Den här posten ämnar inte att ge några tydliga instruktioner av taktisk eller strategisk natur. Posten kommer inte att göra någon skillnad på metapolitiska eller realpolitiska åtgärder, den kommer inte heller måla ut någon tydlig animerad vision rörande svenskarnas eller européernas framtid. Denna post kommer helt hålla sig inom den nuvarande världsordningens gränser, och inte befatta sig med frågor om hur eller på vilket sätt denna världsordning skall förändras – även om det naturligtvis är rimligt att tro att reformerna nedan kommer bidra till att bryta ned den nuvarande världsordningen.

Denna post ämnar däremot ange hur den politiska utvecklingen bör se ut framgent, för att det etnosvenska intresset maximalt ska gynnas ; detta för att ha en tydlig färdriktning de kommande decennierna. Saker och ting kommer naturligtvis förändras under den här tidrymden, vänner kommer bli fiender, oförutsägbara skiften kommer äga rum, och så vidare. Trots dessa förbehåll tror jag ändå att de här grundläggande förhållningssätten som jag kommer presenterar här, kommer förbli giltighet en lång tid framöver.

ÖVERGRIPANDE MÅL: Säkra den svenska etnicitetens överlevnad och välfärd.

DELMÅL:

1.säkra svenskarnas majoritetsställning i sitt eget land.

2.krossa den politiska vänsterns institutionella infrastruktur i Sverige.

DISKUSSION: Demografi är allt. Alla reformer och program som inte på allvar tar hänsyn till hur den etniska sammansättningen kan tänkas påverkas av nämnda program och reformer, på lång eller kort sikt, är ett tidsslöseri. Den politiska vänstern har ett enda övergripande mål, och en enda underliggande princip, i allt de gör: att öka andelen icke-européer i europeiska länder. Det är där konfliktlinjen går, och vi måste ställa oss på vår egen sida i den kampen, och kämpa för att öka vår andel av befolkningen i förhållande till de andras andel.

Med vänster menas inte de som tror på socialt ansvarstagande, eller en offentlig sektor av modellen större, med vänster menas enbart de som hamnar så lång till vänster på GAL-TAN skalan (Green-Alternative-Liberal vs Traditional-Authoritarian-Nationalist), att de utgör ett hot mot svenskarnas biologiska överlevnad. Enligt den definitionen är samtliga riksdagspartier med undantag för Sverigedemokraterna, och till en viss del, i någon utsträckning, Kristdemokraterna och Moderaterna (de lutar inte extremt mycket åt GAL som de övriga fem, men de är ändå långtifrån tillfredsställande TAN), inräknade. Det är vänstern som leder angreppet på svenskarna, genom sin institutionella, mediala och politiska makt. Det går inte att resonera eller förhandla med vänstern. Vänsterns program är Västerlandets undergång, deras anhängare är skurkpersonligheter – kampen mot dessa är en existentiell allt-eller-inget-kamp.

DEMOGRAFI

Invandringspolitik

Kort sikt:

•Ge polisen mandat att upprätthålla befintlig lagstiftning, till exempel när det kommer till tiggeriförbudet, och den aktivt uppsökande verksamheten vad beträffar illegala invandrare.
•Avskaffa migrationsdomstolarna.

Medellång sikt:

•Avskaffa de uppenbart rättsvidriga ”sanctuary”-åtgärderna som infördes i och med migrationsuppgörelsen med miljöpartiet 2011.
•Skärpta gränskontroller. Använd befintlig teknologi, som till exempel ansiktsigenkänning, och fingeravtrycken i passen, för att förhindra utvisade från att komma tillbaka till, eller för människor med falska handlingar från att komma in i, Sverige.
•Skärp invandringslagarna så långt det är möjligt utan att det leder till internationella sanktioner.
•Avskaffa alla ekonomiska incitament för migration till Sverige. Inga fickpengar, inga lägenheter, ingen utbildning, inga socialbidrag. Tak över huvudet, tre mål mat om dagen, avskilda från allmänheten i flyktingläger, med små eller inga chanser till att få asyl – detta ska vara den nya normen.

Lång sikt:

•Driva på för en förändring av FN:s flyktingkonvention med syfte att befria Sverige, och andra västländer, från att ta emot interkontinentala ”flyktingar”.

