James Kalb, en av USA:s ledande paleokonservativa traditionalister, skriver här om sina personliga erfarenheter av kvinnans roll inom Islam. Han menar också att det finns brister och faror med ett fokus på kvinnoförtryck i den muslimska världen, och att de implikationer detta får ofta är orimliga. Texten är hämtad från Alternative Right, och översatt av Solguru.

En korrespondent klagade nyligen på generiskt konservativas tendens att anta ”Islam förtrycker kvinnor” som en huvudsaklig orsak till att motsätta sig muslimsk självhävdelse och expansion. Spelar inte den inställningen (frågar han) en feministisk samhällsanalys i händerna, och slutar med stöd för feministiska lösningar i allmänhet? Och kan det faktiskt vara sant att ett det muslimska samhället i grunden är ett system för män att förtrycka kvinnor? Har det inte andra, mer grundläggande, problem, och borde det inte finnas mer utbyte på den punkten?

Fel fokus i viktig debatt
Jag är positiv till sådana överväganden. ”Muslimer förtrycker kvinnor”-temat tenderar att sammanföra motstånd mot våldsam Jihad och Islams utbredning i Västvärlden med ett generellt korståg för global befrielse förstått i en vänsterliberal mening. Det omvandlas lätt till ”religion förtrycker kvinnor” och ”tradition förtrycker kvinnor” om det inte finns ett fokus på Islams specifika natur, vilket det aldrig gör.

Mer grundläggande, dock, är att muslimers behandling av kvinnor är deras ensak. Varför skulle vi lägga oss i deras problem, när vi har våra egna och i vilket fall inte kan göra mycket åt deras? Jag skulle föredra argument som ”muslimer ägnar sig åt terrorism” och ”muslimer är anti-västliga”, där ”västlig” refererar till något mer specifikt och komplext än universella principer av typen frihet, jämlikhet och vetenskaplig rationalism. Jag antar att ”vi vill inte vara muslimer” borde vara en del av blandningen, och att kvinnors ställning är en del av det, men det är inte som att relationerna mellan könen är i toppskick i Västvärlden heller, så det är märkligt att placera denna fråga först och främst.

Å ena sidan, å andra sidan
Vi måste veta vad vi har att göra med, så vi bör diskutera fördelarna med resonemanget också. På den punkten skulle jag säga att kvinnor utan tvivel har en ofördelaktig ställning inom Islam. Män kan ha flera fruar, och skilja sig närhelst de önskar. Bandet mellan män och kvinnor är därför svagare och mindre balanserat, och det finns mindre ömsesidig tillit och mer användning av våld än i det traditionella västerländska samhället.

Principer som dessa har viss effekt på det dagliga livet, och stor effekt på sannolikheten för den sorts extrema händelser som hamnar i nyheterna. Så det förekommer betydligt fler hedersmord och steningar för otrohet i muslimska samhällen, precis som det förekommer betydligt fler bebisar som får hål slaget i sina kranier och sina hjärnor utsugna i liberala samhällen.

Andra synsätt
Allmänna principer avgör inte allt, dock, och i vilket fall finns det också generella islamiska principer som kräver rättvis behandling och allt möjligt annat. På det hela taget är folk folk, livet består till största delen av enskilda händelser, dålig stämning i hemmet är inte roligt, och kvinnor vet hur man ska få som man vill även då män anses bestämma. Alltså tror jag inte att teorin om ett ”generellt system för sexistisk misshandel” håller sträck. Hur skulle ett sådant system kunna bibehållas i hushåll efter hushåll, århundrade efter århundrade över hela kontinenter? Varför skulle så många människor idas anstränga sig så till den grad?

Jag vet en del om livet bland åtminstone vissa muslimer, eftersom jag spenderade ett antal år som mattelärare för Peace Corps vid en regeringsledd skola i en liten by i Afghanistan, innan senare års otrevligheter. (Skolan där jag undervisade, i Helmand-provinsen, har sedan dess blivit Forward Operations Base Delhi. Du kan se en rad klassrum jag undervisade i runt 1:40 i den här videon).

Det var inte många polyamorösa giftermål där jag var, och många av dem hade att göra med särskilda situationer (din bror dör, och plötsligt har du en andra fru). Och det var få till inga skilsmässor. Det kunde helt enkelt inte bli några: på den krassaste nivån uppgår en hemgift till fem årslöner för en lärare, och kvinnans familj kommer inte att bli nöjd om man kastar henne åt sidan, så överlag nöjer man sig med det man har.

Egna erfarenheter
Det var svårt för en ensamstående, utländsk man att observera familjelivet direkt, men man kunde snappa upp ett och annat. Flickor gick runt fritt i offentligheten tills de var runt 12 år, och fäderna verkade inte mindre fästa vid dem än vid pojkarna. Det fanns en lärare, en mycket intelligent man som studerat i Amerika och talade utmärkt engelska, som var känd för att misshandla sin fru, och folk såg ner på det. Det fanns en annan som påstods vara en stor älskare, och kvinnorna brukade fnittra och berätta historier om detta bakom kulisserna.

