moskén i Poitiers tillsammans med 100 unga aktivister. Senare på morgonen, när du var på officiellt besök i Asien, publicerade du en officiell kommuniké. Även om vi beklagar att du moraliskt förkastar vår aktion, så är vi samtidigt glada över intresset som du visar vår rörelse, vilket visar sig genom snabbheten med vilken du reagerade.

Inte desto mindre vill vi gärna tro att din synvinkel grundar sig på en otillräcklig bedömning av fakta. Regelbundet sker i vårt land ockupationer av fabriker, kontor och kyrkor, vanligtvis organiserade av CGT fackförbund eller stöd-föreningar för invandrare och de aktionerna är inte alltid fredliga och de rör inte alltid en politisk fråga. Men vår ockupation av byggplatsen för den stora moskén i Poitiers var fredlig och motiverad av vår önskan om att ha en offentlig debatt. Vår närvaro på platsen fick endast ett uttryck genom slogans och ett banér. Därefter gick utrymningen lugnt tillväga.

Vårt mål var – och är – att dra allmänhetens uppmärksamhet till problemen med invandringen och islamiseringen av Frankrike. Vi vet att på dessa punkter har du motsatt uppfattning. Så, när du var borgmästare i Nantes, beviljade du offentligt stöd på 200.000 euro till ett muslimskt ”kulturellt” centrum, trots att det hade nära kopplingar till radikala islamistiska rörelser. Ända sedan din utnämning till chef för regeringen, har du tydligt agerat till förmån för utvecklingen och fastnaglandet av invandring till Frankrike. Må så vara! Det är din rättighet och kanske din plikt när det gäller vad som är nödvändigt i stater som Qatar och Algeriet.

För vår del intar vi den motsatta ståndpunkten. Vi hör till dem som tror – och vi har fortfarande rätt att tro – att om fransmännen skulle bli en minoritet i landet, så skulle Frankrike inte längre vara Frankrike. En fantasi? Nej, allt man behöver göra för att bli övertygad är att se på de senaste studierna från INSEE om ungdomarna i regionen Ile-de-France eller antalet moskéer som byggdes under de senaste åren i vårt land.

Vill du att det här ska fortgå? Vi vill att det ska stoppas!

Vill du inte veta vad fransmännen tycker? Vi vill ha en omröstning!

Detta var målet för vår aktion i Poitiers, som ditt parti, PS, men också dina allierade från Front de gauche och Europa-Ecologie-les-Verts svarade enhälligt på med hat. Tror du verkligen, herr premiärminister, att i en republik kan vi med bibehållen trovärdighet förbjuda tal som kräver en folkomröstning? Om din republik inte bara är ett ord, inte bara en semantisk stöld, så är naturligtvis svaret på den frågan nej.

Vi ber inte att du ska förstå oss. Vi ber att du erkänner vår rätt till yttrandefrihet, herr premiärminister.

Vi vill ha en fredlig offentlig debatt? De partier som stödjer din regering svarar med invektiv och hot. Vi vill öppna de röstberättigades bås? De viftar ilsket med sin käpp. Och ändå var det samma människor som nyligen försvarade upprorsmakarna i Pussy Riot när de gick in i en rysk kyrka.

Du kommer naturligtvis svara att rättsväsendet har beslutat att åtala oss. Men låt oss vara ärliga, herr premiärminister. Kan du svära på att ingen av dina ministrar ringde till åklagaren i Poitiers? Känner du dessutom till motiveringen till gripandet av fyra av oss? ”Anstiftan till rashat” för att ha skanderat slagord som: ”Charles Martel!”. Är det här din republik? Är det här ditt svar till de hundratusentals unga fransmän som säger nej till invandring för att de med jämna mellanrum får lida av dess konsekvenser?

Det är de här sakerna som vi hoppas få diskutera med dig, herr premiärminister. Därför begär vi ett möte med dig eller, om inte det, ett möte med en av dina rådgivare.

Med vänliga hälsningar

Génération Identitaire

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.