Diskussion:

Tämligen tydliga åtgärder som talar för sig själva. Noll-invandring från icke-europeiska länder är målet, vägen dit är skärpt lagstiftning och nullifiering av nuvarande ekonomiska incitamentsstruktur.

Återvandringspolitik

Kort sikt:
–

Medellång sikt:

•Höj återvandringsbidraget progressivt. Ju mer inborrad invandraren är i det svenska systemet, ju generösare ska återvandringsbidraget vara. Att acceptera ett återvandringsbidrag ska vara det samma som ett uppgivande av alla tidigare tillerkända rättigheter i Sverige, inklusive medborgarskap. I de fallen hela familjer återvänder, och därmed ger upp uppehållstillstånd eller medborgarskap, kan detta möjligen kombineras med ett bibehållande av socialbidrag till dess huvudmannen i familjen dör (eller en motsvarande rimlig tidrymd har förflutit).
•Staten och andra organ bör kommunicera att Sverige är svenskarnas land och att icke-européer är att betrakta som gäster, vilka på sikt förväntas återvända till sina hemländer – detta oavhängigt vilken generation invandrare det är.
•Då lejonparten av icke-européer i Sverige är beroende av försörjningsstöd bör detta gradvis minskas. Detta gäller särskilt för folk som inte är medborgare, men en minskning bör ske generellt på lång sikt. Detta kommer bidra till att skapa antiincitament för att vara kvar i landet.

Lång sikt:

•Bidra till att skapa ett metapolitiskt klimat där nationalstatsprincipen är självklar, och där tanken att folk av radikalt främmande etniciteter ska dela statsbildning, allt mer blir en delegitimerad tankefigur.

Diskussion:

Då en principiell repatrieringspolitik inte är möjlig i dagens internationella världsordning, och denna diskussion enbart syftar till att föreslå konkreta åtgärder, ligger återvandringspolitiken här på incitamentsnivå, samt en kulturell nivå. Hur framgångsrika vi kommer bli med den här metoden är svårt att säga, men utgångspunkten framgent måste vara att folk ska hem, inte integreras.

Nativitetspolitik

Kort sikt:

•Verka på en metapolitisk nivå för att vi ska röra oss bort från tvåbarnsnorm och antinativism.

Medellång sikt:

•Avskaffa barnbidraget och inför barnskatteavdrag.
•Inför frivillig sambeskattning.
•Inför ”snabbhetsbonusen” i föräldraförsäkringen även för det tredje barnet, höj SGI till 18 månader, för att gynna de normalt sett heltidsarbetande svenskorna.

Lång sikt:

•Verka för att flytta det samhälleliga fokuset från produktion till reproduktion.
•Höja den kohorta fruktsamheten bland infödda kvinnor till mellan 2,5 och 3 barn.

Diskussion: Den demografiska frågan är inte bara invandring och återvandring – det är inte bara ett anti, det är också ett pro. Vill svenskarna överleva och blomma måste vi skaffa fler barn. Detta är nödtvunget för att öka vår andel av befolkningen. Familjepolitiken bör allt mer röra sig bort från att stötta arbetslösa, d.v.s. i huvudsak invandrade människor, och istället stödja arbetande, d.v.s.i huvudsak svenskar – det är en trubbig åtgärd, men det bästa som går att göra under nuvarande förutsättningar.

INSTITUTIONELL OCH METAPOLITISK KRIGFÖRING

Utbildning-, skol- och forskningspolitik

Kort sikt:

•Stoppa alla åtgärder som ämnar till att öka skolintegrationen.
•Tillsätt till saken sympatiska personer på alla poster inom den högre utbildningen, Vetenskapsrådet, samtliga universitetesretorer, och så vidare.

