I en tidigare artikel försvarade jag idén om att den amerikanska administrationen tryckte på för en konfrontation mellan NATO och Ryssland i samband med den ukrainska krisen som den själv har provocerat fram med två mål i sikte: att förhindra Ryssland att återigen bli en stormakt och att bryta alla band mellan EU och Ryssland. Uppenbar geopolitisk logik. Men låt oss fördjupa analysen för att bättre förstå oss på vad som händer.
Antiryska sanktioner: försvagandet av den europeiska ekonomin
Det man nu måste förstå är att denna skapade fientlighet mot Ryssland är mycket farligare och skadligare för Frankrike och EU än för Ryssland självt. Ryssland är ett för stort stycke för Washington. Den svaga länken är Väst- och Centraleuropa. Med hela denna komplott som utgör den ukrainska krisen siktar den amerikanska administrationen inte endast in sig på Ryssland utan framförallt den Europeiska Unionen. Att bryta de ekonomiska banden mellan EU och Ryssland, genom sanktioner som definitivt inte skadar USA utan tvärtom gynnar dem, hoppas Washington först och främst inte på att destabilisera den ryska ekonomin utan att krossa allt ekonomiskt och tekniskt samarbete mellan Frankrike, Tyskland, Italien, Benelux, Norden och Centraleuropa, och Ryssland. Även det fattiga Storbritannien som tappar sina fjädrar (sina ekonomiska relationer med Moskva) följer blint sin amerikanske herre.
Syftet är att försvaga den europeiska utrikeshandeln i enlighet med Amerikas merkantilistiska strategi, en repris på Storbritanniens och Nederländernas respektive strategier från 1500- och 1700-talen: krig i handelns tjänst. Avbrutna relationer mellan Europa och Ryssland får återverkningar på det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA. Bildandet av ett priviligierat europeiskt-ryskt ekonomiskt område är oacceptabelt för USA som, på samma sätt som på det strategiska planet, endast använder frihandel för sin egen vinnings skull.
Det dramatiska är européernas underkastelse. I brott mot sitt ord och sin underskrift har Frankrikes socialistiska regering på order från Washington avstått från att hedra avtalet om att leverera krigsfartyg till den ryska flottan som planerat. Skamligt och ohederligt. Katastrofalt för den franska försvarsindustrins export samt för bilden av Frankrikes oberoende. Lägg därtill att Washington sedan 60-talet har försökt att torpedera fransk vapenexport!
Skapandet av ett ”nytt kallt krig”
Washington och dess allierade i EU (särskilt Donald Tusks Polen och de baltiska länderna) understryker nu provokationen gentemot Ryssland genom att uppmuntra Ukraina att ansluta sig till NATO. Det är ett medvetet övertramp för att provocera Putins Ryssland till ett misstag. USA:s målsättning är att skapa ett nytt kallt krig mot Ryssland för att permanent krossa möjligheterna till ett starkt ekonomiskt samarbete mellan Europa och Ryssland.
Den ideologiska konstruktionen rysskräck, utformad i den atlantiska miljön, syftar till att frikoppla Europa från Ryssland genom att framställa den senare som paria och odemokratisk. Planen hos strategerna i Washington är snarare att försvaga Europa än Ryssland. Det är den springande punkten man måste förstå.
Under kommunismen rådde ett amerikanskt-sovjetiskt samstyre över Europa, delat av järnridån. Efter kommunismens fall, från 1991 till 2000, trodde USA på sig själva som den enda supermakten och att de på samma gång skulle kunna dominera både EU och Ryssland. När Putin kom till makten med idén om en rysk traditionell renässans och en allians med Europa enligt visionen om det ”gemensamma huset”, som för övrigt Gorbatjov talade om, blev Washington hysteriskt.
Washingtons övergripande målsättning är idag alltså helt logisk: att skapa en mycket allvarlig konflikt mellan EU och Ryssland (med den ukrainska förevändningen) för att omöjliggöra denna idé om ett strategiskt och ekonomiskt ”gemensamt hus”. Det är absolut nödvändigt att bryta Putins vilja att bygga en strategisk, politisk och ekonomisk allians med Europa, framförallt med Tyskland och Frankrike. Undergrävandet av Putin, framställningen av honom som en envåldshärskare och krigshetsare har utgjort grunden i desinformationen.
Verklig angripare och krigsförbrytelser
Vad som faktiskt är ofattbart är att den ryssfientliga ideologin idag framställer Putins Ryssland, som definitivt inte är ett totalitärt land, som värre än Sovjetunionen! Desinformationen kör på med full fart. På Stalins, Chrusjtjovs, Andropovs och Brezjnevs tid var den dominerande ideologin ”mänskliga rättigheter” mycket mer sympatisk och tillmötesgående gentemot den kommunistiska regimen! Finn felet.
