I samband med årets Nobelpris har åter frågan om kvinnlig underrepresentation inom forskarvärldens högre sfärer diskuterats. Dels anses för få kvinnor ha fått priset, dels anses för få kvinnor erhålla de eftertraktade professorstjänsterna.
Kända genusteoretikerna tillika professorerna Tiina Rosenberg och Yvonne Hirdman menar att snedfördelningen speglar en orättvisa och ojämlikhet som i grunden bottnar i den så kallade manliga könsmaktsordningen, ett genusbegrepp som implementerats väl i det svenska samhället.
I västvärlden och särskilt i Sverige har rättvisa och jämlikhet ofta kommit att handla mer om sifferexercis än faktisk kompetens. När lika många kvinnor som män återfinns inom samhällets alla områden, då har jämlikhet och rättvisa uppnåtts, enligt den egalitära dogmen – ej att förväxla med en normal, sund social jämlikhet där personliga kvalifikationer tas tillvara och uppskattas, där typiskt kvinnliga egenskaper ges högre status och lön, och där kelgrisar saknas i det offentliga rummet.
Egalitaristerna hävdar bestämt att könen är ”sociala konstruktioner”. Emellertid är deras numerära strävan efter jämlikhet ett erkännande i sig av att män och kvinnor är i grunden biologiskt olika, att könen har olika sätt att tolka och uppfatta världen samt att lösa problem på. Statistiskt sett, på en generell nivå, finns idag ett starkt naturvetenskapligt stöd för den uppfattningen. Professor Annica Dahlström har i sin bok Könet sitter i hjärnan (2007) sammanställt denna forskning (och 2009 skrev undertecknad en uppsats om könsskillnader).
Män föds med en bättre matematisk och visuospatial förmåga än kvinnor som i gengäld har en bättre utvecklad verbal och empatisk förmåga, för att nämna ett par skillnader. Dahlström betonar att arv och miljö samspelar. Vad gäller arv och könsskillnader spelar det manliga könshormonet testosteron en viktig roll. Det finns hos både kvinnor och män men – naturligtvis – i avsevärt högre grad hos de senare. Detta förklarar varför män i allmänhet är mer aggressiva och konkurrensinriktade än kvinnor. Dahlström noterar vidare att testosteronets inverkan på fysiken och hjärnan inbegriper även våra ”övriga grundläggande karaktärsegenskaper”, de som i sin tur utvecklas i samverkan med miljön.
I klartext betyder detta att testosteronet inte bara får muskler och organ att svälla utan det påverkar även våra kognitiva förmågor. Tanken framfördes redan för ett kvartssekel av ”två giganter inom samtida beteendeneurologi”, Norman Geschwind och Albert Galaburda – Stefan Hansen, professor i biologisk psykologi, beskriver utförligt de bådas resonemang i sin kursbok Från neuron till neuros (2001; Hansen berättade vid en föreläsning i fjol att han, med bakgrund i 70-talets vänster, till en början förfärades över de neurobiologiska rönen, men att han idag anser det vara ”tjänstefel” att inte erkänna biologiska könsskillnader).
Testosteron skjuter alltså på utvecklingen av egenskaper som varje människa föds med. En titt på två extremer ger en tydlig bild av detta. Män är kraftigt överrepresenterade ifråga om destruktiva beteenden såsom våld, missbruk, fängelsedomar mm – beteenden som ofta är förknippade med bristande kognitiv förmåga, låg impulskontroll, högt risktagande etc. Har man fötts med dålig impulskontroll så kommer testosteronet att påverka detta mer hos män än hos kvinnor, helt enkelt eftersom män har mer av det.
Den andra extremen gäller Nobelpris och professorer där män är likaledes överrepresenterade. Utöver att testosteron med all sannolikhet stimulerar ett medfött intellekt ger det också kraft och energi, vilket kan göra män mer uthålliga när det gäller problemlösning.
Mellan dessa extremer befinner sig den stora majoriteten på en normalfördelningskurva. Inom denna kan man finna kombinationer av impulsstyrda men likväl högintelligenta personer, såväl män som kvinnor. Man kan också konstatera att kvinnor, trots mindre testosteron, presterar i genomsnitt bättre än männen och i större utsträckning går vidare till högre studier och forskning. Men för att nå de högsta positionerna krävs oftast en skvätt testosteron. Att män har mer av det är grundläggande evolution. Och evolutionen är ojämlik.
Politiker och journalister har övergett religiösa förklaringsmodeller som man gärna baktalar med hjälp av naturvetenskap och evolutionslära. Emellertid tar man i samhällsbygget föga hänsyn till biologiska fakta. Istället har den förrädiska egalitarismen tagit över. Kanske var det den ensidiga fokuseringen på sociala förklaringar som fick Nobelpristagaren, fysikern Andre Geim, att i sitt tal, inför en häpen publik, ta upp den politiska korrekthetens grepp om Västerlandet och tala om att vi går alltmer mot ”idiokrati”.
Tillägg / Överkurs
Kutlu, N, Tan U m fl, 2001:
Testosterone and nonverbal intelligence in right-handed men with successful and unsuccessful educational levels
Abstract:
The relationship between serum total testosterone (T) concentration and fluid intelligence (nonverbal, spatial) was studied in consistently right-handed men with successful (S) or unsuccessful educational levels (NS). [—] The present data suggest that (i) very low and very high serum T concentrations may be disadvantageous, (ii) moderate T levels may be advantageous for general fluid intelligence, and (iii) a prewired cerebral organization may be essential for the T effects on cognitive abilities.
Tan U & Tan M, 1998:
Curvelinear correlations between total testosterone levels and fluid intelligence in men and women
Abstrakt: The relationship between serum total testosterone (T) level and fluid intelligence (Cattell’s Culture Fair Intelligence Test) was studied in young men and women. There was no significant difference between IQs of men and women. IQ tended to increase with T in men, except at very high T levels. It was concluded that (i) T may be associated with IQ, even in samples with no sex-related IQ difference; (ii) too low or too high T may be disadvantageous for fluid intelligence in women; (iii) T may be advantageous for this kind of IQ in men, except very high T levels.
Man måste skilja på fritt och bundet testosteron där den förra tycks ha den största inverkan på intelligensen. Högt fritt testosteron är typiskt för de som utövar aerobiska sporter och befordrar blodcirkulationen i hjärnan samt optimerar även andra hormoner. Totalt blir effekten ökad koncentrationsförmåga och högre hastighet i hjärnans bearbetning av problem. Faktum är att hjärnans celler också regenereras även i hög ålder vid mycket motion (som är antiinflammatorisk och befrämjar högt fritt testosteron ). Däremot minskar totalvärdet av (bundet) testosteron vid mycket motion. Se vidare Börje Lundstetdt: Därför slås pojkarna ut i skolan
Om skribenten: Järven
