Coenbröderna har under åren gjort ett flertal komedier, bland dessa den mycket roliga The Big Lebowski och den nästan lika underhållande O Brother, Where Art Thou? Med sin nya film, No Country for Old Men, bryter de detta mönster, och har istället gjort en rå och blodig kriminalhistoria/thriller.

Handling

Filmen utspelar sig i södra USA under tidigt 1980-tal. En narkotikaaffär i öknen går fruktansvärt fel, och Vietnamveteranen Llewelyn Moss hittar vad som närmast kan beskrivas som en slaktplats när han är ute och jagar. Moss är en handlingskraftig människa, och lägger beslag på den väska med pengar som fått narkotikahandlarna att skjuta varandra i stycken. Han tar med sig pengarna hem till sin fru, Carla Jean, med avsikten att köpa dem ett bättre liv. Men han rör sig här i en sfär som han inte är gjord för, och detta innebär att han släppt in mörka och hotfulla krafter i sin och hustruns vardag.

Llewellyns fynd blir nämligen startskottet för en omänsklig människojakt, där inte minst prisjägaren, torpeden och sociopaten Anton Chigurh likt en outtröttlig blodhund ständigt är honom i hälarna. I utkanten av detta drama rör sig sheriff Ed Tom Bell, en man från en svunnen tid, som bara med förtvivlan, nära nog förundran, kan betrakta det spår av blod och döda som Chigurh lämnar efter sig. Så mycket mer kan inte sägas om handlingen utan att förstöra filmen, men det är en både spännande och gripande händelsekedja som bröderna Coen skickligt beskriver i filmen.

Recension

No Country for Old Men är alltså en riktigt bra film. Den innehåller scener som är mycket spännande, trots att det långa stunder inte sägs ett ord. En sådan scen är när en sårad Moss jagas av en rasande hund, en annan är den krypande, andlösa spänning som tar vid så fort Chigurh dyker upp. Mycket obehagliga är även flera scener när Chigurh för till synes helt vanliga konversationer med vanliga amerikanska småstadsbor, där man som publik hela tiden frågar sig när och hur han tänker ta dem av daga. Dessa scener är små mästerverk i sig, och det är även figuren Chigurh.

Chigurh är den huvudperson man framförallt tar med sig från filmen, han framstår i sin känslolösa och mordiska gestalt närmast som något mer (eller mindre) än en vanlig människa, som ett övernaturligt väsen som rör sig bland vanliga dödliga som bland insekter. Samtidigt är sociopaten Chigurh styrd av sin tro på ödet och på sin högst personliga hederskod, något som ibland blir närmast absurt (och alltid dödligt). Javier Bardem gör alltså här en mycket skicklig skådespelarinsats.

I jämförelse med den efterhängsne sociopaten är Llewellyn Moss klart handikappad av sina känslor för sin hustru, och andra människor i gemen. Samtidigt är han ingen hjälplös figur, utan han har många kunskaper och erfarenheter sedan tiden i Vietnam och den amerikanska vildmarken, och lyckas många gånger överlista sina jägare. Josh Brolin gör här också en trovärdig insats, detsamma gäller inte minst Tommy Lee Jones i rollen som sheriff Ed Tom Bell.

Naturscenerierna och de tidstypiska miljöerna gör också No Country for Old Men till en verklig storfilm, och handlingen är tillräckligt komplex för att man inte kommer att förstå vad som händer om man så bara låter koncentrationen flacka i fem minuter.

No Country for Old Mens hemlighet

No Country for Old Men har blivit omåttligt populär hos många som sett den. Detta är en aning underligt, för trots att det är en riktigt bra film så är det inte en så bra film. Gissningsvis har detta något att göra med den känsla av nostalgi som filmen skapar hos många i sin publik (jag upplevde den i alla fall). Bröderna Coens film utspelar sig nämligen 1980, i en värld som idag är ett minne blott. Det var en värld som dominerades av europeiskättade människor, både vad gällde stadsbilden, normerna, och kulturen. Det var också en värld som präglades av hövlighet och en grundläggande känsla av förtroende.

Den världen har försvunnit sedan dess, och även om det är en utveckling de flesta av oss inte vågar beklaga offentligt så är vi väl medvetna om det. Något av det uttrycks också av sheriff Ed Tom Bell, med orden:

It starts when you begin to overlook bad manners. Anytime you quit hearing ”sir” and ”ma’am”, the end is pretty much in sight.

Men det är inte bara hövlighetens nedgång som vi saknar när vi nostalgiskt tänker tillbaka på 1980-talet, det är också den värld där sådana som vi var en naturlig, dominerande majoritet. No Country for Old Men återskapar den världen, och detta misstänker jag är hemligheten bakom dess framgångar.

No Country for Old Men bygger på en roman av Cormac McCarthy. Den som läst McCarthys Blood Meridian känner sannolikt igen vissa drag från den omänsklige figuren Judge Holden i den likaledes omänskliga figuren Anton Chigurh i No Country for Old Men.

Intressant är att Ridley Scott, som tidigare gjort bland annat Alien och Blade Runner, arbetar på en filmatisering av McCarthys Blood Meridian.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.