Medellång sikt:

•Stryp alla anslag till civilisationsfientlig forskning, som till exempel genusvetenskap.
•Lägg ner institutioner och fakulteter som visar sig oreformerbara.
•Rensa ut och fördriv vänsterorienterade forskare ur akademin, så långt det är möjligt.
•Öka anslagen till empirisk samhällsforskning och humanvetenskaplig forskning som ligger i linje med den europeiska traditionen.
•Anta enbart högkvalificerade studenter till universiteten, gör upp med idén om högre utbildning som ett verktyg för klassavancemang.
•Lägg ner Södertörns högskola, och starta upp en nytt statligt universitet. Bjud till detta nya universitet inhemska och utländska ”heretiska” forskare på högerkanten, och låt detta universitet blir ett bålverk för den nya tiden.
•Se över läroböckerna, och policyskrivelser angående skolan och den högre utbildningen, så att unga svenskar inte längre ska tvingas förhålla sig till den nya vänsterns idéer i skolbänkarna.

Lång sikt:

•Se till att all högre och lägre utbildning genomsyras av den nya högerns, och andra traditionalistiska och högerorienterade tänkares, perspektiv.
•Tillåt etniskt baserade friskolor.

Diskussion:

Efter invandringsfrågan, före repatrieringsfrågan, kommer utbildning- och forskningsfrågan. Den högre utbildningen är en högborg för vänstern, och den spottar årligen ut tusentals hjärnlösa golems, vilka fungerar som ett ankare för den förtryckande ideologin. Vänstern har sedan länge förlorat det intellektuella slaget, deras tankar och lösningar är varken attraktiva eller sanna, den enda orsaken att deras idéer fortfarande har inflytande beror på att de har institutionell makt – denna makt måste brytas till vilket pris som helst. Det är viktigt att komma ihåg att socialdemokratin, tillsammans med aktivistiska vänsterakademiker, har influerat utbildning- och forskningspolitiken i Sverige med ungefär samma metoder som jag har föreslagit ovan – så dessa åtgärder utgör inte något slags avsteg från en vedertagen tradition.

Det är också viktigt att vi även i framtiden garanterar och utöka möjligheten för etniska svenskar att få ha sina barn i homogena skolor.

Mediapolitik

Diskussion: Här måste vi börja med diskussionsdelen då det florerar en hel del felaktiga uppfattningar gällande massmedias roll i samhället. Massmedia är enbart, och uteslutande, oligarkins megafon och påverkansverktyg förklädd till objektiv journalistik. Oligarkin har naturligtvis all rätt att bedriva opinionsarbete, vi har yttrandefrihet. Det är däremot inte självklart att staten ska underlätta, eller ge oligarkin speciella rättigheter i förhållande till mindre alternativa aktörer. Det är också problematiskt när oligarkmedia bli så mäktig att den kan använda sin makt för att tillskansa sig pengar och makt på skattebetalarnas bekostnad – som när till exempel det här, blev det här, efter mediakampanj. Och i ljuset av att all svensk oligarkmedia historiskt sett har varit aggressiva förespråkare för massinvandring till Sverige, är det ur ett etnosvenskt perspektiv viktigt att deras makt kringskärs.

Kort sikt:

•Bortse från den nyligen publicerade mediautredningen, sätt inte in några extra åtgärder för att stödja massmedia.

Medellång sikt:

•Stryp allt stöd till privata mediaföretag, distributionsstöd, presstöd, och så vidare.
•Tillsätt lojala chefer för Sveriges Radio och Sveriges Television, med det underliggande syftet att byta ut den nuvarande vänstervridna journalistkåren.
•Vid maktinnehav: stärk kontaktytorna mellan staten och alternativ media i syftet att legitimera alternativmedia, minska samtidigt kontaktytorna med oligarkmedia i syfte att delegitimera oligarkmedia.
•Överväg riktade skatter för att skada särskilt svenskfientliga publikationer.

Lång sikt
–

EU-politik

Kort sikt:

•Sluta driva på för omfördelning av flyktingar inom EU.
•Anslut Sverige till Visegrad-gruppen.

Medellång sikt:

•Driv tillsammans med Visegrad-länderna på för ett starkare gränsskydd och mindre invandring.
•Om reform av EU visar sig omöjligt – lämna unionen.

Lång sikt:

•(om Sverige ännu är kvar i EU) Driv på att EU ska utvecklas till en geopolitisk spelare, med syfte att värna de europeiska folkens geopolitiska intressen i relation till både Ryssland, USA och tredje världen.
•Använd EU som ett instrument för att ställa krav på asylantexporterande länder, att ta tillbaka sina medborgare och folkfränder.

