Massakern i Oslo och Utöya har skakat om Norge, Sverige och hela världen, och vi har fått se en allt annat än vacker föreställning där gärningsmannen Anders Behring Breivik förskjuts mellan olika politiska läger; få vill kännas vid att någon med något som liknar ens egen politiska åskådning skulle kunna genomföra ett så horribelt dåd, och alla försöker sortera in honom i ett fack så långt som möjligt från sitt eget. Jag har hängt med i nyhets- och kommentarflödet så gott jag har kunnat och har även läst delar av det manifest och sett den film attentatsmannen ska ha framställt, där han motiverar sitt handlande, och tänkte här presentera några reflektioner som jag har gjort hittills.

*

De flesta som är politiskt medvetna har nog någonstans insett att massinvandringspolitiken och ett demokratiskt samhälle med fri åsiktsbildning i förlängningen är en oförenlig kombination och att den nuvarande samhällsutvecklingen pekar mot ett framtida sammanbrott och kanske till och med inbördeskrig. Det finns flera tänkbara framtidsscenarier, men fortsatt demokrati och massinvandring för evinnerlig tid är inte ett av dem.

För ett parti som socialdemokraterna och andra etablissemangspartier är icke desto mindre visionen om ett mångkulturellt, demokratiskt blandsamhälle med öppna gränser en bärande del, som motiverar och lockar nya medlemmar. När attentatet i Norge har fått sjunka in och de omedelbara sympatiyttringarna med det drabbade partiet har lagt sig tror jag att denna vision kommer att ha förlorat mycket av sin lyskraft och trovärdighet och att det kommer att bli svårare att rekrytera medlemmar och sympatisörer med hjälp av den.

Attentatsmannen Breivik har sagt att han ville sända en signal: om ni inte ändrar er politik så kommer samhället att störtas i kaos. Och trots att det för varje anständig människa är en självklarhet att ta avstånd från den grymma metod han använde för att skicka signalen, så måste signalen i viss mån nå fram, eftersom han med sitt exempel har visat att en enda person, om denne är tillräckligt fanatisk och hänsynslös, kan åstadkomma oerhörd skada på den nuvarande maktstrukturen; i praktiken blir det, om inte Breivik skulle visa sig vara en fullständigt unik engångsföreteelse, omöjligt att skapa ett fredligt, demokratiskt blandsamhälle. Systemet blir nu tvunget att skydda sig mot tillslag av framtida ensamvargar som i Breiviks anda handgripligen och med alla medel "decimerar kulturmarxismen" på ett icke blott symboliskt utan högst kännbart vis. I och med att han använde attentatet som ett gigantiskt marknadsföringsevent för sitt manifest, i vilket han förklarar hur han resonerar och har gått till väga och ger taktiska och praktiska tips och råd, och i och med att de spänningar och den polarisering som gav upphov till Breivik kommer att bli alltmer påtagliga med tiden, så vore det naivt att inte förvänta sig att andra kommer att följa i hans fotspår.

Om massinvandringssamhället ska kunna fortbestå så kommer i så fall en effektiv polisstat, inklusive ett kväsande av Internet, att bli nödvändig. Som svar på massmordet har det redan framförts flera subtila och inte så subtila krav på Internetcensur, ökad övervakning, politisk registrering etc. Oberoende av vilken väg man slår in på så går visionen om det demokratiska, mångkulturella blandsamhället mot sin död.

*

Att Breivik till en icke obetydlig del grundade sina handlingar på sin version av kristendom (hur okristliga än själva handlingarna var) är också värt att notera. Kristendomen har historiskt sett och i praktiken varit allt annat än pacifistisk och kan under vissa betingelser bidra till att uppamma till och med mer fanatism än till exempel islam, något som fallet Breivik är ett aktuellt exempel på.

Inte bara förberedde sig Breivik på döden, trygg i sin Gudstro och i sin övertygelse om att han hade rätt, som en muslimsk självmordsbombare skulle kunna ha gjort, utan han gick längre än så, ty han beredde sig på att bli utsatt för spott och spe och hat från hela världen — också från sina mest närstående och från flertalet som delar hans politiska övertygelse — fängelse för resten av livet och eventuellt tortyr (han menar i manifestet att informella former av tortyr tillämpas även i norska fängelser, till exempel genom att en fånge placeras bland fientliga medfångar som får fria händer). Kort sagt hade han förberett sig på sin Golgatavandring. Det steget i martyrskapet finns, rätta mig om jag har fel, inte inom islam, ehuru det inte sällan förekommer att muslimer med öppna ögon går i döden och tar andra med sig för en högre sak.

Breivik resonerar kring döden i manifestet och kommer fram till att han, om han skulle överleva attentatet, mer verkningsfullt skulle kunna föra ut det politiska budskapet och motverka att den politiska udden slipas bort, förkrymps och oskadliggörs i den efterföljande uppståndelsen. Trots medvetenhet om vad det kommer att innebära för honom i form av hat, avståndstaganden och fysiska och psykiska umbäranden föredrar han därför att om möjligt överleva dådet, vilket troligen är huvudförklaringen till varför han inte gjorde motstånd mot polisen vid gripandet.

Jag vet inte vad jag mer kan säga till den som inte inser vilken samhällsfarlig suggestionskraft Breiviks gärning har. Jag vet inte heller vad detta i slutändan kommer att leda till; men det som har hänt är tillräckligt betydelsefullt för att tala om ett före och efter Breivik. Det politiska landskapet och framtiden ser annorlunda ut efter det här.

*

Det kan tilläggas att det egentligen inte spelar någon avgörande roll om det skulle visa sig att dådet är en del av en större konspiration av falskflaggkaraktär, vilket har visat sig vara fallet med en del andra terrorattentat genom historien. Jag har än så länge inte sett några övertygande belägg för något sådant den här gången, men oavsett vilket så har jag svårt att se annat än att det kommer att komma efterföljare till Breivik, efterföljare som opererar på egen hand och inte kan kontrolleras av någon och som kommer att bidra till att göra det mångkulturella, demokratiska samhället än mer ohållbart än det är i sig självt.

Avslutningsvis vill jag understryka att jag inte anser att ändamålet helgar medlen och att jag inte förespråkar våld eller andra olagliga metoder för att uppnå politiska mål. Jag känner medlidande med de anhöriga till dem som har drabbats av denna attack men tror alltså att stenen nu är satt i rullning och att vi tyvärr kommer att få se fler, liknande händelser under åren som kommer.

——————

Se även Oskoreis analys av manifestet:
Del 1
Del 2

Kommentarer och analyser från Occidental Observer om Breivik

Om skribenten: Lennart Berg

Den moderna sociobiologin har en stor, icke exploaterad potential för att förstå, framställa och förutsäga samhällsförändringar. Vi borde eftersträva att det blir minst lika okontroversiellt att göra en sociobiologisk analys, som det i dag är att göra en "klassanalys". Denna blogg kommer att lyfta fram sociobiologisk forskning och söka visa med exempel hur sociobiologin kan användas för att analysera samhället och vår omvärld.