Det pågår en hets mot Iran i amerikansk media igen. De påstås vara på väg att skaffa kärnvapen. Hur kort minne har inte folk? Saddam Hussein påstods också ha massförstörelsevapen och al-Quaida kontakter, men allt var en lögn. Hur många amerikaner har dött i Irak? Hur många irakier har dött? Varför har de dött? Till vilket syfte?

Libyen och Irak har en sak gemensam: efter invasionen blev det fest bland de stora multinationella företagen som fick kontroll över ländernas resurser. De ständiga krigen skapar också flyktingströmmar som bland annat leder till Sverige.

Om det skulle vara sant att Iran är nära att få fram kärnvapen så är det väl inte så konstigt? De är ju inringade av en övermäktig supermakt som är den enda som hittills har använt atombomber mot människor. Atombomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki var egentligen onödiga. Japan var redan redo att kapitulera. Tror sjutton att Iranierna vill kunna försvara sig. Men som vanligt utmålas fienden som ondskefull av propagandan. Inget nytt där. Därmed inte sagt att jag är "pro-iransk" eller något sådant. Men jag ifrågasätter starkt vad västerländska trupper har i mellanöstern att göra.

Igår skrev jag om "Gods of money." Den kan läsas tillsammans med följande dikt av Ezra Pound. Någon har satt ihop en video till dikten som för oss tillbaka till andra världskriget eller något av de otaliga krigen som har utkämpats sedan dess.  Kanske Vietnam? Imorgon Iran, om inte USA faller samman innan dess.

These fought in any case,
and some believing
pro domo, in any case …..

Died some, pro patria,
walked eye-deep in hell
believing in old men’s lies, then unbelieving
came home, home to a lie,
home to many deceits,
home to old lies and new infamy;
usury age-old and age-thick
and liars in public places.

Daring as never before, wastage as never before.
Young blood and high blood,
fair cheeks, and fine bodies;

fortitude as never before

frankness as never before,
disillusions as never told in the old days,
hysterias, trench confessions,
laughter out of dead bellies.

Relaterat:

Ezra Pound var profetisk

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.