Diskussion: En effektiv repatriering kommer underlättas mycket om de europeiska länderna gör gemensam sak. Är det omöjligt att reformerna EU, är det dock bättre med ett Swexit.

Utrikes- och biståndspolitik

Kort sikt:

•Bibehåll en något nedskruvad variant av nuvarande rödgrön utrikespolitik. D.v.s. lätt USA- och Israelkritisk, och icke-interventionistisk (relativt sett), utan att för den sakens skull äventyra Sverige nationella intressen globalt till förmån för godhetssignalering.

Medellång sikt:

•Undvik att gå med i NATO.
•Odla normala relationer med Ryssland.
•Använd biståndet som en påtryckningsverktyg för att få asylantexporterande länder att ta tillbaka sina medborgare och folkfränder – avskaffa annars biståndet så långt det är möjligt.

Lång sikt:
–

Diskussion: Alla västeuropeiska länder ingår i praktiken i USA:a intressesfär. USA:s utrikespolitik syftar till att 1) avancera Israels och Saudiarabiens geopolitiska intressen 2) exportera liberal demokrati globalt. Både de här målen ligger i konflikt med Sverige och Europas geopolitiska intressen. Det främsta hotet mot Sveriges säkerhet är sunnimuslimsk terrorism. De enda som för krig mot sunnimuslimsk terrorism på allvar är axeln Moskva-Tehran-Damaskus. Axeln Washington-Tel Aviv-Riyadh å sin sida prioriterar kriget mot Iran och Syrien, då dessa är det största hotet mot Saudiarabien och Israels intressen i regionen. Sålunda bedriver USA en utrikespolitik som i praktiken skadar Sverige. Den leder till migrationsströmmar från Mellanöstern, och den bekrigar den enda kraften som kan kontrollera Sunniterroristerna. Därför bör Sverige inte fördjupa det militära samarbetet med USA. Borgliga debattörer som driver på för närmare samarbete med USA, och vördnad för Israel, måste hållas i schack och kritiseras ändlöst.

Hetsen mot Ryssland är farlig och riskerar att leda till broderskrig där unga vita män dödar andra unga vita män. Detta måste motarbetas till varje pris, samtidigt som en balanserad och något vaksam hållning gentemot Ryssland maktambitioner samtidigt måste bibehållas.

Kontra-integration:

Kort sikt:

•Stoppa förslaget om lottning till populära skolor.

Medellång sikt:

•Lägg ner alla integrationsåtgärder. Ingen SFI, inga integrationsprojekt.
•Avskaffa alla speciella stödåtgärder för att få invandrare i arbete.
•Tillåt, alternativt underlätta, friskoleverksamhet med kulturell, etnisk och religiösa särprägel.
•Lägg ner DO.
•Förändra diskrimineringslagstiftningen så att den inte står i konflikt med associationsfriheten. Staten ska naturligtvis behandla alla medborgare lika, men privat personer, näringsidkare och så vidare skall inte behöva förhålla sig till någon diskrimineringslagstiftning.
•Avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Etniska svenskar måste kunna tala ledigt om sina intressen och sina konflikter visavi icke-svenskar utan att frukta straff. HMF skapar en kultur av självcensur, som gör att svenskarna hellre säger för lite än för mycket, vilket ofrånkomligen leder till att de till slut inte längre kan tänka kritiska tankar rörande mångkulturen.

Lång sikt:

•Ge svenskarna i egenskap av ursprungsbefolkning särrättigheter, liknande de som samerna har idag.

Diskussion: Den största frestelsen jag tror en svenskvänlig regering kan råka ut för är att falla till föga för villfarelsen att invandrare ska assimileras och ”bli svenskar”. Detta är en utopi som bokstavligen är lika omöjlig att genomföra som kommunism. Istället är det av största vikt att försvåra integrationen så långt det går, i syfte att skydda den svenska ursprungsbefolkning, och samtidigt ha en repatrieringspolitik värd namnet.

Gästskribenten driver bloggen Biopolitik, med fokus på biologi, demografi, sociologi, kultur och politik – och skärningspunkterna där emellan.

Del 1 och 2 av Det identitetspolitiska spelfältet finner vi här:
Det identitetspolitiska spelfältet i Sverige – Del 1
Det identitetspolitiska spelfältet i Sverige, del 2