De flesta småbitar jag snappade upp lät som hämtade ur typiskt hemliv. A:s fru hade bekymmer B rörande barnen, C:s fru ville ha något dyrt tyg, så han köpte det åt henne. Den mest respekterade läraren, som alla kallade ”far”, hade en mycket yngre fru som folk kallade ”mor”, som gick runt utan slöja och gjorde vad hon ville. Hon var en väldigt livlig kvinna, och ingen bråkade med henne.

Så långt jag kunde se utgick mycket av skillnaderna från samhällets natur snarare än Islam i sig. De två är sammankopplade, men det är komplicerat. Kanske är det lite av en hönan-och-ägget-fråga – Islam sprids i samhällen till vilka den är anpassad. Eller kanske det förislamska samhällets natur gör stor skillnad för hur Islam tar sig uttryck. Det får andra avgöra.

Islamisk offentlighet
Kvinnorna tog ingen större plats i offentligheten där jag var, men det betyder inte vad folk här skulle förvänta sig. Det finns mindre offentlighet i muslimska samhällen. Den klassiska staden i mellanöstern var en bazaar och några palats, moskéer och militärbaracker i det offentliga rummet, och också muromgärdade kvarter där folk levde bland sina egna och skötte sitt eget.

Familjen var överlag en produktionsenhet lika mycket som en konsumtionsenhet, så själva föreställningen om en ”karriär” var till största delen irrelevant. Detta är fortfarande till stor del sant, förresten. Karriär är beroende av stora, formella organisationer, och sådana saker fungerar inte bra i de radikalt uppdelade samhällen man hittar i Mellanöstern och Centralasien. Människor är till största delen bönder, hantverkare eller handelsmän, och idealet är att ha tillräckligt att leva på så att man kan sitta hemma och dricka te.

Jag kommer ihåg en ung man i Kashmir (en annan muslimsk region) som frågade mig – mycket försiktigt, han ville inte framstå som en idiot som tar allt han hör på allvar – om det var sant att folk i Västvärlden inte tyckte att det var nog att ha pengar att leva för och umgås med sina vänner, utan också ville arbeta som en i sig positiv, god sak.

Andra orsakssamband
Med andra ord hade den grundläggande principen alltid varit att allt skett bakom murar, där den förlängda familjen levt tillsammans i avskilda områden, dit utomstående bara släppts in till de relativt små allmänna områdena. Bakom kulisserna, där allting ägde rum, var kvinnorna mycket friare och definitivt del av det som pågick. Det förekom också mycket spring genom bakdörrarna till andra avskilda områden. Bilden av fängslade kvinnor man får i Västvärlden var överhuvudtaget inte riktig.

Jag antar att en annan faktor som bidrog till frånvaron av kvinnor i det offentliga livet var risken för kidnappning. Det är dyrt att skaffa en fru, så varför inte stjäla en? Detta är en verklig möjlighet i ett radikalt uppdelat samhälle utan mycket allmän ordning där allt tar plats i inhängnade och avskilda områden, och där godtycklig slump betonas mer än fria val i vilket fall. Det är inte en företeelse som utgör en stor fråga i nuläget, men jag tror den spelat en roll i hur systemet utvecklats och att möjligheten fortfarande utövar ett visst inflytande i bakgrunden.

Ett problem med hela bilden är att denna livsstil inte går att överföra till alla miljöer. Den fungerar inte alls i ett byråkratiskt och industrialiserat samhälle där människor lever i små lägenheter i stora byggnader och tjänar pengar som funktionärer i stora organisationer. Därför har muslimer i Väst problem med modernisering, och modernisering får problem i muslimska länder. Jag hyser inga tvivel om att ett av resultaten är ökande konflikter och våld.

Vad göra och vad inte
Om muslimerna kommer att kunna plocka och välja bland modernitetens aspekter och komma fram till något som fungerar för dem vet jag inte. Om de vill konvertera till katolicismen skickar jag dem gärna en katekes, eller förklarar varför det är en god idé, men om de vill ägna sig åt Islam kan jag inte göra något åt det.

Att konvertera dem till liberalism – med våld eller på annat vis – tycks inte vara svaret. Vi i Väst har våra egna problem, och är inte i position att ordna saker åt andra. Låt muslimerna göra ett försök i de områden de styr, och låt oss lämna varandra ifred. Var och en borde sköta sitt eget, undantaget extraordinära omständigheter, och bibehålla gränserna sinsemellan för fredens skull.

James Kalb är författare och advokat, och lever och arbetar i Brooklyn, NY. Han utkom nyligen med sin första bok, The Tyranny of Liberalism: Understanding and Overcoming Administered Freedom, Inquisitorial Tolerance and Equality by Command. Han har en hemsida på adressen jimkalb.com

Om skribenten: Gästskribent

Avdelning för texter av Motpols gästskribenter.