Dessutom har Porosjenkos regering, som bildades efter en statskupp, som framställs som humanistisk och demokratisk, som skäms bort av Väst, begått ensidiga krigshandlingar mot utbrytarrepublikerna. I själva verket har den ukrainska armén på order av denna regering beskjutit den rysktalande civilbefolkningen i Donetsk-regionen med dödligt artilleri vilket har resulterat i hundratals döda och tusentals människor på flykt (närmare 500 000). I internationell rätt kallar man det krigsbrott, då det inte finns något taktiskt mål och det inte handlar om ”oavsiktliga skador” på civilbefolkningen såsom på Gazaremsan utan anfall för att terrorisera befolkningen. Genomför den brittiska regeringen i Westminster militära aktioner mot den skotska civilbefolkningen varav en del önskar självständighet? Och den spanska armén mot katalanska självständighetsrörelsen? Den ukrainska armén, understödd av Väst, beter sig exakt som arméerna i asiatiska och afrikanska diktaturer som slaktar regimkritiker.
Även om det visar sig att ryska legosoldater, de humanitära och militära konvojerna från Ryssland har försökt att understödja de rysktalande separatisterna har den ryska armén aldrig begått några övergrepp, aldrig dödat några civila eller bedrivit någon offensiv krigföring i Ukraina. Våldet kommer uteslutande från Porosjenkos regimstyrkor understödda av Washington, NATO och dessvärre av oseriösa europeiska regeringar. Man framställer Putin som en cynisk machiavellian, en maskerad angripare. Vem försöker de att lura? De ukrainska styrkorna, understödda av rådgivare från CIA, som bombar civilbefolkningen skulle alltså inte vara angripare? Vilka är de kriminella? Och vem kommer att åtala dem?
Nödvändigheten av en rysk allians
Det handlar inte om att demonisera USA och att ägna sig åt anti-amerikanism. Som jag alltid har sagt, Washington spelar sitt spel på den globala arenan, både geopolitiskt, ekonomiskt och ideologiskt. Men detta spel, brutalt och klumpigt som det är, har alltid fått katastrofala följder alltsedan Vietnamkriget. Att provocera Ryssland genom att vända Ukraina mot henne efter att ha konspirerat för att underkuva hela Europa är Washingtons briljanta strategers drag, i frihetens och demokratins namn. Denna baktanke kommer att misslyckas som alla tidigare.
Den nuvarande regeringen i Kiev är helt underställd direktiv från Washington och NATO och EU:s ledare som är helt omedvetna om vad som står på spel. Det ukrainska folkets intresse kan endast ligga i fredliga relationer med Ryssland och inte i en konfrontation med ursprung från Potomacs stränder.
Om Frankrike fortfarande hade betraktat sig själv som en oberoende maktfaktor borde det aldrig ha återinträtt i NATO:s militärkommando som inte är en jämlik allians utan underkastelse. Den liknar det Attiska sjöförbundet dominerat av Aten som under antiken strävade efter att underkuva de andra grekiska stadsstaterna. Ryssarna har varit välvilliga efter den sovjetiska kommunismens fall och Warszawapaktens upplösning. Man lovade dem efter Tysklands återförening att NATO aldrig skulle utvidgas till deras gränser. Man ljög för dem. Om jag vore ryss skulle jag tro att man bevittnade en mjuk aggression mot Ryssland. Om jag vore i Putins ställe skulle jag vara mycket argare än honom.
Vår allians med Ryssland styrs av geografin, historien och kulturen. Det ryska hotet, den ryska imperialismen i Europa är myter, skapelser av ideologisk propaganda. Redan på Sovjetunionens tid var hotet från Röda armén och Warszawapakten inte ens trovärdigt i CIA:s och Pentagons ögon. Ännu mindre idag med Putins Ryssland. Dessutom bedrar myndigheterna i Washington det amerikanska folket genom att väcka rysskräcken till liv. För det verkliga hotet kommer från ett annat håll.
Den centrala målsättningen skulle uppenbarligen inte endast vara ett nytt franskt utträde ur NATO:s militärkommando utan i slutändan NATO:s försvinnande samt en ekonomisk och militär union mellan Europa och Ryssland. För tillfället är det en mycket avlägsen möjlighet men historien kan accelerera. Det viktigaste nu är att ersätta rysskräcken som står i strid mot våra intressen med en ryssvänlighet som är i enlighet med våra intressen.
(Originalartikel: La russophobie : stratégie US contre la France et l’Europe)
Om skribenten: Guillaume Faye
