”Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare”
Matteus 19:9
Det västerländska äktenskapet är institutionaliserad monogami. Låt oss därför börja med att diskutera monogamins styrkor, i förhållande till alla andra samlevnadsformer.
Män och kvinnor har en högre och en lägre amorösitet/sexualitet. Den högre amorösiteten har de båda könen gemensamt, den lägre är differentierad. Män har en tydlig tendens mot polygami, och det är egentligen bara logiskt. Producerar man miljontals könsceller per dag, och eventuella konsekvenser av en konception är försumbara, är det ur ett rent biologiskt, djurisk, perspektiv – rimligt att ha så många sexualpartner som möjligt.
Kvinnor å sin sida är av naturen hypergama. Givet att varje barn är en stor investering, och barnafödande innebär en risk för kvinnan, är det av största vikt att mannen hon skaffar barn med har bra gener och hög status. Män kan kommunicera bra gener och hög status genom proxy, och det behöver inte alltid reflektera någon slags objektiv status eller genhälsa.
De här lägre könsspecifika formerna av sexualitet hänger ihop som ler och långhalm. Givet att toppkvalitet-männen är begränsade till antalet, kommer kvinnor de facto, genom sina sexualval, föda manlig polygami. En kvantitativ studie som analyserade gillningar på nätdejtingsappen tinder bekräftar kvinnors hypergama läggning. Undersökningen visade att 80% av kvinnorna konkurrerade om 20% av de attraktivaste männen, medan 80% av männen fick hålla till godo med 20% av de minst attraktiva kvinnorna. På den arena som på vardagsspråk kallas ”köttmarknaden”, vare sig det handlar om nätet eller krogen, är manlig polygami redan ett faktum.
I västvärlden har vi fortfarande juridiska hinder och sociala tabun mot öppen renodlad polygami, vilka fortfarande skyddar och upprätthåller den monogama kärleken. Hur länge det kommer förbli så är dock osäkert, med tanke på de sociala trenderna…
För den högre amorösiteten är just den monogama kärleken! Viljan att vara med en person, och bara en person, i många fall trots eventuella fel och brister. Även tendensen mot monogami tycks vara en del av den mänskliga naturen. I Europa har vi, till skillnad från många andra kulturkretsar, till exempel den muslimska, valt att göra den här högre kärleken till lag, genom äktenskapets institution.
Det monogama äktenskapet har många fördelar. För det första garanterar den en slags jämlikhet. Kvinnor kan lita på att mannen hon gifter sig med kommer hjälpa till att ta hand om hennes barn, och hon behöver inte oroa sig för att konkurrera med andra kvinnor om mannens kärlek. Män har å sin sida i ett monogamt system större möjligheter att gifta sig och skaffa barn, vilket lägger lock på mycket av den aggressivitet som naturligt finns hos unga män. Under den s.k. arabiska ”våren”, och under flyktingkrisen 2015, kunde vi tydligt se polygamins frukter. Stora mängder förbannade, sexuellt frustrerade unga män, utan utsikter att skaffa fruar, exploderade internt, och expanderade utåt.
Med tanke på det här, är det allvarligt när gifta svenska män i den politiska eliten, helt uppenbart utnyttjar sin höga position för att jaga kjol. Anders Borg har av allt att döma varit otrogen mot sin hustru, och istället blivit ihop med den polsk-judiska popartisten Dominika Peczynski, känd för att ha vikt ut sig i det pornografiska musikprojektet ”Army of lovers”. Fredrik Reinfeldt lämnade sin fru med vilken han hade tre barn, och skaffade en 11 år yngre kvinna. Listan kan säkerligen göras längre.
I en tid när äktenskapet i princip har devalveras till ingenting, genom de liberala skilsmässolagarna, är det kanske förståeligt att det förtappade svenska folket inte protesterar högre mot sådant här apbeteende hos våra förtroendevalda. Men det är ändå ett tydligt exempel på den utveckling från monogami, mot polygami, som Sverige har slagit in på – ett samhälle där silverryggar och ensamstående mödrar är normen, och inte starka sammanhållna familjer.
Och ja, om Jimmie Åkesson har någon slags ambition att vara en konservativ kraft i svensk politik, bör han föregå med gott exempel och gifta sig med sin sambo.
Gästskribenten driver bloggen Biopolitik, med fokus på biologi, demografi, sociologi, kultur och politik – och skärningspunkterna där emellan.
Om skribenten: Gästskribent
