När ska det svenska kärringväldet krackelera? De värsta kärringarna i landet är utan tvekan män. Jag har läst Lars Holger Holms "Helvetets förgård" nu. Några delar av den tråkade ut mig på grund av klagomål på saker som jag inte kunde relatera till. Så jag hoppade över några sidor. Men till största delen är det en mycket bra bok. Dock bör kärringar inte läsa den, eftersom de riskerar att få sin vegeterande liknöjdhet rubbad när det trygga fängelse som är det moderna Sverige avkläds och framträder i hela sin unkna förljugenhet.

Titeln, "Helvetets förgård", anspelar på Canto III i Dantes "Den gudomliga komedin". Där finns själarna som inte tar ställning, som varken är goda eller onda, mörka eller ljusa, utan bara likgiltigt grå och trista. Det moderna Sverige har ju gjort neutraliteten till en dygd. Det syns inte bara i politiken där man skor sig på andras strider, samtidigt som man räddhågat håller sig undan själv. Det syns även på städerna. Medan Tyskland blev sönderbombat under 2:a världskriget och därför kan ursäktas sina nya fula moderna städer, så har Sverige bombat sig självt för att bli av med sina levande gamla stadsbilder och ersätta dem med nya sterila och själsdödande neutrala varianter. Utvecklingen går ju framåt.

Lars Holger Holm avrättar skoningslöst den ena illusionen efter den andra. Under läsningen började jag en stund tycka att han gick för långt, att han lät som våra politiker och politruker i media vars förakt för sitt land och folk jag är så trött på. Men efter att ha läst hela boken inser jag att det inte är Holms poäng. Det är framför allt sossarnas Sverige (alla 7 varianterna av Partiet är inkluderade) som han sågar längs fotknölarna. Det är en välförtjänt sågning i mitt tycke. Under sossarnas inflytande och under deras tid vid makten har man tagit kål på Sveriges själ och lämnat oss en död maskin i arv. Resultatet syns bland annat i vår självmordsstatistik, där bara Japan ligger högre.

Det som gör den moderne svensken till en grå och trist varelse är framför allt det narkotiska trygghetsbehovet som gör att han finner sig i förmynderi och dagisfasoner. Jag håller med Holm om att vad vi behöver, för att en förändring ska vara möjlig, är fria män. Fria män vandrar genom livet med stolthet och självaktning och tar personligen ansvar för sitt och andras liv, till skillnad från indoktrinerade slavar. "Vi måste alltså ovanpå den sedvanliga maktstrukturen bygga en ny och på verkliga förtjänster baserad hierarki, en andlig elit istället för den sklerotiska nomenklatura som i kraft av sin överlägsna förmåga att uthärda långtråkigheten blivit våra nuvarande damer och herrar…Ty, vad gäller den maskulinisering av samhället som är av nöden, så är det lätt nog att inse att de män som ännu har några av sina attribut i behåll skulle känna sig lyckligare i ett samhälle som ånyo eftersträvade kraft, mod, heder och ärlighet." (183).

Lars Holger Holm har skrivit en klart läsvärd bok, som rekommenderas till alla som vill se sanningen i vitögat. Jag trodde att jag redan var desillusionerad av tillståndet i landet, men Holm fick min blick att klarna ytterligare.

Helvetets förgård.

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.