George Soros: Europas fiende

av 13 april, 2016

Feminism, Geopolitik, Invandringspolitik, Liberalism, Marxism, PK, Rekommenderat, Vänstern

Den världsberömde ”filantropen” George Soros har i åratal varit en av de mest problematiska figurerna i världspolitiken. I västeuropeisk media framställs han ofta som en välbärgad, välmenande opinionsbildare med vänsterdrag, som arbetar med olika ideella organisationer för att göra världen till en bättre plats.

Redan en ytlig översikt av de senaste decennierna av George Soros karriär visar att den här bilden till stor del är falsk, och att Soros är ett perfekt exempel på problemet med privata ekonomiska intressen som övertrumfar, eller försöker övertrumfa, nationell självständighet, och staters och individers friheter. Denna artikel är ett försök att erbjuda en sådan översikt. Givetvis ägnar sig Soros och hans olika verksamheter också åt ganska okontroversiella former av välgörenhet och antikorruptionsarbete, men denna artikels fokus kommer att vara på andra och viktigare aspekter av hans aktiviteter.

Valutakrig och Open Society Foundations

Ett av få fall där Soros kritiserats öppet i Väst är i samband med sina valutakrig. Han erkänner själv att han sänkt det brittiska pundet i ett valutakrig med Bank of England, och tjänat en miljard dollar på affären. Förlorarna var de brittiska skattebetalarna.1 Soros gjorde detsamma i vårt eget hemland, och sänkte den svenska kronan genom en liknande strid med den svenska centralbanken, än en gång på allmänhetens bekostnad.2

Soros är inte precis ensam om att drivas av ekonomiskt egenintresse och vad vänstern en gång i tiden skulle ha kallat en aggressiv, nyliberal ekonomisk agenda. Hans särskilda form av ”välgörenhet” är däremot ett ovanligare fenomen. Genom sina Open Society Foundations (OSF, tidigare Open Society Institute), är Soros aktiv i 41 länder. Organisationens olika grenar har sammantaget 1,800 anställda, och uppskattas ha spenderat närmare 13 miljarder dollar sedan den ursprungliga stiftelsen grundades 1993.3

2015 bedömde Transparify – en så kallad NGO (non-governmental organisation – icke-statlig, ofta ideell, organisation) som övervakar andra NGOer, att Soros Open Society var USA:s slutnaste och minst transparenta NGO,4 och samma år förbjöds organisationen i Ryssland.5

Amerikanska OSF och Soros finansierade bland annat protesterna i Ferguson, Missouri, med åtminstone 33 miljoner dollar.6 Soros var märkbart obekymrad om att protesterna utlöste massiva raskravaller och allvarligt försämrade rasrelationerna i USA genom att förminska en komplex fråga till revolutionär mysticism och en fråga om jämlikhet och ”Social Justice”. Soros finaniserar också Moveon.org, en nordamerikansk hemsida och organisation som har hållit aggressiva och ibland våldsamma protester riktade mot Donald Trumps kampanjmöten.7

För en person och institution som påstår sig vilja sprida konstitutionell demokrati och frimarknadsliberalism är Soros och den amerikanska avdelningen av Open Society Foundations väldigt förtjusta i pöbelvälde, populism och extremvänstermilitans. I Sverige har Soros för övrigt gått så långt som till att finansiera en ”forskningsrapport” ämnad att utreda hur man ska kunna få den europeiska arbetarklassen att acceptera mångkulturen, författad av svensk-koreanen och självutnämnde anarkisten Tobias Hübinette.8 Hübinette är känd inte bara för sitt omfattande brottsregister, utan också för flera radikala, anti-europeiska utbrott, där följande lilla kärleksballad torde vara det kändaste: ”Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”9

Soros lägger också mängder av pengar på mindre direkta försök att kontrollera den offentliga debatten i Europa. Årliga index som World Press Freedom Index10 och Corruption Perception Index11 finansieras av Soros genom Open Society Foundations. Dessa index har en sak gemensam: regeringar som inte faller det västerländska vänsterliberala etablissemanget på läppen får genomgående synnerligen låga poäng, och framställs därmed som auktoritära i västerländsk media, helt utan något som helst kritiskt perspektiv. De delar också det bisarra draget att deras urvalsprocess och rådata inte är offentliga, och alltså inte kan verifieras. Ändå citeras deras påståenden rutinmässigt i syfte att rättfärdiga påhopp på länder som exempelvis Ungern. Vem som än jämför medieklimatet i Ungern och Sverige ”på marken” skulle få synnerligen svårt att argumentera för att Ungersk media är mindre ”fri” än den svenska. Andelen ungrare som har möjlighet att väga Soros och hans vänstervridna liberala tidningars åsikter mot de mer konservativa ungerska är avsevärt mycket större än andelen svenskar som exponeras för någonting annat än omskrivna varianter av uppgifter från CNN och The Economist.

