Det har kommit ett slags svar från regeringens sida på attentatet i Norge. Man kommer att satsa mer resurser på att bekämpa ”våldsbejakande extremism”. Den knappt existerande vitmaktmiljön får sig en släng av sleven, liksom islamismen och den autonoma vänstern, trots att dessa rörelser egentligen inte har något med händelserna i Norge att skaffa. Indoktrineringen i skolorna ska intensifieras, särskilt indoktrineringen av ”en kärna av omkring 20 procent av eleverna som uttrycker tydligt intoleranta attityder, det handlar framförallt om pojkar från socioekonomiskt marginaliserade hem”.
Det är intressant att notera att ingen av de föreslagna åtgärderna skulle ha stoppat Breivik eller kommer att förhindra att någon följer hans exempel: Breivik kommer inte från ett ”socioekonomiskt marginaliserat hem”; han är för demokrati och var under skolåren hiphopare och hade således omfamnat de attityder som regeringen önskar inympa i skoleleverna; dessutom riktar sig inte Breivik till dem som arbetar med oppositionspolitik öppet eller organiserat och följaktligen riskerar att hamna i olika register.
Breivik riktar sig i sitt kompendium 2083 till ickeorganiserade individer och ställer upp ett alternativ till parlamentariskt, metapolitiskt och annat organiserat politiskt arbete: håll dig undan all oppositionell verksamhet, manar han; om du ska gå med i ett parti, välj ett etablerat parti, som kan ge dig ”ett lätt sätt att komma nära mål som annars vore omöjliga” (s. 927); upprätthåll en politiskt korrekt fasad (s. 852), bida din tid och planera ett terrordåd där du ”inte säljer ditt liv billigt” utan dödar så många mångkulturister som möjligt. (En central tanke är också att man inte ens ska försöka att komma undan med dådet utan förlika sig med döden eller livstids fängelse och fokusera all planering på att åstadkomma största möjliga skada; hårdare straff skulle därför inte ha någon som helst avskräckande verkan på dem som anammar Breiviks idéer.)
Utspelet från regeringen förefaller sålunda ha en blott skenbar relation till Norgemassakern och går i stället ut på att övervaka och göra livet surt för dem som inte väljer Breiviks väg utan föredrar att arbeta med hjälp av olika former av organisering och gruppsamarbete. Denna väg görs därmed mindre attraktiv, vilket innebär att Breivik-alternativet blir desto mer tilldragande och även kan komma att uppfattas som mer legitimt. Detta riskerar alltså att spela Breivik rakt i händerna, ty som han skriver angående norska Framstegspartiet: ju fler som får sina ”illusioner om en demokratisk förändring krossade”, desto fler kommer att ”tillgripa väpnat motstånd” (s. 1401).
*
Om man verkligen ville motverka framtida, inhemsk terrorism, vore det bättre att slå in på motsatt väg. Läser man Breiviks kompendium så framgår att han är för demokrati men menar att den demokratiska processen har satts ur spel och inte fungerar som den ska, särskilt när det gäller invandringspolitiken, något som nog en stor del av befolkningen skulle kunna skriva under på.
Ville man minska grogrunden för efterföljare borde man därför ta itu med det demokratiska underskottet och försöka släppa debatten helt fri, inte bara på Internet, utan i etablerade media, åtminstone de statliga. Man skulle kunna söka bannlysa tabubeläggning och härskartekniker, såsom stämplingar, psykologisering och sjukförklaring av vissa åsiktskomplex (termen ”islamofobi” för att ta ett aktuellt exempel), från det offentliga samtalet. Politiskt motiverad censur skulle kunna förbjudas i statliga media. Man skulle kunna försöka få till stånd en saklig och vuxen diskussion om de viktiga samhällsproblem vi står inför. Återinför — eller inför — kort sagt ett demokratiskt, offentligt samtal värt namnet. Det demokratiska systemet skulle samtidigt kunna reformeras i direktdemokratisk riktning för att få mer legitimitet.
På dessa reformer skulle förmodligen automatiskt följa en kraftig men fredlig förändring av invandringspolitiken och återvandringspolitiken m.m., vilket slutgiltigt skulle undergräva underlaget för uppkomsten av fler breivikar.
*
Det låter som en klyscha, men det här terrorismproblemet skulle alltså kunna lösas med mer frihet och mer demokrati, dvs. riktig frihet och riktig demokrati.
I stället tycks vi dock få en ytterligare dos av sådant som skapade Breivik: mer indoktrinering i kulturmarxistiska värderingar, mer övervakning av dem som inte väljer Breiviks metod, mer otillbörlig uppifrånstyrning i demokratins namn osv.
Om skribenten: Lennart Berg
