Valet mellan socialism och kapitalism framstår ofta som ett val mellan två onda ting. Den reellt existerande socialismen i Östeuropa kännetecknades av en härskande, priviligierad oligarki och bristande autonomi och värdighet för de vanliga medborgarna, den reellt existerande kapitalism i vilken vi lever kännetecknas av… samma saker. Detta blev inte minst tydligt under bankkrisen, och har beskrivits med termer som De Landas ”anti-marknad”, Chomskys ”socialism för de rika” och Taibbis ”griftopia”. Vi lever i ett samhälle som ofta förenar de sämsta dragen hos historisk socialism och kapitalism.

När man söker alternativ till detta sakernas tillstånd kan man konstatera att den välvilliga och omfördelande stat som många historiska socialister förlitat sig på i verkligheten kommer att domineras av Bakunins ”röda byråkrati” och växande ineffektivitet. Men inte heller den reellt existerande kapitalismen framstår som attraktiv, då även där makten och ägandet koncentreras till ett fåtal händer och det ekologiska, sociala och kulturella kapital som samhället och ekonomin förutsätter exploateras i en process där ”kostnader externaliseras”.

Historiskt finns det ett antal inspirerande försök att lösa detta problem, lösningar som tagit fasta på att egendom kan ge frihet och värdighet, samtidigt som de utgått från att denna egendom i en kapitalistisk ekonomi riskerar att samlas i ett fåtal händer medan övriga proletariseras.

Distributism

Distributismen utgår från katolsk sociallära och från medeltida praktik, bland företrädarna återfinner vi Chesterton och Belloc. Utgångspunkten är en antropologi där människans värdighet och frihet står i centrum, och en insikt att egendom är knutet till frihet och värdighet. Målet är därför ett samhälle där ägandet är så utspritt som möjligt. I vissa fall individuellt, men med olika former av organiskt samarbete som en önskvärd möjlighet, i andra fall gemensamt ägande av arbetsplatsen på ett sätt som för tankarna till gillesystemet. Detta påminner om en del anarkistiska ideal, samtidigt skiljer sig den positiva synen på familjen och människans relation till Gud från åtminstone mycket av den moderna anarkismen. Detsamma gäller inställningen till ”klasskriget”, vilket distributister inte betraktar som vare sig oundvikligt eller önskvärt. Distributismen har genom bland andra Phillip Blond influerat dagens Tory-parti, även om det är tveksamt hur mycket.

Vidare läsning

The Distributist Review

Mutualism

Mutualismen påminner starkt om distributismen, men har sina historiska rötter i Proudhons tankar och är snarare kopplad till anarkismen än katolicismen. Samtidigt kan man notera att Proudhon hade en syn på familj och nation som påminner en del om konservatism och katolicism, och att han var synnerligen väl beläst inom kristen idéhistoria. Även Proudhon strävade efter ett utbrett ägande, och skilde mellan två former av egendom (en absolut och en som kopplas till arbete). Det finns också likheter mellan Proudhons kritik av bankväsendets ocker och kopplingen mellan pris och arbetsinsats å ena sidan och den katolska sociallärans tankar kring bland annat det rättvisa priset.

Vidare läsning

Mutualist Blog: Free Market Anti-Capitalism

Solidarism

Även solidarismen är intimt knuten till katolsk sociallära, och utvecklades bland annat av jesuiten Heinrich Pesch. Vi finner här samma betoning av människans frihet och värdighet som hos Chesterton och Proudhon, liksom familjens centrala roll. Här finner vi även tankar om gilleliknande sammanslutningar av människor verksamma inom samma sektorer, dessa skulle inkludera både anställda och arbetsgivare (även om en del solidarister även utvecklat tankar som påminner om syndikalismen). I vissa fall har dessa tankar liknat korporatismens och de Gaulles kritik av den parlamentariska demokratin. Även hos solidaristerna finner vi tankar om rättvist pris och rättvis lön, och ett underkännande av marknadsmekanismer när de inte förmår leverera detta. Vi finner här samma vilja att skapa ett samhälle där människor är med och äger sina ”produktionsmedel”, med frivilligt samarbete och därmed mindre behov av staten.

Solidarismen har ett visst inflytande bland radikala nationaliströrelser, då den är ett försök att undvika det meningslösa valet mellan kommunism och kapitalism, det vill säga mellan pest och kolera. Rörelser som influeras av solidarismen inkluderar Serge Ayoubs Jeunesses nationalistes révolutionnaires och belgiska Nieuw-Solidaristisch Alternatief.

Vidare läsning

Nieuw-Solidaristisch Alternatief

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.