Migrationskrisen

Medan Soros allmänna vänstervridning kan ses som inget mer än ett uttryck för en åsikt bland många, och hans cyniska finansiella manipulationer som en naturlig del av det rådande ekonomiska systemet, har hans aktiviteter under den så kallade ”flyktingkrisen” varit direkt illvilliga. Under hösten 2015 författade Soros en debattartikel i vilken han absurt nog hävdade att Europa hade en ”skyldighet” att ta emot åtminstone en miljon (!) invandrare per år.12 Artikeln publicerades genom Projekt Syndicate, en annan av Soros snilleblixtar vars verksamhet går ut på att sprida ledarartiklar författade av en rad personer ur världens elitklickar av opinionsbildare. Debattartiklarna som skickas in till projektet tas sedan upp av ett femhundratal större medier och publikationer över hela världen, som återger artiklarna på sitt eget språk.

Genom Project Syndicate nådde i förra månaden en annan debattartikel13 bland annat brittiska The Guardian och Sveriges egna, agendasättande Dagens Nyheter. I artikeln krävde Soros att Europeiska skattebetalare skulle betala åtminstone 120 miljarder Euro för att understödja ökad invandring till Europa. Förslaget kan låta sinnessjukt, men bara dagar efter att artikeln publicerats förklarade EU att man skulle distribuera en summa motsvarande två miljoner genomsnittliga makedoniska månadslöner i kontanter till de illegala invandrare som för närvarande befinner sig vid den makedoniska gränsen.14

Även om Soros åsikter väger tungt i norra Europa och hos EU-nomenklaturan, har hans uppförande mött visst motstånd på annat håll. Efter att det avslöjats att Soros NGOer under 2015 delade ut handböcker till flyktingar på Balkan, i vilka fanns råd för hur man skulle kunna ta sig in i Europa illegalt,15 fördömdes Soros av sitt hemland Ungerns regering, som anklagade honom för att försöka tvinga upp landets gränser mot befolkningens egen vilja.16 Ungerns premiärminister, Viktor Orbán, kallade Soros inblandning i flyktingkrisen ”förräderi”.17

”Färgrevolutioner”

Längre österut blir Soros aktiviteter än mer olycksbådande. I Ukraina bidrog hans NGOer på ett substantiellt sätt till de så kallade ”färgrevolutionerna” 2004 och 2014, och därmed till den politiska instabilitet som (oavsett hur man ser på Ryssland eller någon annan fråga rörande Ukraina) har förvandlat landet till något som snart kan klassas som en s.k. failed state. Det senare av upproren ledde, som allmänt känt är, till en statskupp och ett utdraget inbördeskrig, som mycket väl skulle kunna leda till ett permanent uppdelat Ukraina. Läckta e-mails har visat att Soros givit direkta order till den nuvarande ukrainska regeringen.18

Vidare har Soros dragit upp en ekonomisk ”utvecklingsplan”,19 som mottagits väl av den ukrainska regeringen, och ”erbjudit sig” att investera stora pengar i Ukraina, på villkoret att Europeiska skattebetalare bidrar med massiva ekonomiska subventioner.20 Än så länge har den korruption och det maktmissbruk som påstås ha utlöst Maidanrevolten fortsatt som alltid inom ukrainsk politik, möjligen för att de orsaker som fick ukrainarna att gå ut på gatorna i protest från första början inte alls var samma orsaker som drev Soros och de av hans allierade som var utvalda för att hamna i revolutionsregeringen.

I andra delar av Öst- och Centraleuropa hittar vi också Soros och Open Society Foundations i full färd med att provocera fram oroligheter och öka risken för fullskaligt krig. OSF var öppet inblandade i Rosenrevolutionen i Georgien 2003,21 och finansierade ”bulldozerrevolutionen” i Serbien 2000.22

I Ungern fungerar den Sorosfinansierade högskolan Central European University i Budapest sedan ett kvarts sekel som ett nav för spridandet av postmarxistisk ideologi genom Central- och Östeuropa. Bland annat sponsrar CEU ”forskning” inom fält som genusvetenskap och minoriteters rättigheter.23 Även om universitetet alltså har en synnerligen inskränkt inriktning, är det genom Soros försorg ett av Europas mest välfinansierade.24 CEUs rektor, John Shattuck,25 har skrivit flera opinionsartiklar för bland annat The Boston Globe och The Financial Times. I dem riktar han hård kritik mot Ungerns invandringspolitik, utifrån resonemang som inte ger ett särskilt akademiskt intryck. Efter att ha påstått att ”människorna som flyr till Europa från krigshärjade länder är inte invandrare som söker ekonomiska fördelar, utan flyktingar från våld och förtryck”, fortsätter han:

