Vafalls?! Ska inte vem som helst som vill kunna bli en viking? Vad är detta? En vägledning bara för nordbor? Är det verkligen tillåtet?
***
Den som har barn har sannolikt noterat de många titlarna Magikologi, Drakologi, Egyptologi, Piratologi och så vidare. De är mycket fantasifulla och omsorgsfullt utförda bilderböcker fulla med roliga fakta, spännande anekdoter, pyssel och knåp, pop-up-modeller och framförallt handgripliga instruktioner till hur man hittar och fångar en drake, blir en fullfjädrad magiker, pirat etc. Det är så detaljerat att man som förälder frestas att då och då påpeka för glina att det mesta bara är på låtsas. Blandningen av fantasier om exempelvis drakar och fakta om det forna Egypten kan vara lite förvirrande för de yngre.
Senaste tillskottet i serien heter, lustigt nog, ”Hur man blir viking – vägledning för nordbor”, utgiven på Wahlströms. För nordbor alltså… Man hajar till. Författaren kan ju visserligen med ”nordbo” mena envar som råkar vara bosatt i Norden (och skulle säkerligen svara så om han fick frågan, han vill väl inte bli arbetslös heller).
Men efter att ha läst igenom boken skulle det förvåna mig mycket om den tilltalar någon som inte faktiskt är etnisk nordbo och kan relatera till kynne, historia och anletsdrag på ett personligt plan. Skulle med andra ord inte tro att den blir någon kioskvältare i Rosengård…
Böcker om vikingar är legio, även för barn. Men få av dem är så här inspirerande och förvånansvärt befriade från tröttsam, social-liberalistisk propaganda, i alla fall om de är utgivna under de senaste tre decennierna. Bokens författare, poeten, folklivsforskaren och professorn Ari Berk* (Michigan) ägnar sig inte åt något ironiserande, vare sig uttryckt eller underförstått, över vikingatidens ideal eller livsstil och gör alltså inga försök att poppa upp eller tillrättalägga saker och ting (förutsatt att den svenska översättningen är korrekt).
Det talas ogenerat om Hjältar och Dåd, Ära och Heder och om vikten av att visa sina förfäder och gudar vördnad. Kriget är en konst, män är män och kvinnor är kvinnor och alla är stolta, trygga och modiga. Jag letar förgäves efter något irriterande mångkulturellt, kollektivt skuldbeläggande eller jämlikhetsdravel. Faktapresentationen anstår en barnbok och är givetvis förenklad men aldrig direkt felaktig. Här ett nyktert stycke om kastsamhället:
Bland vikingarna har alla sin bestämda plats. Våra hövdingar kallas ’jarlar’ och prästerna ’godar’. ’Karlar’ är bönder, hantverkare och handelsmän. Kvinnorna styr över hemmets domäner och har samma rättigheter som männen. ’Trälar’ är våra slavar och tjänare men de kan vinna sin frihet.
I tur och ordning avhandlas vikingarnas namn, kalender, världsbild med de nio världarna, mytologi, seder, vapenkonst, skaldekonst, runor, levnadsvanor, skepp, handel och plundringar, gravbruk och slutligen ödestro. Som introduktion till vår egen forntid, och – dristar jag mig att säga – även som uppbygglig litteratur för 10–12-åringar (främst pojkar) är den här boken utmärkt.
Den föreställs vara skriven av vikingen Are den Äldre, ”ättling av drottning Aud och kung Olaf”. Och en del upplysningar är helt ur hans subjektiva vikingasynvinkel, till exempel att ”magiska vapen smids av alver och dvärgar.” Men det är en fantasikryddning som knappast torde förvirra någon. Och denne Are är en vis man, som gärna delar med sig av sin klokskap:
Vad som än skett i forna tider måste vi minnas och lära av det, så att vi kan segla vidare mot framtiden och det som väntar oss där.
Låter nästan som något ur ett arkeofuturistiskt manifest… Fast riktigt så långt går nu inte boken. Men att författaren vill inspirera och stimulera råder det ingen tvekan om och det är gott om visdomsord. Jag blir riktigt upplyft på flera ställen. De avslutande orden är tänkvärda, även för en fullvuxen nordbo:
Några sista ord ska du få med dig på färden: Trots att det mesta har en ände finns det en sak som aldrig tar slut. Ja, boskap dör, människor dör, själv ska du också dö. Men ett vet jag som aldrig dör: namnet man vunnit genom ett hedervärt liv. Var framförallt trogen mot dina vänner; var aldrig den som låter vänskapen vissna. Och även om du har många vänner, glöm inte att bättre vän har ingen än sitt eget huvud, bräddfullt av sunt förnuft.
//Nilrik
*Not: Författaren Ari Berk är inte bara intresserad av det fornnordiska. Han är också expert på nordamerikanska indianers litteratur. Läs mer om kopplingen i Oskoreis utmärkta artikel Kulturell appropriering – indianer och asatroende.
Om skribenten: Administratör
