Venezuela spelar idag en inte obetydlig geopolitisk roll som ett av de ledande länderna i den antiimperialistiska och populistiska allians som växer fram i Latinamerika. Där ingår Nicaraguas Ortega, Kubas Castro, Ecuadors Correa och Bolivias Morales, kanske på sikt även Argentina och Paraguay. Medlemmar av denna allians har ofta gjort utspel som blir fullständigt obegripliga för den som är hänvisad till etablissemangsmedia, exempelvis gav både Ortega och Chavez den libyske ledaren Qadafi sitt stöd innan han mördades.

But another obvious offensive axis needs to be established; one between Senegal and Brazil. This is both a military and ideological axis. If Europe has to take a tough military stance against the stubbornness of the United States, the establishment of the Senegal-Brazil offensive axis is a foregone conclusion… In such a case, for us Europeans, Brazil would fulfill a similar role to that played by Sicily for the Romans, when they were engaged in the destruction of Carthage… Throughout Latin America, Europe is held in an esteem that it has not enjoyed in the United States especially since the time of Theodore Roosevelt’s Big Stick policy… Armed struggle against the United States, armed politico-military struggle (under-ground activities), has already begun throughout more or less the whole of Latin America even though it has not yet begun here in Europe.
– Jean Thiriart

Venezuela har också en historia som påminner om många andra latinamerikanska länders, där militären tagit på sig rollen att garantera ordning och stabilitet. I Venezuela spelades rollen som caudillo av Marcos Pérez Jimenez, tills han störtades och gick i landsflykt. I vår tid har det venezolanska musikaliska projektet Nueva Ideal Nacional kommit att återknyta till den gamle caudillons regeringstid i sin musik. Där bandets motsvarigheter i Europa samplar gamla europeiska ledare och återknyter till europeiska teman, skapar alltså Nueva Ideal Nacional en liknande atmosfär genom att utgå från sitt eget arv. Det är en svunnen värld som målas upp, där militära ideal som disciplin och tro på gemensamt framåtskridande står i centrum, liksom ett Latinamerika som var en naturlig förlängning av södra Europa. Samtidigt märks hos Nueva Ideal Nacional ett intresse för Ezra Pound, och för kriget som sådant.

Särskilt musikaliskt intressant är det tyvärr inte, men hyllningen till Venezuela som betitlats La Venezuela Inmortal har en bestående charm.

Nueva Ideal Nacional på Myspace

Remix av Argentums Saturngnosis

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.