”Anti-invandrarlagstiftningen i Ungern och andra EU-länder har skapat nya hinder för politisk asyl. Högerretorik avhumaniserar asylsökarna. Säkerhetspersonal konfronterar flyktingar i en explosiv atmosfär, framprovocerad av anti-invandrargäng.” Shattuck hyllar de frivilligarbetare, bland dem studenter från hans eget universitet, som ”hjälper grupper som Migration Aid att erbjuda de strandsatta flyktingarna mat, kläder, information, och kanske viktigast av allt, medkänsla.”26

Migration Aid, som började som en Facebook-grupp, har anklagats av det ungerska regeringspartiet Fidesz för att motta ”generöst stöd” från George Soros.27 En av styrelsemedlemmarna i Migration Aid, Zsuzsanna Zsohár, har senare förnekat detta påstående, och hävdat att alla organisationens finansiella transaktioner är offentliga.28 En av Migration Aids grundare sade till den ungerska dagstidningen Magyar Hírlap att alla påståenden om Sorosfinansiering var ”lögner”, men CEU har ändå låtit dem använda en av universitetets hörsalar som lagerlokal.29

Soros inblandning i ungersk vänsterliberal media är välkänd och har redan berörts ytligt, och behöver inte utvecklas ytterligare här.30

Skulle vi vända blicken längre söderut, till Mellanöstern, eller helt enkelt längre bak i tiden, skulle den här listan kunna fortsätta för alltid. Även om Soros tror, eller låtsas tro, att han motiveras av en eller annan idealistisk princip, är det för den objektive betraktaren uppenbart att slutresultatet av hans enmanskrig mot en mängd olika fiender och principer inte är något annat än meningslöst lidande och samhälleligt sönderfall.

Panamapappren

Enligt WikiLeaks kom den nyliga läckan av Panamapappren från Organised Crime and Corruption Reporting Project (OCCRP), en organisation finansierad av USAID (US Agency for International Development) och George Soros. WikiLeaks beskriver läckan som en attack finansierad av USAs regering och George Soros tillsammans, riktad mot Ryssland och det forna Sovjetblocket. Gerard Ryle, chef för ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists) har sagt till den ryska nyhetsbyrån TASS att Putin och Ryssland inte är målet för läckan: ”It wasn’t a story about Russia. It was a story about the offshore world.”31 I bjärt kontrast mot detta påstående har många mediekanaler valt att illustrera artiklar i ämnet med bilder av den ryske presidenten, även om varken Vladimir Putin eller någon av hans familjemedlemmar nämns i pappren. Det är också värt att nämna att organisationen ICIJ skapades av Center for Public Integrity (CPI), som finansieras av, bland andra, Open Society Foundations.32

Att motverka Soros och hans underhuggare

I den mån som Soros och hans olika initiativ finansierar och stödjer militanta subversiva rörelser, som ofta är fallet, kan han inte gärna överraskas av att olika regeringar använder de medel de har för att motverka aktiviteter som är eller borde vara olagliga. Så länge hans subversiva verksamhet äger rum inom lagens ramar och följer yttrandefrihetens principer är frågan om hur man ska konfrontera dem betydligt mer komplex. Det första steget är att göra klart för den Europeiska allmänheten exakt vad Open Society Foundations och Soros gör, och hur och varför de gör det, så att deras försök att etablera sina destruktiva fantasier som politisk konsensus eller sunt förnuft i allmänhetens ögon kan motarbetas genom saklig, underbyggd debatt.

Det finns ett gammalt uttryck som säger att troll spricker i solen. Jag hoppas uppriktigt att det samma gäller de organisationer som gjort det till sin verksamhetsidé att begå förräderi i kontinental skala.

Relaterade länkar

RightOn.net: ”George Soros: Enemy of Europe”

Magyar Hirlap: ”Soros, Európa ellensége”

Fotnoter

Om skribenten:

Civilekonom från Göteborg och en av Tankesmedjan Motpols grundare. Daniel har både bedrivit ekonomisk forskning samt tillskansat sig en gedigen erfarenhet från näringslivet. Han är idag VD för bokförlaget Arktos som är världsledande inom traditionalistisk och högerorienterad litteratur. Inspiration hämtar Daniel främst hos tänkare från den franska nya högern, den traditionella skolan samt den konservativa revolutionen och han är en av initiativtagarna till att introducera identitära strömningar här i Skandinavien. Daniel är författare till boken "Högern kommer tillbaka: Handbok för den äkta oppositionen" (Arktos, 2015) som hittills utkommit på 14 olika språk. Följ honom på Twitter/X: https://twitter.com/Daniel_Friberg