Den nationella rörelsen lever och växer i olika former, och i takt med den tillväxten behöver vi fundera på strategiska val precis som andra större rörelser och organisationer. Som regel har våra strategiska val att göra med organisation och metodik, och det finns ingen anledning att söka ändra på den saken eller prata teknik för teknikens skull, men det finns ett undantag – vi behöver ta ställning till ett teknikval och jag ska här argumentera för vilket.
Open source-tekniken är idag i princip fullgången och kan användas i snart sagt alla kombinationer och för alla behov, även med de högsta krav på funktionalitet. Open source som idé är helt enkelt mjukvara som i sig själv är gratis och transparent med avseende på källkod och dokumentation, och vars upphovsmän tjänar pengar på kvalificerad konsultation kring mjukvaran och dess tillämpningar.
Med open source kan vi ta kontroll över vårt öde på ett fundamentalt annorlunda sätt och på ett högre plan. Media och andra fiendeorganisationer har redan byggt sig sina plattformar, men vi behöver inte göra som de hart gjort, tvärtom kan vi dra slutsatser av deras misstag och göra saker bättre. Open source kräver en högre kompetens att utveckla och använda, men det är precis den kompetensen vi behöver och måste skaffa oss. Det är med den kompetensen, och liknande högre förmågor vi skaffar oss, som vi kan tränga fienden ur brädet. Det är nödvändigt i vilket fall som helst – ingen i historien har någonsin lämnat ifrån sig makten frivilligt, utan maktövertaganden har alltid skett för att en kompetentare motståndare har tvingat fram dem.
En ytterligare sak som open source-tekniken ger oss kontroll över är vår integritet och konfidentialitet. Det finns idag en hel subkultur inom fienden som lever på att förfölja människor ibland oss med obekväma politiska uppfattningar. Tidningen eXpo och Researchgruppen är bara några exempel – många vinddrivna, intoleranta vänsterextremister har hittat en eftersökt födkrok i olagligt spionage på nätet och annorstädes. Dessutom är det svårt att sätta tilltro till att stora mjukvaruföretag, Microsoft, Google, Apple, Facebook m fl, verkligen vill eller kan sätta något emot när fienden på institutionell nivå hör av sig och vill ha information om politiskt obekväma, även information som på inget sätt är brottsrelaterad. I Sverige vet vi bl a, trots den mörkläggning som fienden inom staten vill upprätthålla, att SÄPO har krävt mer eller mindre fullständig tillgång till all trafik till och från internetoperatören Bahnhofs kunder.
Men open source-mjukvara för kryptografi och sekretess är också den öppen med avseende på källkod och funktionalitet, och därför kan den också bli testad av ett brett kollektiv av kunniga entusiaster över hela världen. Vi kan låsa dörren mot fienden på ett helt annat sätt med den här sortens open source-mjukvara, och det hjälper inte om fienden ringer Microsoft, Telia eller någon annan och ber att de ska lämna ut oss.
Inget är så roligt som att hitta fel på det som andra har gjort, och den motivationen ger en hävstång i processen med felrättning och testning som Microsoft och IBM med flera aldrig kan tävla med när de sätter in betalda tjänstemän på samma sak. Eric S Raymonds bok The Cathedral and the Bazaar är en lämplig fortsättningsläsning för den som speciellt intresserar sig för detta.
Dessutom tar vi upp kampen inom ett nytt område – kampen för våra jobb och vår välfärd i såväl Europa som hela Västerlandet. Jobb och välfärd kommer ur kompetens, samt ur en militant vilja att behålla och utveckla den kompetensen lokalt, i konfrontation med globala organisationer. En del av det som fienden gör för att alienera oss och atomisera oss, med globaliseringen som vapen, är att avhända oss vår kritiska kompetens. Vi ska alla vara som utbytbara kugghjul, lika som sockerbitar, och i varje ögonblick ska hotet om jobbflytt hänga över oss. Open source ger oss en möjlighet att låsa fast framför allt mjukvarukompetens lokalt, så att inte oräkneliga jobb kan flyttas från Västerlandet med ett enkelt penndrag i ett styrelserum. Och mjukvarukompetens är en kritiskt, strategiskt viktig framtidskompetens. Det är strategiskt intressant för oss i den nationella rörelsen att leda kampen för att behålla våra jobb i Västerlandet. Det kommer med all säkerhet att generera ytterligare stöd för oss, lite på sidan av den ideologiska huvudströmmen.
Och nu får väl någon kalla mig visionär eller eskapist, men jag menar att vi faktiskt har potentiella vänner som vi bara inte har upptäckt ännu. Open source, och rätt beslut kring den plattformen, kan ge oss en ingång till kontakter med antiglobalister i Japan, Kina och Korea. I dessa numera på många sätt högt utvecklade länder finns en stor skepsis mot globalisering, en skepsis som bl a har tagit sig uttryck i strategiska val av mjukvaruplattformar. Folkrepubliken Kina har t ex på politisk nivå tagit beslut om att prioritera operativsystemet Linux, en open source-mjukvara med rötter i UNIX. Det koreanska mobiltelefoniföretaget Samsung använder Android, ett mobiloperativsystem som är avlett ur Linux. Vilka samarbetsmöjligheter som kan finnas sätter antagligen bara fantasin gränsen för, men det är upp till oss att pröva, och förutsättningarna finns – kineser, japaner och koreaner är lika trötta på globalism och globalisering som vi, och dessutom lika skeptiska till att stora beslut med bäring på deras välfärd och vardag ska tas utan insyn på avlägsna huvudkontor.
Vi står inte ensamma mot media, staten, Microsoft och IBM m fl, och vi kan se till att de inte får som de vill hela tiden, som de har fått hittills. En del av lösningen har vi i egna händer och hjärnor, om vi kan använda open source strategiskt och klokt.
Om skribenten: David Gellerman
