De senaste dagarna har vi tagit en närmare titt på utvecklingsekonomen Paul Colliers värdefulla studie av den globala migrationen. Collier visar att en fortsatt eller ökad migration är skadlig både för de fattigaste ursprungsländerna och de rikare mottagarländerna. För länder som Kina kan effekten vara mer positiv, kinesiska migranter återvänder ofta till Kina med en högre utbildning. Till de fattigaste länderna är sådant återvändande ofta mer ovanligt.
Collier och migranterna
If economic self-interest were the only influence on behavior, the people in poor countries should move heaven and earth to migrate to rich countries, but once there they would vote for the political parties that advocate tightening restrictions on immigration.
– Collier
Collier summerar också de studier som finns kring migranterna själva. Så finner han bland annat att den grupp som skadas mest ekonomiskt av fortsatt immigration är de senast anlända, då det är de som konkurrerar direkt med nya immigranter. Detta kan vara en värdefull insikt för den svenska integrationsdebatten.
Collier visar att rent ekonomiskt är migranterna migrationens stora vinnare. Skillnaderna i produktivitet, och inkomst, är stora mellan fattiga och rika länder. Collier skriver att man bara genom att flytta en arbetare från ett land till ett annat kan öka hennes produktivitet tio gånger. Naturligtvis innebär detta också att inkomsten ökar, om än inte lika mycket.
Collier diskuterar också vem som har rätt till frukterna av denna ökade produktivitet. Är det exempelvis ursprungslandet? Det finns argument för detta, men starkare är argumenten enligt Collier för att det är mottagarlandet som har rätt till frukterna. Detta då det är detta lands överlägsna sociala modell som orsakat produktivitetsökningen. Collier misstänker dock att en särskild ”immigrant-skatt” ytterligare skulle bidra till att göra immigranter till underklass.
Värt att notera är att antalet potentiella migranter är enormt. Collier hänvisar till den Gallupundersökning där 40% av invånarna i fattiga länder svarade att de skulle vilja flytta till ett rikt land om det varken fanns juridiska eller ekonomiska hinder. Undersökningen fick kritik för att vara orealistisk, och Collier instämmer i kritiken. Om 40% av befolkningen i ett land flyttade, skulle det skapas enorma diasporor och ett starkt tryck på de kvarvarande att också migrera. Det finns, kort sagt, starka argument mot fri invandring.
Bortom materialismen
…the most powerful determitants of happiness appear to be social: marriage, children, and friends are the stuff of happiness, not the size of a paycheck.
– Collier
I inlägget om migrationen och de allra fattigaste länderna identifierade vi seglivade koloniala och rasistiska föreställningar, där länder i Syd betraktas som hopplösa fall och migration till vårt samhälle som den enda vägen till ett bättre liv. Intressant är att den förenklade invandringsdebatten också präglas av seglivade materialistiska förenklingar.
Så visar Collier att ekonomiskt är migranter ofta vinnare på migrationen. Men innebär då detta att de blir lyckligare? För ett halvt sekel sedan beskrev Magnus Stenbock flytten från den svenska landsbygden in till städerna som ett historiskt trauma. Hur framstår inte flytten från den irakiska landsbygden, omgiven av släkt och vänner, till en svensk förort i jämförelse? Det finns inte många studier som undersöker detta, men Collier återger resultaten av ett par.
Så har det i flera studier visat sig att immigranter ofta är mindre lyckliga än de infödda. Detta skulle dock mycket väl kunna bero på kulturella faktorer. Collier har hittat två studier som låter oss ana att så inte är fallet. En studie av immigranter från Tonga till Nya Zeeland visar att deras inkomster ökade med 400% på bara fyra år. När de ombads beskriva hur lyckliga de var på en femgradig skala, visade det sig däremot att deras lycka minskat med 0,8. En studie av migranter från indisk landsbygd till indisk storstad ger liknande resultat. Effekten av att flytta till ett nytt land var dock större, Collier misstänker också att den inte nödvändigtvis är övergående utan istället kan föras vidare till nya generationer.
Detta antyder att fokus på invandringen till Sverige som ett naturligt steg till ett bättre liv är en kraftig förenkling av en mer komplex verklighet, vilken bottnar i materialistiska föreställningar. För vissa människor kan en sådan flytt innebära ett bättre och lyckligare liv, exempelvis om det handlar om splittrade familjers återförening, om skydd från krig eller tillgång till komplicerad läkarvård. Men i många andra fall kan flytten istället leda till minskad lycka och förlorat socialt och kulturellt sammanhang. Vilket i sin tur, i kombination med svenskt etablissemangs ständiga fokus på ”rasism”, kan leda till känslor av ressentiment. För denna grupp kan olika former av hemvändarhjälp vara en värdefull insats. Collier påminner oss kort sagt om att de rent ekonomiska aspekterna inte är det enda som är av betydelse för människor, och att Sverige inte nödvändigtvis är paradiset på jorden för alla människor. Så punkterar han effektivt seglivade koloniala, materialistiska och systemnationalistiska föreställningar.
Mer Collier
Paul Collier och migrationen – de fattiga länderna
Paul Collier och migrationen – de rika länderna
Om skribenten: Joakim Andersen
