Ibland nämner jag det andliga livet på bloggen. Men vad är det egentligen? När jag var yngre tyckte jag att allt som hade med andlighet att göra verkade flummigt, men samtidigt hade jag en inre drivkraft som ville finna ett utlopp. Det gjorde mig kluven under en period. I miljön där jag levde verkade det finnas två möjligheter: kristendom eller new age. Men den kristendom som jag såg tedde sig urvattnad och ganska livlös. Det verkade som att det enda de kristna hade att komma med var dogmer som de inte ens tog på allvar själva längre. De hade även sentimentala sånger och social välgörenhet. Det sistnämnda är förvisso sympatiskt men skiljer dem inte från sekulära välgörenhetsorganisationer. Och new age? Nej, kristaller, aliens och medier var inte heller vad jag letade efter.

Det var när jag började studera Réne Guénon och Julius Evola som saker och ting föll på plats intellektuellt sett. De lyckas förena filosofisk stringens med en vidsynt metafysisk vision som på en gång är tolerant och samtidigt strikt. Det finns ingen låt-gå-mentalitet hos dem och de stryker inte läsaren medhårs.

Termen "New age" kan nog stå för många saker. Men åtminstone delar av den faller nog under vad Julius Evola kallar neospiritualism, eller, med Spenglers terminologi, "den andra religiositeten". Typiskt för new age, det ligger ju i namnet, är föreställningen att vi närmar oss en ny tidsålder. Det kanske vi gör, vad vet jag? Jag kan tycka att det är trevligt med glada optimister, men det krävs mer än påstådda förändrade energinivåer eller välvilliga aliens för att jag ska tro att framtiden är ljus. Att vi står inför stora förändringar betvivlar jag inte, men då tänker jag på jordnära saker som ekonomi och social upplösning. Så i den mån vi står inför en ny tid förväntar jag mig snarare en mörkare fas av epoken vi befinner oss i, åtminstone det närmaste decenniet. På lite längre sikt är jag mer optimistisk, men jag tror inte att en ny guldålder väntar oss om hörnet. Vi har ju exempelvis bäddat för stora etniska och religiösa konflikter genom massinvandringen.

Enligt René Gúenon slöt 1800-talspositivismen människan från det som är ovan henne. Men genom inflytandet från den nya psykologin med sin psykoanalys av det undermedvetna och psykedeliska droger mm öppnades hon lite senare för det som är under henne, det vill säga kaos. När new agare talar om kontakt med andra intelligenser, det kan vara aliens eller änglar, så kan man tycka att det låter fånigt. Det har jag alltid gjort. Antagligen för att jag är präglad av en rationell miljö. Men för ett vetenskapligt inriktat sinne är det samtidigt harmlöst. En mer oroväckande tanke är att det moderna samhället har öppnat sig för inflytande av en infernalisk art. Jag skriver ju om industriell musik ibland. Där kommer ofta kaotiska och mörka tendenser till uttryck:

Men vad är då andlighet? Réne Guénon är en renodlad metafysiker. Den stora fördelen är att han lyckas sätta ord på subtila ting med i det närmaste matematisk precision. När jag först stötte på hans tänkande var jag van vid att nästan automatiskt avfärda alla teorier som var öppna för en andlig verklighet som flum. Men det kunde jag inte göra med honom. Samtidigt är risken med Guénon att allt bara förblir teorier. För min del var det mötet med autentisk yoga som gav nyckeln som jag behövde.

Det finns en berättelse om en modern man som åkte till Japan för att diskutera buddhism med en zen-munk. Jag minns inte vem det var, men jag tror att det är en verklig händelse. Han hade studerat buddhismen noggrant innan han åkte dit och kunde redogöra för filosofin i detalj. Men munken ville inte diskutera teorier, utan svarade på alla frågor från mannen med ett enda ord: uppmärksamhet. Mannen blev frustrerad och försökte få en mer utförlig redogörelse, men fick samma korta svar: uppmärksamhet.

Autentisk yoga är likadan. Det handlar om att utveckla sin klarhet och koncentrationsförmåga, alltså att vara vaken. Sångaren i videon ovan, som har tatuerat Ãœbermench på bröstet, har fallit allt djupare ned i ett mörkt hål efter att ha knarkat för mycket. Han verkar inte ens vara säker på om han är en man eller en kvinna längre. Yoga leder enligt min erfarenhet i motsatt riktning: från mörker, kaos och ångest till klarhet och vakenhet. Tillvägagångssättet är experimentellt och osentimentalt: du gör övningarna för att de har en effekt på dig. Annars är det bättre att lägga tiden på något annat.

Det är alltså Evola och Guénon som har fått mig att upptäcka det andliga livets möjlighet i teorin. Men det andliga livet, som jag förstår saken, handlar inte om teorier eller mytologier, utan om en enda sak: uppmärksamhet.

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.