Nu är det ledarskribenternas tid
(ursprungligen publicerad i Dispatch International 140515)
Ledarskribenten Mats Skogkär på Sydsvenskan konstaterar, precis som Dispatch International gjort gång på gång: Lagen om hets mot folkgrupp hör inte hemma i en rättsstat.
Det är inte så ofta man har anledning att jubla när man läser de svenska mainstream-medierna. Men ibland får man syn på nåagot som får en att inse att konsensusfilten inte är vattentät – den har små hål. Och hålen finns på ledarsidorna, vilket är intressant att konstatera för en som i början av sin karriär inte förstod varför någon ville skriva där – det var ju ingen människa som läste vad där stod.
Men i dag är det just på ledarsidorna vi hittar ljusen i mainstream-mörkret. När jag började jobba som journalist, i början av 1980-talet, visade undersökningar att ytterst få människor läste ledarsidan i sin tidning. Jag har en känsla av att detta har förändrats. Och kanske är det så att nu när nyhetsjournalisterna så flagrant har svikit sitt viktigaste uppdrag – att granska makten – så träder ledarskribenterna fram.
De fem klokaste och viktigaste som jag noterat på ledarsidorna är:
- Per Gudmundson på Svenska Dagbladet. Envist fortsätter denne terrier att bevaka svenska islamister, framförallt dem som härjar som jihadister i Syrien. Det är inte så ofta han får (?) skriva om detta i tidningen, men på sin blogg är han flitig.
Och man kan alltid räkna med Gudmundson när det gäller yttrandefrihet och demokrati.
”Här har vi en fråga där det borde råda snudd på konsensus i en demokrati. Ändå har vi åter hamnat i en diskussion där åtskilliga försvarar politiskt motiverat våld. Vänsterpartiet har till och med fått utesluta medlemmar. Trakasserierna kan rentav pågå framför våra ögon utan starkare reaktioner. SD:s Jimmie Åkesson har fått två torgmöten stoppade i innevarande valrörelse. Förra veckan i Uppsala kunde polisen inte få ordning på platsen förrän det bara återstod minuter av mötestiden. I Göteborg häromdagen fick mötet ställas in.”
- Ivar Arpi, också på SvD. Arpi är mig veterligt den ende svenska journalist som läst och recenserat Ahmed Akkaris viktiga bok Farväl till islamismen:
”Akkari har sett Muslimska brödraskapet på nära håll, och enligt honom har de särskilt goda relationer med Socialdemokraterna i Sverige. Och Islamiska förbundet, som av många anses vara en del av Muslimska brödraskapets internationella gren, har bland annat genom sin ordförande Omar Mustafa kontakter ända inne i Socialdemokraternas innersta. Därför är det beklämmande att just Islamiska förbundet, med sina syster- och dotterorganisationer, enligt P1 Medierna agerar som företrädare för muslimer i 69 procent av alla artiklar som skrivs om islam.”
- Alice Teodorescu. är en ovanligt vass kvinna vars ledare man kan läsa i exempelvis Skånska Dagbladet, men även hon kommer att synas i Svenska Dagbladet i sommar. Nyligen skrev hon om förra veckans granskning av vänstervåldet i Uppdrag Granskning i SVT:
”De ’goda’ antifascister som misshandlar, vandaliserar och hånar på diverse nätforum uppvisar inte enbart bristfälligt ordförråd, deras främsta drivkraft är den perversa njutning som följer med förnedringen av den andre. … Övriga samhället, det vill säga alla vi som bor i detta land, måste kraftfullt markera sin nolltolerans. Dels mot våldet, dels mot den devalvering av de begrepp som sägs legitimera de besinningslösa hatattackerna.”
- Marika Formgren. Ledarskribenten från Corren och Smålandsposten som till sist inte orkade stanna kvar i mainstream-mediernas tvångströja. Så här skrev hon i ett blogginlägg från januari med titeln Ledarskribentens epilog:
”Att få vara frispråkig (i bemärkelsen tänka och uttrycka mig fritt), och att människor omkring mig är frispråkiga, är en nödvändighet för mig. Jag vill förstå hur jag själv och andra tänker och resonerar, och jag vill komma till pudelns kärna. Men det går inte om man hela tiden ska anpassa sig till informella regler för vad som anses politiskt korrekt. När det dessutom räcker med att fel person länkar eller uttrycker sig uppskattande om någon av ens texter för att man själv ska placeras i giftskåpet, är tankefriheten kastrerad och debattklimatet så syrefattigt att hjärndöden hotar.”
- Mats Skogkär på Sydsvenskan sällar sig nu till denna lilla, men ack så illustra, skara. Skogkär har länge varit den ende man kan läsa i Malmödraken, men i dag får han närmast hjältestatus när han slår fast att lagen om hets mot folkgrupp inte hör hemma i en rättsstat. Denna slutsats drar han efter att ha läst domen mot Michael Hess, en dom som Dispatch uppmärksammat i flera artiklar.
Skogkär skriver:
”I domskälen lägger tingsrätten även vikt vid att Hess saknar ’utbildning i den islamska tron’. Det är ett befängt resonemang. Sedan när blev det ett krav att ett yttrande – när det yttras – måste backas upp med hänvisningar till av rättsväsendet accepterade källor?
Jag vågar inte sia om hur mycket längre Sverige ska vandra på den dödliga vägen mot allt mindre yttrandefrihet och demokrati. Själv har jag valt att lämna Sverige (för att kunna fortsätta min kamp utan risk att fängslas), men ni andra som stannar kvar måste förstås anpassa era argument för att slippa hamna bakom lås och bom.
Och en bra sak med domen mot Michael Hess från Blekinge tingsrätt är att den slår fast att den som faktiskt vet vad den talar om när det gäller den islamiska våldtäktskulturen, inte kan dömas. Därför ska du genast beställa Lars Hedegaards enastående bok Muhammeds flickor. När du läst den vet du allt om våldtäkter och andra sexuella övergrepp i islams namn, och varför de är tillåtna, och ingen kan anklaga dig för att prata om saker du inte känner till.
Boken är helt enkelt din räddning från rättegång och fängelse. Beställ den redan i dag till introduktionspriset 229 SEK.
– Ingrid Carlqvist
Om skribenten: Gästskribent
