Snarare än ”invandring” borde vi tala om den massiva kolonisationen och ockupationen som nu genomförs av bosättare från Afrika, Maghreb och Asien. Vi måste förstå att Islam syftar till erövring av Frankrike och Europa; de ”ungdomsförsyndelser” som vi nu beskådar är endast inledningen till ett etniskt inbördeskrig; vi har blivit invaderade lika mycket genom inhemska födslar som genom öppna gränser; ett islamiskt maktövertagande kan på demografiska grunder komma att ske i Frankrike, först på kommunal nivå och sedan kanske även på det nationella planet.
Det offentliga skolsystemet är ett sjunkande skepp, det har blivit en arena för de nya erövrarna, våldsutövande nordafrikaner och svarta. Det finns nu mer än tusen områden där polisen inte vågar gå in. Sedan några år tillbaka har antalet nya invandrare exploderat. Det är sekretessbelagt huruvida de har kommit hit på lagliga vägar med visum eller illegalt. De nyanlända är inte längre produktiva arbetare utan aspiranter på socialbidrag. Vi rusar mot avgrunden. Om inget ändras kommer Frankrike inom två generationer för första gången i historien inte längre ha en europeisk majoritetsbefolkning. Tyskand, Italien, Spanien, Belgien och Holland följer i samma dystra spår, men är några år på efterkälken. Sedan Romarrikets fall har Europa inte bevittnat en liknade historisk katastrof. Allt detta sker med ett tyst medgivande från den etnomasochistiska politiska klassen i samarbete med invandringsfrämjande lobbyister.
Det etniska kaos som ständigt förvärras i Europa kan komma att utplåna vår civilisation. En händelseutveckling långt värre än alla de stora epidemier och krig som tidigare har plågat vår kontinent. Låt oss inte förglömma att kolonisationen och islamiseringen gagnar Förenta staternas intressen och att integration och assimilering, i likhet med multietnisk kommunitarism, är omöjligheter!
Denna permanenta kolonisation har slagit rot i kärnan av vårt tankesystem. Fransmännen är själva medbrottslingar till förstörelsen av Frankrike genom att tillåta denna främlingsinvasion. Att Frankrike är det land som har drabbats värst beror på att varje föreställning om etnisk och kulturell identitet har avvisats här.
Denna sjukdom drabbade oss redan för länge sedan. Sedan den franska revolutionen har det nya jakobinska Frankrike haft en självbild av att vara ”hela mänsklighetens republik” eller ”alla människors fosterland”. En imitation av det nyligen självständiga Amerikas förenta stater. Men endast i Förenta staterna, ett land som grundlagts av invandring och folkmordet på de infödda indianerna, är dessa beskrivningar sanna. I Frankrike, ett land med grundrotade folk och etniciteter, är dessa formuleringar felaktiga och farliga. Men den franska republiken grundades redan från början på dogmen om det önskvärda med nationslösa människor.
Genom en häpnadsväckande historisk bumerangeffekt har den republikanska ideologin, som motsätter sig föreställningen om en etnisk identitet och som har en historia av att försöka krossa de franska regionernas särart, misslyckats totalt med att integrera, assimilera och smälta samman miljontals invandrares identiteter. Eller låt oss kalla dem bosättare, vilka har lyckats bevara sin etniska och kulturella identitet medan den stora massan av infödda fransmän har förlorat densamma. Den franska statsideologin är på väg att förgöra Frankrike.
Denna ideologi, grundad på oförbätterlig kosmopolitism, är djupt förankrad och integrerad i den härskande bourgeoisiens mentalitet. Detta förklarar det nästan unisona stödet för att införa de ”antirasistiska” Pleven- och Gayssotlagarna, vilka har lett till inrättandet av en åsiktspolis, oräkneliga invandringsfrämjande åtgärder och upphävandet av alla gränskontroller, på befallning av såväl vänster- som högerregeringar. De franska borgerliga eliterna, inom politik och media, har i allmänhet ingen medvetenhet om sin etniska identitet.
Dessa eliter är medskyldiga till koloniseringen och invasionen, till den antirasistiska kriminaliseringen av åsikter och till en nästan religiös ideologisk trosföreställning om att ”etnisk identitet innebär ondska” i likhet med alla politiska doktriner som färgats av etnisk medvetenhet. Denna hets mot den etniska identiteten och besattheten av att finna rasism överallt – vilket egentligen borde kallas xenofili – det vill säga en fascination av den andre, främlingen – snarare än antirasism, slår mot själva kärnan i de politiska och kulturella rörelser som värnar den franska och europeiska identiteten men som samtidigt tar avstånd från etnocentrism. Detta visar hur djupt ondskan, viruset har förankrat sig i organismen.
Lösningen på detta problem är matematisk. Vi måste ändra referenserna. System A har nått sin punkt utan återvändo. Genom att vi förflyttar oss till system B så möjliggör vi upptäckten av acceptabel lösning.
Att lämna en uppställning kan i matematiken (såväl som som i fysiken) innebära att man börjar på nytt. Då de algebraiska parametrarna inte längre är desamma. I den nya uppställningen kan ekvationen slutligen lösas.
Invandringsfrågan kan därför få sin lösning endast i ett nytt normativt systems ramverk, där olösliga ekvationer kan lösas och där det oförutsedda kan förutses. Vad är det då som kommer få oss att byta referenssystem, att förflytta oss från system A till system B? Katastrofteorin ger oss svaret: En våldsam lägesförändring, där bägaren rinner över till kaos, vilket lägger grunden för ett ”nytt system” (system B). Även om detta system tidigare var otänkbart så kommer det ändå att förverkligas. Och den olösliga ekvationen kommer därmed att kunna lösas.
Översättning till svenska av Karl J. Svensson.
(Ovanstående text är ett utdrag från Guillaume Fayes Convergence of Catastrophes, tillgänglig hos Arktos.com.)
Om skribenten: Guillaume Faye
